Vinterdräkt kan bli ovanligare – ökar risker
Det innebär en ökad risk för exempelvis skogsharen att ha vinterpäls samtidigt som det är barmark.
Skogshare i sommardräkt.
Att byta färg på pälsen eller fjäderdräkten vid olika tidpunkter på året, så kallad “Seasonal colour coat” (SCC) är en viktig egenskap som används av minst 21 fågel- och däggdjursarter på norra halvklotet. På så sätt anpassar de sig till hårda vinterförhållanden och till en färg som bättre matchar omgivningen. Dessutom ger SCC fördelar i hur djuren hanterar temperaturen med ökad strålningspenetration.
Huvudanledningen är dock förbättrat kamouflage och en ny studie från SLU visar att skogshare och ripor löper större risk att upptäckas av rovdjur beroende på om djuret har brun eller vit päls under perioder med och utan snö.
– Vi ville veta om antagandet stämmer. Skogsharen har minskat i antal och vi tror att det delvis beror på minskningen av snö, men experimentella studier som kvantifierar risken med att ha ”fel” färg saknades, säger Tim Hofmeester, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som tillsammans med forskare från nederländska University of Groningen genomfört studien.
Skogshare i vit vinterpäls.
Blir vita skogsharar allt mer sällsynta?
Experimentet använde sig av lockbeten av fuskpäls och kunde då visa att lockbeten som inte matchade omgivningen (exempelvis vit päls mot barmark) oftare hittades av rovdjur. Det gällde både bruna lockbeten i snön och vita lockbeten utan snö.
– De arter som skiftar till vit vinterpäls eller fjäderskrud under vintern kan få problem i framtiden när antalet dagar med snö förutspås minska på grund av klimatförändringar. Vissa arter, som vessla och skogshare, har redan underarter som inte byter till vit vinterpäls. Sannolikt har dessa ett lägre predationstryck under vintrar med lite snö och kan komma att utöka sitt utbredningsområde norrut. De underarter som byter till vit vinterpäls kommer möjligtvis att försvinna, säger Tim Hofmeester.
Vissa underarter har redan förlorat sin förmåga att bli vita på vintern, till exempel vesslan Mustela nivalis vulgaris i nordöstra Polen och fjällhare på Färöarna. Förlusten av SCC kan ge kaskadeffekter på arternas bytesdjur, rovdjur och andra sammankopplade arter, vilket leder till potentiella störningar i ekosystemen.
Källa: SLU och Journal of Experimental Zoology
