Rolf Segerstedt är naturfotograf och skribent och har tidigare bland annat skrivit böckerna “Varningsrop över hyggeslandet” och “Skogslycka“. Hans nya bok, “Vildmarksvägen”, är en skildring av området runt vägen med samma namn.
Det är ett gediget arbete som ligger bakom boken och det är alltid en skön känsla att läsa en bok som känns frikostig med innehåll. Både textmässigt, men framför allt bildmässigt. Man får som läsare en god inblick i hur varierad naturen är i området och hur mycket det skiljer sig mellan årstiderna.
Namnet till trots så har dock människan verkligen satt sina spår längs Vildmarksvägen under lång tid och pressen har ökat de senaste årtiondena. Turismen har ökat kraftigt, fågeläggstjuvar har blivit ett så stort problem att det på vissa sträckor är förbjudet att lämna vägen under häckningsperioden. Men det förekommer också en större omvandling av landskapet i form av gruvor och kalhyggen.
“Höga vrål från stora skogsmaskiner hörs allt oftare från de skogar som kantar vägen. De storskaliga skogsbruksmetoderna riskerar att ödelägga fjällskogarnas känsliga ekosystem för all framtid. Skillnaden är att nu hörs knappt några protester.”, skriver Rolf Segerstedt i ett kapitel om skogarna.
Den dagen spåren efter skogs- och gruvindustrin blir för stora kommer troligen turisterna och därmed turistnäringen vara som bortblåst. Men än så länge finns det mycket natur kvar att uppleva längs den högt belägna vägen och det är allt det njutbara som är centralt i boken. Här finns till exempel den stora korallgrottan, mängder av vackra sjöar och utsiktsplatser och mycket att upptäcka på egen hand – bortom huvudvägen.
Landskapsbilderna räcker egentligen för att locka en till fjälls, men boken har också stort fokus på det rika växt- och djurlivet. Många uppslag vigs åt “djurens väg”, “växternas väg”, “insekternas väg” och “fåglarnas väg” där vi får lära känna de många arter som har Vildmarksvägen som sitt hem. Orkidéerna, bävern, fjällräven, vadarfåglarna, fjärilarna, ugglorna, fjällämmeln och alla andra i fjällvärldens fascinerande artrikedom. Det går inte att låta bli att drömma sig dit med en förhoppning om att få uppleva åtminstone en bråkdel av det som finns med i boken.
Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken från förlaget.