Viktiga aspekter för väg­kanter: Bredd, ålder och bo­platser

En av anledningarna till att vägkanter ofta nämns som viktiga livsmiljöer för insekter är att de anses vara ett substitut för ängar och betesmarker. Över 90 procent av Sveriges ängs- och hagmarker har försvunnit på bara 100 år och detta har såklart drabbat många insekter som är beroende av dessa marker. Exempelvis har troligen veronikanätfjäril utrotats i Sverige och många fjärilar har drabbats av regionalt utdöende i vissa landskap på grund av att det blir allt svårare för dem att hitta lämpliga gräsmarker.

Vägkanter och kraftledningsgator hålls öppna på ett sätt som påminner om ängar och betesmarker, dessutom är det relativt stora ytor som fungerar som substitut. I Europa täcker vägkanter hela 56 000 kvadratkilometer.

Avhandling som granskat kartor och vägkanter

Svenja Horstmann har i sin avhandling undersökt vägkanter och kraftledningsgator i Uppsala, Stockholm, Södermanland och Västmanlands län. Hon har använt gamla kartor för att få ledtrådar om platsens historia och har också inventerat växter, humlor och fjärilar i fält. Hon hittade 121 växtarter, varav 70 arter är specialiserade på ett leva i gräsmarker, 49 fjärilsarter (22 specialister för gräsmark) och 18 humlearter.

Hon upptäckte att det fanns fler arter av växter längs äldre vägar och att mångfalden av humlor var rikare i landskap där det funnits mycket hag- och ängsmarker på 1950-talet. Äldre kraftledningsgator hade också en högre artrikedom av växter som är specialiserade på gräsmark.

– Det visar att det tar tid innan arter koloniserar lämpliga livsmiljöer. Därför är det viktigt att beakta både historiska och nuvarande landskap vid planering av skötseln, till exempel när det gäller vilka vägkanter och kraftledningsgator som man satsar extra på, säger Svenja Horstmann.

Utmaningar med vägkanter

Hon tittade dessutom på hur trafik och vägkantsslåtter påverkar blombesökande insekter i Skåne och kom då fram till att med rätt skötselmetoder ökar mängden vilda bin och fjärilar. Men vägkanter har också utmaningar. Trafiken intill orsakar vibrationer, buller och föroreningar och dessutom riskerar insekterna att bli påkörda av bilarna. Svenja Horstmann kommer fram till att alla vägkanter inte är lika lämpliga som livsmiljöer.

Kan du beskriva en vägkant som INTE är lämplig?
– Av mitt arbete drar jag slutsatsen att särskilt smala vägkanter längs högtrafikerade vägar inte är lämpliga livsmiljöer för blombesökande insekter. I bredare vägkanter kan insekterna däremot undvika den direkta närheten till trafiken, vilket gör det mer sannolikt att bredare vägkanter är lämpliga livsmiljöer.

Med andra ord: ju mer trafikerad vägen är desto bredare behöver vägrenarna vara för att kompensera den negativa påverkan från trafiken.

Vilka arter är särskilt känsliga för effekterna av trafikintensitet och varför?
– I mina studier fann vi att humlor som bygger bo i marken föredrar lågtrafikerade vägar, vilket kan bero på vibrationer eller föroreningar i marken vid mer trafikerade vägar, men vi känner inte till den exakta orsaken. I övrigt fann vi inga belägg för att arter med vissa egenskaper, som exempelvis rörlighet, helt försvinner från vägkanter med hög trafik. Andra studier har dock visat att till exempel mindre eller mer rörliga fjärilsarter kan vara mer benägna att dödas av trafiken på grund av sitt flygbeteende. Andra studier har visat att fjärilar och bin som flyger på låga höjder också kan löpa större risk att dödas. Därför är det troligt att vissa arter förekommer i lägre antal i en vägkant med mycket trafik, även om de kanske inte försvinner helt.

Behöver även någonstans att bo

Svenja Horstmann tar också upp att vildbin inte enbart klarar sig på mat, de behöver boplatser också och det saknas ibland eller till och med ofta i vägrenar.

– Vilda bin bygger bo antingen under jord i marken eller ovan jord, till exempel i vedartade växters stammar, i träd, död ved eller stenmurar. Men vägkanter består oftast bara av låg vegetation och har sällan buskar och träd, på grund av trafiksäkerhetsskäl och sikt. Vilda bin flyger dock ofta bara några hundra meter, vilket innebär att de behöver både mat och boplatser i närheten. Så att tillföra buskvegetation eller död ved kan vara fördelaktigt, men bör nog utvärderas av Trafikverket med avseende på trafiksäkerhet, säger Svenja Horstmann.

Ibland lyfts åsikten att blommande vägkanter kan utgöra så kallade “ekologiska fällor” för insekter. Det vill säga att de lockar till sig insekter med en rik blomsterprakt, men att insekterna när de väl är på plats dödas och skadas av trafiken i området. Svenja Horstmann har dock inte hittat några bevis för att vägkanter fungerar som ekologiska fällor.

– Detta kan dock bero på att det är mycket svårt att bevisa om en livsmiljö verkligen är en fälla. Vissa studier tyder på att humlor kan undvika vägar med hög trafik. För att vara på den säkra sidan skulle jag dock föreslå att man undviker att göra vägkanter vid vägar med mycket hög trafik mer attraktiva, tills det finns mer forskning som vi kan basera mer tillförlitliga rekommendationer på. Utifrån mina resultat verkar det dock som om det skulle vara mycket fördelaktigt för mångfalden av blombesökande insekter att förbättra vägkanter längs lågtrafikerade vägar.