När man besöker Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm gör man det för det mesta i sällskap av många barnfamiljer. Det är ett väldigt familjevänligt museum med sin stora samling av uppstoppade djur som placerats i vackra miljöer (dioraman) och de storslagna naturfilmerna i den gigantiska kupolformade Cosmonova-bion. Därför är det också naturligt att deras senaste permanenta utställning, “En souvenir för livet”, försöker göra en väldigt komplex fråga lättbegriplig.
Monter med produkter av krokodilskinn i utställningen “En souvenir för livet”. Foto: Peder Winding
Naturhistoriska Riksmuseet har valt att göra en ganska liten och komprimerad utställning med mycket föremål, interaktivitet och inte så mycket text. Tullens beslagtagna produkter visas i montrar tillsammans med enkla förklaringar om reglerna och med hjälp av surfplattor kan besökarna testa vad de lärt sig eller följa med en fiktiv familjs shoppingfyllda utlandssemester. Det är enkelt, tydligt och visuellt.
Utställningen är ett samarbete mellan Naturhistoriska riksmuseet, Världsnaturfonden WWF, Tullverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket och alla betonar under invigningen hur viktigt det är med samarbete och information.
Therese Mattsson, generaldirektör på tullverket, berättade på invigningen att de har ungefär 20 ärenden per år med beslagtagna hotade djurarter, men medger att mörkertalet är stort och att alla föremål inte är lika enkla att upptäcka eller artbestämma som den levande nilkrokodil som en person försökte smuggla in härom året.
Några som jobbat hårt med frågan under lång tid är Världsnaturfonden WWF och deras generalsekreterare Håkan Wirtén tog i sitt tal upp hårda och allvarliga fakta kring den illegala handeln och smugglingen.
– Tjuvskjutna elefanter och tigrar är värda förmögenheter och det är numera välorganiserade och välutrustade tjuvskyttar som ligger bakom dödandet och dessutom är den illegala handeln en viktig finansiering för organiserad brottslighet i världen. Det är därför inte bara en fråga om artskydd längre utan också om länders säkerhet. Vi i Sverige får inte glömma att vi är en del av problemet. Var tionde svensk har köpt hem souvenirer från hotade arter. Vi kan göra skillnad.
Christina Kårem Sköldkvist och Charlotte Ek på Naturhistoriska riksmuseet. Foto: Peder Winding
Och det är det “En souvenir för livet” handlar om. Att informera allmänheten om vad de ska ha för inställning kring produkter gjorda av djur.
– Vi har ju försökt göra det här till en utställning utan pekpinnar, men också visa att det här är en viktig fråga som kan få både barn och vuxna att bli upplysta, säger Christina Kåremo Sköldkvist, chef för avdelningen för lärande på Naturhistoriska riksmuseet.
Vad hoppas ni att folk ska ta med sig härifrån?
– Det är att det är oerhört svårt att veta vad man får handla med när man köper växter eller djur. Så egentligen är budskapet: “Handla inte!”. Om man inte är jättesäker på att det är okej. Stryper man efterfrågan så minskar risken för att fler utrotningshotade djur dödas för att bli produkter, säger Charlotte Ek, som ansvarar för utställningen.
Har ni i utställningen tagit ställning till om det över huvud taget borde vara tillåtet att handla med djur? Det vill säga även om man har till exempel ett CITES-intyg?
– Nej det har vi inte. Vi har till och med tagit bort vissa delar ur utställningen där det blev för komplicerat och istället hänvisar vi till Jordbruksverket, säger Christina Kåremo Sköldkvist.
Mattias Klum med ett engagerat invigningstal. Foto: Peder Winding
Att grotta ner sig i lagar och komplexa sammanhang kring handel med djur är en väg att gå, men man kan också använda en effektivare metod. En metod som den prisbelönte naturfotografen och WWF-ambassadören Mattias Klum använt sig av under många år: Att berätta om något viktigt eller skrämmande med hjälp av vackra bilder som engagerar.
På invigningen höll Mattias Klum det avslutande talet och även om han inte visade några av sina bilder så använde han samma teknik för att beröra sina åskådare när han berättade om hur livet på planeten förändrats drastiskt bara under hans yrkesverksamma liv. Han berättade om hur han kan tänka tillbaka på en paddeltur i Amazonas helt befriad från mänskliga ljud när himlen plötsligt färgades röd av en stor flock arapapegojor. Det var 25 år sedan på en plats som sedan dess förändrats. Skogen har avverkats och papegojorna har minskat kraftigt i antal.
– Den oexploaterade naturen är numera små öar i ett exploaterat helvete. Det här är komplext, men vi måste finansiera upplysning för att få till en förändring, fortsatte Mattias Klum.
Precis innan han förkunnar utställningen invigd berättar Mattias Klum att hans barn har frågat honom om det kommer finnas vilda tigrar och färgglada korallrev när de blir gamla.
– Det är exakt det det här handlar om. Den frågan går rakt in i hjärtat på mig.
Det är också, sett i ett större perspektiv, vad “En souvenir för livet” handlar om.
