“Vi måste inse att insekter är livsviktiga och ändra hur vi pratar om dem”

Anne Sverdrup-Thygeson brinner för insekter och för den biologiska mångfalden. Foto: Erik Hansson

Hur ska vi få folk att bry sig om insekter och biologisk mångfald när media framför allt skriver skräckhistorier om fästingar och myggor eller hur mycket det “kostar” samhället att ta hänsyn till en viss art? Det har den norska professorn i bevarandebiologi Anne Sverdrup-Thygeson funderat mycket på. Så pass mycket att det blev en bok med en talande titel – “Insekternas planet – om småkrypen vi inte kan leva utan”.

Anne Sverdrup-Thygeson är professor i bevarandebiologi vid Norges Miljø- og Biovitenskapelige Universitet på Ås. Hon forskar och undervisar bland annat om hållbart skogsbruk, hur vi påverkar skogens artmångfald och de ekosystemtjänster som skogen ger oss. Men hon började sin bana som forskare med att studera insekter som lever i tickor, närmare bestämt på vanlig svampsvartbagge i fnösktickor. 

– Jag tycker det är jätteintressant med processerna och arterna kring förmultning. Det är också jätteviktig, men behandlas lite styvmoderligt i samhället. Det som sker där inne i veden eller nere i marken syns inte så bra och får inte så mycket uppmärksamhet. Men det är helt grundläggande för livet på jorden. Det är bra att det börjar pratas om pollinering, men utan nedbrytningen av näringsämnena så blir det ju inte några växter och därmed inte heller någon pollinering.

Från blogg till bok
Tillsammans med några kollegor driver hon sedan några år bloggen “Insektøkologene” där de lyfter specifika arter och förklarar om insekters roller i ekosystemen. Det är den här bloggen som inspirerade Anne att skriva boken “Insekternas planet”, som hon nu är aktuell med i över 20 länder. Budskapet i bloggen är detsamma som i boken:
– Det jag vill uppnå är att försöka få folk att förstå hur viktiga insekterna är för människor och för livet på jorden. Gärna genom att visa att de är roliga, fina, bisarra och konstiga. Jag märker att folk tar till sig när man berättar om insekter och att det skapar ett engagemang. Förhoppningsvis leder det också till att de bryr sig och tar hänsyn.

Omslaget till “Insekternas planet” av Anne Sverdrup-Thygeson. I boken syns hennes stora intresse för och engagemang i insekter tydligt. Hon gör ett bra jobb med att lyfta insekterna genom att förklara deras livsviktiga roll på planeten och också hur häftiga många av dem är. “Insekternas planet” är en utmärkt ambassadör för leddjuren och boken har blivit en försäljningssuccé både i Norge och Storbritannien. Det vore inte dumt för den här planeten om våra makthavare läste och tog till sig Anne Sverdrup-Thygesons ord.

Ett annat viktigt budskap som hon vill sprida är att insekter är så otroligt mycket mer än det lilla fåtal som ständigt stämplas som “plågor” i media. Om det finns ett tiotal arter som människan ser som jobbiga så finns det tiotusentals insekter som jobbar dygnet runt, året om och som berikar ditt liv utan att du kanske vet om det.
– Det är ju otroligt orättvist att insekterna får så mycket skit för det lilla obehag vi har av dem, samtidigt som de får så lite uppskattning för allt de gör för oss.

Kan skalbaggar bli de nya pandorna?
Att folk börjat få upp ögonen för pollinatörer tycker Anne är bra och hon gläds också åt all uppmärksamhet som bin och humlor får på sistone.
– Humlor är ju lite av insektsvärden pandor så till vida att de är gulliga och att de kanske kan väcka intresse för andra insekter. På så sätt blir de en lämplig introduktion.

Vad tror du kan bli nästa “panda” i insektsvärlden?
– Ja du, säg det. Men kanske skalbaggar. De är ganska lätta att se, de flesta vet några olika arter, det går att hantera dem och de är jätteviktiga när det gäller förmultningen.

De forskare som jag talat med om den uppmärksammade insektsdöden uttrycker ofta en viss försiktighet. De poängterar att det framför allt råder stor kunskapsbrist, men att de studier som gjorts tyder på att det är ett allvarligt läge. Är det även din uppfattning?
– Ja det håller nog alla insektsforskare med om. Vi har väldigt lite information med långa tidsserier. Det lilla vi har är från vissa platser i världen med vissa artgrupper. Men samtidigt är de flesta forskare som jag pratat med överens om att det finns en verklig trend att många insektspopulationer minskar eller till och med minskar kraftigt.

Anne förklarar att i vissa fall kanske inte minskningarna blir så tydliga eftersom tidsserien är baserad på en period efter en stor minskning i populationerna. Om en art till exempel redan minskat från 10 000 till 100 individer när mätningarna börjar kanske en ytterligare minskning på 2 procent till 98 verkar obetydlig, men sett över lite längre tid har nedgången varit dramatisk.

– Insekter är väldigt varierade och det finns flera miljoner arter. Vi kommer aldrig ha full koll på dem. Men vi vet definitivt tillräckligt för att veta att läget är kritiskt och att vi måste agera fort. Det är som det står i senaste IPBES-rapporten: det är så många saker som går åt fel håll. Eller som George Monbiot träffsäkert sa, det är som att alla lamporna blinkar rött på jordens instrumentpanel.

En av alla dessa lampor som blinkar rött handlar om insekterna.

Anne Sverdrup-Thygeson är i Sverige för att föreläsa och göra intervjuer om sin bok. Hennes mål är att vi ska bli betydligt mer vänligt inställda till insekter och förstå deras betydelse. Foto: Erik Hansson

I boken tar du upp en intressant idé om att alla världens arter skulle få varsin röst i ett beslutande parlamentet. Om så skulle vara fallet, vad tror du insekterna skulle använda sin majoritet till att rösta igenom för insatser?
– Att människan ska minska den yta vi påverkar – att vi ska ta mindre plats. Vi tar ju extremt mycket plats och breder ut oss oroligt mycket. Bara en sådan sak som att biomassan av alla kycklingar vi föder upp är tre gånger så stor som världens alla vilda fåglar tillsammans. Det är ganska sjukt att tänka på. Men det är ett tydligt exempel på hur mycket plats vi tar. Vi påverkar i stor utsträckning genom jordbruk, skogsbruk och genom klimatförändringarna syns påverkningarna till och med på Arktis.

Jag frågar Anne Sverdrup-Thygeson om jordbrukets roll i minskningen av insektspopulationerna och hon berättar att det är ett problem att jättestora monokulturer breder ut sig, men även att det används så mycket besprutningsmedel utan att vi har tillräcklig kunskap om dem.
– Det är skrämmande att vi gång på gång går i samma fälla. Vi tror att vi funnit det perfekta bekämpningsmedlet, som vi trodde med DDT. Sedan kom Rachel Carsons bok “Silent Spring” och den ena forskningsrapporten efter den andra och till slut blev DDT förbjudet. På några årtionden gick vi från att tro att det är den perfekta lösningen till att förbjuda det. På samma sätt är det nu med neonikotinoider som används i enorm omfattning trots många rapporter om att det är farligt. Nu ökar motståndet mot neonikotinoiderna och de förbjuds på flera håll. Kanske upprepas återigen samma händelser med glyfosat, som nu ifrågasätts allt mer.

Mänskligheten hålls uppe av en hängmatta av arter
Jordbruket och bekämpningsmedlen står för ännu fler blinkande röda lampor. En annan liknelse som Anne gillar är att jämföra alla arter med en hängmatta och att det är människans civilisation som ligger i hängmattan. När vi utrotar arter i världen så försvinner trådar och det görs små hål i hängmattan. I början märks det inte så mycket, men ju fler hål desto större effekter och till slut så håller inte hängmattan längre och då får mänskligheten stora problem.

– Vi måste förstå att vi är helt beroende av artmångfalden. Naturhänsyn i jordbruk, skogsbruk och våra städer kan inte vara något som bara används när det inte kostar pengar. Det är inte frågan om någon tårtdekoration som kan pynta ett politiskt budskap för att det ska se fint ut. Det är livsviktigt. Det måste prioriteras och det måste få kosta pengar.

Apropå att kosta pengar är det också något som media och politiker brukar vinkla på ett tråkigt sätt enligt Anne. Det är vanligt att naturhänsyn förlöjligas med rubriker om att “det kostar tio miljoner för att skydda en groda” eller liknande.
– Det är lätt att göra billiga poänger på det, men det handlar faktiskt om den hängmatta som håller oss uppe. Det är otroligt viktigt och det är bara en kostnad för samhället om vi inte räknar med alla de värden vi får från naturen som skyddas.

Artrika ekosystem utgör också ett skydd åt oss mot en stor del av hoten vi står emot. Anne gläds åt att media börjat skriva mer om detta. Tillsammans med den rörelse som Greta Thunberg och många andra skolungdomar startat hoppas hon att det ska skapas kedjereaktioner och bildas en tillräckligt stor kritisk massa för att orsaka förändringar, hela vägen till den politiska toppen.

– Därför är det viktigt att engagera sig i miljöorganisationer, rösta på politiker som förstår och sprida budskapet. Visst finns det saker du kan göra själv i din egen trädgård till exempel, men det vi behöver är politiker som tar hänsyn till naturen i sina beslut. Annars får vi rösta på andra politiker.

Hur ska vi lyckas nå ut med budskapet att biologisk mångfald och insekter är viktiga?
– Jag tror att vi måste fokusera på det fina vi har, men som vi faktiskt kan förlora. Dessutom tycker jag det är viktigt att lyfta insekterna i vardagen och berätta hur mycket bra de gör. Det kommer ge ringar på vattnet och ha stor effekt.

Som exempel nämner Anne att det är viktigt att tänka på hur vi pratar om insekter inför våra barn. Om du till exempel sitter utomhus och äter och det kommer en geting så kommer det påverka dina barns inställning om de bara får höra “usch” och “slå ihjäl den!”. Om du istället berättar att getingar också är viktiga för pollineringen och för att du ska kunna äta frukt och annan mat, kommer det påverka deras inställning till insekter.

– Det handlar mycket om vilken inställning vi har till naturen. Jag hoppas att min bok ska få fler att förstå att insekter är roliga och fascinerande – och dessutom livsviktiga för våra liv, avslutar Anne Sverdrup-Thygeson.