På Pepparholm finns ovanligt många arter av bryummossor. Här ännu med omogna kapslar. Foto: Staffan Nilsson.
När Öresundsbron byggdes skapades även en konstgjord ö på den danska sidan med hjälp av jord från Öresunds botten. Idag rymmer den konstgjorda ön höga naturvärden och en värdefull mossflora.
Ön, som döpts till Pepparholm (ön Saltholm ligger i närheten), har enbart varit tillgängligt för personer som inventerat floran och faunan. De har kunnat konstatera att Pepparholm på 15 år gått från att vara en karg ö utan så mycket liv till att rymma tusentals arter som invandrat på egen hand utan aktiv mänsklig hjälp.
LÄS ÄVEN: • Livet frodas på konstgjord ö.
Alltsedan Pepparholm kom till har Lunds Botaniska Förening följt hur kärlväxterna invandrat och etablerat sig på ön. Genom åren har över 500 växtarter hittats, varav åtskilliga sällsyntheter (Örneberg m.fl. 2012). Nu har också mossfloran studerats och den har visat sig vara minst lika intressant.
Inventering av ett parti med blottat kalkgrus längst i väster på Pepparholm. Foto: Staffan Nilsson
– Inventeringen visade att det finns 50 olika sorters mossor på Pepparholm. Detta är mer än en fördubbling jämfört med 2005 då ön ännu var ung och 23 arter påträffades, berättar Staffan Nilsson vid Lunds Botaniska Förening.
Hur har mossorna kommit till Pepparholm?
– Mossor sprids med hjälp av sporer som bildas genom sexuell förökning. Sporer är mycket lättare än kärlväxternas frön och kan spridas med vinden, ungefär som pollen hos vissa kärlväxter. Det stora flertalet av öns mossor har säkerligen etablerat sig med hjälp av sporer som har flugit dit.
Det finns dock ytterligare ett sätt: vegetativ förökning. Ur ett fragment av en mossa kan de flesta arter bilda en ny individ, som då blir en genetiskt identisk klon. Ett exempel på en art som sprider sig vegetativt är gräshakmossan, som finns i var mans gräsmatta.
– När du klipper gräset huggs mossan i småbitar, men dessa bitar kan alltså bilda kloner av den ursprungliga individen. Tar du sedan gräsklipparen till en annan gräsmatta där det ännu inte finns gräshakmossa kommer det att falla av fragment av mossan och den får chans att etablera sig även där. Gräsklippningen hjälper således mossan att sprida sig. Just gräshakmossa har dock ännu inte hittat ut till Pepparholm.
Ett exempel på art som hittats på ön som förökar sig på det sättet är pösmossan.
– Det är inte otänkbart att fragment av denna vanliga art har följt med de maskiner som jobbar på ön, särskilt som den hittades nära vägen. Det är också möjligt för fragment att lifta med fåglar, berättar Staffan Nilsson.
Pepparholm är uppbyggd av kalkrik lera från Öresunds botten och en hög andel av mossorna är små arter som helst växer på just blottad kalkrik jord. Det gäller exempelvis kortbladig kalkmossa (Tortella inclinata), som är förhållandevis vanlig på alvaren på Öland och Gotland men annars sällsynt i Norden. Plyschmossa (Ditrichum flexicaule) och trubblansmossa (Didymodon tophaceus) hör också till öns ovanliga kalkgynnade arter.
Rika förekomster av toffelmossor på Pepparholm. Foto : Staffan Nilsson
Andra intressanta mossor på Pepparholm är tre arter toffelmossor – styv toffelmossa (Aloina rigida), liten toffelmossa (A. brevirostre) och smal toffelmossa (A. aloides).
– Alla tre är sällsynta, men smal toffelmossa är extra anmärkningsvärd. I Sverige är arten endast påträffad i Skåne och är rödlistad som starkt hotad (EN). Ett problem för smal toffelmossa är att den har förhållandevis stora sporer och således har svårt för att sprida sig längre sträckor (Hallingbäck 2008). Det gör det extra roligt att arten har hittat ut på Pepparholm, säger Staffan Nilsson.
De små mossorna på Pepparholm hotas nu framför allt av den pågående igenväxningen av kärlväxter som konkurrerar ut mossorna. Kraftiga gräs som bergrör och buskar som havtorn och viden brer ut sig allt mer på ön. Utvecklingen med fler buskar på ön gynnar vissa mossor så som cypressfläta (Hypnum cupressiforme) och spärrsprötmossa (Kindbergia praelonga), men på grund av de karga förhållanden som råder på Pepparholm tar igenväxningen tid och det kommer säkerligen att finnas utrymme för en spännande mossflora på ön under lång tid framöver, tror Staffan Nilsson.
Inventeringen av Pepparholms mossflora gjordes under 2016. Det fullständiga resultatet har publicerats i Lunds Botaniska Förenings medlemstidskrift Botaniska Notiser (Nilsson m.fl. 2017).
Källor:
• Hallingbäck, T. 2008. Artfaktablad för smal toffelmossa. ArtDatabanken SLU, Uppsala.
• Nilsson, S., Kristensson, G., Andersson, C.-A., Magnusson, M., Runeson, L. & Waldemarson, E. 2017. Mossfloran på Pepparholm 2016. Botaniska Notiser 150:1 1-9.
• Örneberg, B., Snogerup, S., Snogerup, B., Segerbäck, L., Runeson, L. & Porenius, A. 2012. Floran på Pepparholm – en fältstudie i växtsuccession. Botaniska Notiser 145:1 1-32.
Natursidan.se har beviljats stöd av Forskningsrådet Formas genom Erik Hanssons, Johan Linds och Marie Mattssons projekt ”Forskning om natur för alla”. Det här är en artikel inom detta projekt. Läs alla våra artiklar i serien via den här länken.
