Att få chansen att dyka med världens största fisk, valhajen, är för många en eftertraktad upplevelse och varje år flockas turister dit dessa planktivora (djurplanktonätande) giganter migrerar. Ekoturism som denna kan vara betydande för att uppmärksamma utrotningshotade arter och därmed bidra till att skydda dem från exempelvis jakt och habitatförstörelse.
För att öka oddsen att lokalisera dessa fiskar har man i bland annat Nigaloo-revet i Australien försett valhajarna med radiosändare, men inte ens denna åtgärd innebär någon garanti.
I Kenya vill man nu kunna erbjuda turister en säker möjlighet att simma sida vid sida med valhajar. Genom att konstruera en inhägnad på 2 km gånger 0,6 km med juvenila valhajar kan man för cirka tusen kronor erbjuda turister en oförglömlig upplevelse. Med intäkterna hoppas man kunna finansiera fortsatta bevarandearbeten av de hotade valhajsbestånden utanför Kenya.
Inhägnaden har splittrat bevarandebiologer i frågan om huruvida ändamålen helgar medlen. Det vilar en stor osäkerhet över vilken effekt bevarandearbetet får i ett vinstdrivet projekt som detta. Den största kritiken pekar på att valhajssafarin fungerar utmärkt utan att behöva ta djuren i fångenskap och att nyttan av bevarandearbeten hos turistverksamheter ofta inte lever upp till vad som utlovas. Däremot finns det också biologer som är positiva och menar att valhajspopulationens kritiska tillstånd behöver åtgärdas och att intäkterna från denna verksamhet kan erbjuda fiskare alternativa inkomstkällor och därmed minska trycket från valhajsjakten.
Det sista hindret är en så kallad “Environmental impact assessment”, där dess inverkan på omgivande miljön granskas och sedan avgör om projektet får grönt ljus eller inte. Kenya förlitar sig till stor del på ekoturismen och har flera välfungerande safariparker, något som talar för ett egenintresse att bevara dessa unika varelser.
Källa: aljazeera.com
