Våga ta steget att bli skogsägare – ”inte så komplicerat”

För ungefär samma pris som en etta i Stockholm kan du få en liten gård med några tiotals hektar skog på landsbygden. För dig med naturintresse kan det kanske locka lite extra att få möjlighet att ta hand om en bit mark. Det är lätt att börja drömma om att skapa sitt alldeles egna naturparadis och gynna den biologiska mångfalden i lite större skala än vad som är möjligt i exempelvis en trädgård i stan. Men kanske känner du dig lite osäker på hur du ska sköta en skog? Du kanske inte är uppvuxen på en gård och har kanske aldrig hållit i en motorsåg?

Det behöver inte vara så komplicerat

Det tycker inte Patrik Ellström bör hindra dig. Han fick förvisso själv vara med och arbeta i skogen redan i unga år, men han vet också att mycket skulle gå att lösa även utan hans bakgrundskunskap.

– Många tror att skogsbruk är komplicerat, men det behöver inte vara det, säger han.

Hur skogsskötsel kan göras enkelt återkommer vi till, men först lite bakgrund till Patrik Ellström.

– Jag växte upp med en pappa som arbetade som skogsarbetare. Han jobbade på en större gård, förvaltade skog åt andra och drev sitt eget skogsbruk, båda i stort enligt Skogsstyrelsens rekommendationer. Han använde sig av kalhyggesbruk men avverkade aldrig så mycket som skogsbruksplanen föreskrev. Det är jag och naturen glada för idag, berättar Patrik Ellström.

2017 ärvde Patrik Ellström sin fars skog och tack vare hans fars lite mer återhållsamma brukande finns det fortfarande en del naturvärden på den 80 hektar stora fastigheten. Runt halva arealen består förvisso av tall och granplantager i olika åldrar, men ca en fjärdedel är över 100 år gammal. Det äldsta skiftet har 160-åriga tallar. Ett område med 120-åriga granar och tallar, där knärot växer, har seglat upp som det mest skyddsvärda.

Med ökad kunskap ändrades synen på skog 

Med en biologutbildning i ryggen och ett stort naturintresse ville han försöka sköta skogen med hänsyn till biologisk mångfald. Inte minst eftersom han också tycker att det är kul att hugga i skogen själv. 

– Det kanske beror på att jag är uppvuxen med skogsbruket. Nu vill jag kombinera huggandet med hänsyn till biologisk mångfald. De 50-åriga tallplantagerna kan jag fortsätta hugga i. De är ju förlorade när det gäller naturvärden.

Patrik berättar att hans synsätt på skogen förändrats mycket i takt med att han lärt sig mer om naturvärden och biologisk mångfald. Förr kunde han tycka att det var fint med en ung, planterad och gallrad tallskog. Idag har hans synsätt ändrats. 

– Nu tycker jag skogar med höga naturvärden är de vackraste.

Inga kalhyggen, flera naturvårdsprojekt

Det är också naturvärden som står i fokus för Patriks skogsbruk numera. Där skogen lämpar sig ägnar han sig enbart åt hyggesfria avverkningar och har försökt skapa en varierad och naturlig skog och också låtit de äldre skogarna på fastigheten stå. Han har också gett sig i kast med två lite mer specifika naturvårdsprojekt.

För några år sedan hittade han ett hasselmusbo på sin fastighet. Den lilla sovmusen är ett tecken på hög artmångfald och när han hittade boet visste han direkt att han ville göra insatser för arten.

– Jag hade sett en hasselmus en gång tidigare i närheten – när jag var 17 år, och därför kopplade jag direkt när jag såg boet att det måste röra sig om ett hasselmusbo. 

Patrik bjöd in sin kompis Thomas Tranefors som är bra på hasselmöss. På Thomas inrådan tog han bort massor av granar i närheten av boet och behöll buskar i brösthöjd. Nypon, skogstry, brakved och hassel får stå kvar. Successivt kommer den lämpliga miljön för hasselmöss att utökas. Patrik ska även söka naturvårdsstöd från Skogsstyrelsen även om det inte är några stora pengar.

En mosse får vattnet åter

Ett annat projekt handlar om att återväta en mosse. Den dikades i början av 1900-talet och planterades med gran på 1960-talet.

– Jag var lite tveksam först, men runt 2020-2021 kom Skogsstyrelsen med sina första råd om återvätning och jag tyckte det var tilltalande. Det var i stort sett bara att plugga igen diket. Dessutom fick jag en liten slant som ersättning och Skogsstyrelsen stod för både det juridiska arbetet och själva grävjobbet. Väldigt flott!

Ungefär två år efter beslutet, i oktober 2024, pluggades diket igen. 

– Hittills har inte mycket annat hänt än att vattennivån stigit, men det ska bli kul att se hur det påverkar exempelvis trollsländor och fåglar. Insatsen kommer gynna både klimatet och den biologiska mångfalden.

Låt dig inte stressas

För den som blir sugen på att köpa en bit mark där den biologiska mångfalden får stå i fokus har Patrik Ellström många råd att dela med sig av.

– Det behöver inte vara så komplicerat. Om man till exempel köper en fastighet med hög biologisk mångfald, kan det bästa vara att helt enkelt låta skogen vara. Skogen klarar sig själv, och fri utveckling kan vara ett bra alternativ. Men ibland kan man ändå behöva avverka för att få in pengar till lån eller andra kostnader. Det viktiga är att avverka på rätt sätt.

Först och främst rekommenderar dock Patrik att man tar det lite lugnt. Det är sällan bråttom. 

– Det gör inget om man inte gör några ingrepp de första åren – skogen växer långsamt, och det är bra att fundera och ta in råd från många håll. Prata gärna med andra skogsägare för att få olika perspektiv, läs böcker och prata med biologer.

Det finns hjälp att få

Även om det är bra att ha viss kunskap om skogsbruk, skogens ekosystem och skogsskötsel om man äger skog så måste man inte göra något av det praktiska arbetet själv. Det går att ta in hjälp. Patrik rekommenderar att man först och främst frågar andra skogsägare som bor i närheten och tar dit personal från Skogsstyrelsen. De kan komma ut gratis och ge råd. Även att gå med i en skogsägarförening kan vara en lösning. De kan hjälpa till med det mesta, men det finns några viktiga saker att tänka på.

– Om man ska gallra eller vill ägna sig åt traditionell kalhuggning så är de duktiga. De kan också tekniska frågor, som motorsågshantering, fällning och om det finns risk för att träd blåser omkull. Men om man vill ha hyggesfritt skogsbruk bör man vara försiktig. Många entreprenörer saknar helt erfarenhet av detta. Däremot har många av dem väldigt bra självförtroende och kan hävda att de kan det. Det gäller att veta vad man vill innan man gör en beställning.

”Rådgivare” vill oftast maximera avverkning

Dessutom påpekar han att man måste vara medveten om att det inte riktigt går att lita på alla ”rådgivare” från skogsägarföreningar eller skogsföretag, som ofta fungerar som virkesköpare. Men man kan utgå ifrån att de i alla lägen kommer föreslå lösningar som innebär så mycket avverkning som möjligt. De flesta har det som sin huvuduppgift och de kommer antagligen föreslå kalhyggesbruk på så stora ytor som möjligt.

– Virkesköparna har ett starkt egenintresse i att maximera uttaget. Det finns många exempel på skogsägare som inte blir respekterade, så det gäller att stå på sig och det är avgörande att själv ha en tydlig plan för hur skogen ska skötas, berättar Patrik.

Hur skaffar man sig en sådan plan eller kunskap om hur man ska göra?
– Det kan vara en stor utmaning, men jag rekommenderar att läsa böcker (se faktaruta). Man kan också gå kurser, som Hållbart skogsbruk på folkhögskola, eller hyra in experter. Skogsstyrelsen kan komma ut gratis för rådgivning. Om man vill ha hyggesfritt skogsbruk kan Plockhugget vara en bra aktör. Föreningen Skogens mångbruk är en bra resurs för skogsägare som vill tjäna pengar på annat än traditionell avverkning, såsom guidning eller att förädla andra produkter från skogen. När det gäller naturvärden bör man vända sig till litteratur eller kunniga personer. Man kan också vända sig till naturföreningar och nätverk som jobbar för att skydda skogar för att få hjälp. Jag har haft stor hjälp av Nya skogsgruppen i Uppsala till exempel.

Kontrollera även när arbetet utförs att det görs rätt

Förutom att skaffa sig kunskap via böcker och kunniga personer så får man inte glömma att vara ute i skogen ofta och lära känna sin fastighet. I takt med att du skaffar dig mer kunskap kan du också förstå lättare vad du vill ha gjort. Men även om du tycker dig ha en bra plan och du gör en beställning av ett företag så rekommenderar Patrik att du fortsätter engagera dig. 

– När man har kommit överens med en virkesköpare är det bra att ta direktkontakt med entreprenörerna som ska göra jobbet. De kommer med skördare och skotare, och då är det viktigt att vara ute i skogen och visa exakt hur man vill ha det. Annars kan de hugga breda vägar och ta ut fler träd än nödvändigt. Man bör också vara tydlig med att ingen avverkning får ske mellan sista mars och första september för att inte störa och skada häckande fåglar. Att bygga en bra relation med entreprenörerna och få ömsesidigt förtroende är avgörande – jag har till exempel en specifik skotarförare som jag alltid anlitar, eftersom han vet hur jag vill ha det och respekterar mina önskemål. 

”Det kan inte bli värre än ett kalhygge”

Det finns många exempel på skogsägare som övertalats att kalavverka alltför stora arealer fastän de kanske egentligen hade velat vara lite försiktiga eller för att de trott att det var den enda möjligheten.

– Jag har märkt att det i skogsbruket ofta handlar om att tydligt visa vad man vill och visa att man är påläst. Min erfarenhet är att entreprenörerna lyssnar mer på mig om de vet att jag har varit med i skogen länge och vet vad jag pratar om.

Det kan kanske verka vara väldigt mycket att tänka på, men som Patrik Ellström påpekade är det sällan bråttom i skogen. Tvärtemot vad avverkningsivrarna ofta påstår förstörs skogen inte om den står orörd i några år. Under tiden hinner du sätta dig in i frågan lite bättre. 

Patriks sista tips kanske också kan göra att det känns lite mindre ansvarstyngt:

– Det viktigaste rådet är att inte vara rädd för att ge sig ut och bli skogsbrukare. Det är egentligen inte så svårt och man ska komma ihåg att det absolut sämsta man kan göra för naturen och den biologiska mångfalden är ett kalhygge. Alla andra metoder är bättre.