Stenknäck. Foto: Marie Mattsson
I samband med vår tävling med Lars Imbys “Svenska fågelboken” i prispotten bad vi de tävlande berätta vad som fått dem intresserade av fåglar. Här är de tre vinnarnas motiveringar, som kanske säger något om hur viktigt det är för barn att få uppleva naturen?
Vad var det som fick dig intresserad av fåglar?
Stenknäck. Foto: Marie Mattsson
– Jag blev tidigt intresserad av fåglar eftersom min pappa var det. Vi satt ofta och tittade i hans fågelbok eller gick ut och spanade med kikare. I skolan hade vi en del uppstoppade fåglar som jag ofta kollade på men det klickade till ordentligt vid följande tillfälle. Under en lektion i skolan satt jag och tittade ut genom fönstret och såg en fågel som såg så fascinerande ut att jag knappt trodde att det var sant. Jag tog själv reda på att det var en stenknäck, så fin! Detta hände när jag var ca 12 år. Under åren som gått har jag tittat på fåglar ibland när jag haft möjlighet men ofta har tiden inte räckt till för att jag ska bli så duktig som jag skulle vilja. Nu är jag nybliven pensionär och ska försöka ägna mer tid åt fåglar. Det har inte blivit mindre spännande med åren.
/Linda Irebrand, Bro
– När jag var, inte äldre än, 10 år kom min mamma in en dag med en liten fågelunge som vår hund tyvärr lekt lite med. Fågelungen var en liten blåmes och han var lite omskakad efter tumulten. Vi döpte honom till Grynet.
Efter att chocken lagt sig så fick han vatten och lite blött bröd. Han åt och drack med god aptit, och övade vingarna lite i köket (satte sig nästan i smörpaketet). När Grynet mådde bättre så gick jag och mamma ut för att släppa ut honom. Vi hann inte längre än utanför huset innan han kvittrade med sina föräldrar. Vi gick till ängen bakom huset och blåmes-paret följde efter. Jag sa farväl till min vän, han gav mig en varm avskedspresent i handen och efter att jag bara gått någon meter så flög mamma och pappa ner till Grynet och gav honom mat.
Nu skriver jag mitt examensarbete om fåglar i Brasilien men när jag kommer hem till Sverige igen måste jag träna upp mina svenska fågelkunskaper.
/Stina Oskarsson, Läckeby
– Jag minns en gång när jag var 5-6 år och min morbror tog med mig ut för att kolla på nyligen utflugna ormvråksungar. Vi åkte ut under de tidiga morgontimmarna och det var fortfarande mörkt ute. Jag hade pyjamas på mig om jag minns rätt. När vi började närma oss platsen hade det redan börja ljusna och medan vi åkte på de krokiga grusvägarna kunde vi se kronhjortar i skogskanten, jag minns att jag tyckte dem var enorma! Vi stannade bilen och gick i riktningen där vi hörde hur ormvråksungarna tiggde efter mat. Vi kom närmre vi såg tre ormvråksungar sitta brevid varan i en tjock gammal tall, och jag var som paralyserad. Jag kunde inte släppa blicken från dem. På vägen hem fick jag för första gången också höra om hur min morbror hade tagit hand om en övergiven kattuggle unge några år tidigare. Den döptes till Allan, efter en bekant som var ganska lik till utseendet. Allan hade matats med grytbiffar med päls och benmjöl för att den skulle likna så naturlig föda som möjligt. Allan var min morbrors sällskap och bästa vän hela den sommaren men framåt hösten bestämde sig min morbror för att börja vänja av den med mat och få den att bli vild och en dag kom han inte mer när min morbror lockade på den, men han hade hittat Allans spybollar och sett att de innehållit fågelnäbbar, det var då han förstod att Allan hade börjat jaga själv. Allans föräldrar häckade i min familjs sommarhus men Allan höll sig alltid i närheten även fast han blev bortmotad av föräldrarna. Sannolikheten att den är Allan som häckar i vårt sommarhus i år är väldigt stor, då han alltid har hållit sig i närheten.
Dessa historier berättas än idag, varje gång jag åker ut med min morbror och tro det eller ej, men jag tröttnar aldrig på dem. Det var alltså min morbror som lade grunden till mitt intresse för fåglar och jag är ganska säker på att jag aldrig kommer tröttna och att jag själv kommer föra dessa historier samt intresset vidare till mina barn eller systersbarn.
/Erik Berg, Västerås
