Vad hände med eremitibisarna i Sverige?
I nästan en månad befann sig en liten flock erembitibisar för första gången i Sverige. Men sedan i slutet av november har ingenting hörts om flocken från landets fågelskådare.
Ung eremitibis.
Det var i slutet av oktober som landets första eremitibis upptäcktes. Först som en prick i en app, sedan i verkligheten och därefter även i sällskap av flera andra eremitibisar. Arten har en intressant bakgrund och dessa individer är en del av ett projekt som föder upp, släpper ut och lär den utrotningshotade arten att flytta söderut om vintern.
Eremitibisen som först hittades i Sverige kallas Satus och var försedd med en GPS-sändare så att hans förflyttning kunde följas, nästan i realtid. Mängder av fågelskådare fick flera veckor på sig att se honom och flera andra eremitibisar spatsera runt och äta maskar på en gräsmatta i Jönköping. Men plötsligt delades flocken upp och de flesta flög söderut. Satus blev dock kvar till i slutet av november och för honom gick det troligen inte så bra, berättar Corinna Esterer, på Waldrappteam, som jobbar med eremitibisprojektet:
– Vi antar att Satus dog. Hans GPS slutade plötsligt att sända och på grund av de väderförhållanden han hade är det mycket troligt att detta är fallet.
Stannade kvar i snön
Satus var inte ensam i landet. Han hade sällskap av fem andra eremitibisar. Dessa hade ingen sändare så det är inte lika enkelt att avgöra vad som hänt med dem, men några av dem sågs på en gård i nordvästra Skåne i några dagar i slutet av november. Den 27 november finns en observation i Artportalen om att fyra eremitibisar sträckte söderut från Helsingborg.
Vilda eremitibisar klarar flytten söderut för första gången på 400 år.
I början av december sågs det fortfarande eremitibisar i Danmark, trots att det nu låg snö på marken och troligen började bli svårare för dem att hitta mat. En individ rörde sig i Frankerup och två på ön Ærø. Enligt Corinna Esterer är det troligen ibisarna från Sverige som dröjt sig kvar i Norden.
– Vi vet att de två ibisarna på Ærø varit i Sverige tidigare. Vi tror också att den på Frankerup kom från Sverige, eftersom den inte är ringmärkt, men vi vet inte säkert.
Vet ni hur det gick för dem?
– Fågeln i Frankerup sågs den 2 och 3 december, men den stod på gatan och det var ganska mycket snö. Jag är inte säker på om den överlevde, säger Corinna Esterer.
Av de 32 unga eremitibisar som flög norrut så har elva lyckats ta sig till Italien på egen hand nu. Ytterligare tre kunde räddas i norra Tyskland och flera rapporter om levande eremitibisar i Tyskland har kommit på sistone, enligt Waldrappteam. Men teamet tror att Satus och flera andra individer inte klarat vintern i norr.
Stora framgångar söderut
Men även om det varit tufft för eremitibisarna som flög norrut i Europa så har andra delar av populationen klarat sig bättre. Flera grupper av unga eremitibisar har, enligt planen, fångats in i projektet för att få hjälp att klara vintern.
I slutet av november klarade dessutom 24 individer den svåra flytten över Alperna söderut. Det innebär att eremitibisar som kläckts i det vilda i Schweiz har klarat flytten söderut för första gången på 400 år.
• Läs mer om projektet på Waldrapp.eu
Läs även
• Eremitibisarna har stannat i Sverige och Danmark
• Akut hotad ibis måste lära sig flytta söderut om vintern
• Ännu en hotad ibis skjuten – kraftig ökning 2020
• Bakgrunden till Sveriges första fynd av eremitibisar
