Utrotningen av fågelarter har underskattats

Den tidigare uppskattningen var att ungefär 640 fågelarter utrotats sedan Övre pleistocen (129 000 – 11 700 år sedan). 90 procent av dem utrotades från öar. Det gäller till exempel garfågeln (bild här ovan) och dronten på Mauritius. Nu visar en ny studie att siffran är kraftigt underskattad eftersom fåglar inte lämnar så mycket fossiler efter sig. Deras tunna ben bryts ned så snabbt. Den verkliga siffran är troligen mer än dubbelt så många; ungefär 1 400 fågelarter.

– Praktiskt taget alla dessa arter utplånades direkt eller indirekt på grund av mänsklig aktivitet, säger Sören Faurby, forskare i zoologi vid Göteborgs universitet och medförfattare till studien som publicerats i Nature Communications.

Befintlig forskning om utrotning och modelleringar har jämförts med Nya Zeeland där man tror sig veta hur fågelfaunan såg ut innan människan anlände.

–  Vår studie visar att människor snabbt har ödelagt fågelpopulationer genom förlust av livsmiljöer, överexploatering och introduktion av råttor och tamdjur som plundrade fåglarnas bon och konkurrerade med dem om maten, säger Rob Cooke, som nu arbetar på UK Centre for Ecology & Hydrology (UKCEH).

Flest fågelarter utrotades under 1300-talet när mänskligheten anlände till östra Stilla havet. Där försvann hela 570 fågelarter för alltid. Även i nutid pågår en stor utrotningsperiod sedan mittan av 1700-talet. Under de kommande hundra åren riskerar vi att förlora ytterligare 700 fågelarter enligt en tidigare studie. Det innebär inte bara att en art försvinner för alltid, det ger också stor påverkan på ekosystemen.

– Världen kan ha förlorat nyckelfunktioner för spridning av frön och pollinering. Detta ger utspridda, skadliga effekter på ekosystemen, så förutom fåglarna har vi antagligen förlorat många växter och djur som var beroende av dessa arter för att överleva, säger Sören Faurby.

Källor: Nature Communications och Göteborgs universitet