Utdrag ur naturfotobok om ljuset på Gotland

Niclas Ahlberg medverkar flitigt med sina bilder på Natursidan.se. Nu har han gett ut en vacker naturfotobok om ett år på Gotland med fokus på ljuset under olika årstider. Här följer några utdrag ur boken “Ljusets avsked & återkomst”.

“Ljuset jobbar sig så sakteliga tillbaka. Efter jul tycker jag personligen att allt går lättare. Det märks på fåglarnas läten att vi går mot ljusare tider och hoppet tänds. En låg aktivitet i naturen ger också ett lugn till en naturfotograf. Stressen över hur man ska optimera en dag och inte missa något är borta och man nöjer sig med det lilla.

Jag vill ha lite ljus kvar om jag på vägen hem skulle ha tur att få se berguvarna. De borde vara igång med kärleksbestyren nu. Det är så vackert så det gör ont på platsen, men inga uvar syns till. Mörkret faller och plötsligt hörs honans lockläte. Direkt svarar hanen att jodå, visst kan han tänka sig att bilda familj även i år. Jag får inte syn på dem och byter ställe. Månen går upp. Jag har under flera år försökt få en bild med berguv i månens sken. Kanske det kan lyckas ikväll. Honan avslöjar sin position och jag närmar mig försiktigt. Men det är för mycket grenar och bråte i vägen för att jag ska få till någon bild. Då hör jag hanen som sätter sig betydligt mer öppet och jag ser en möjlighet. Sakta ålar jag mig fram. Bara några meter till. Det är i detta läge uven enligt Murphy’s lag borde flyga iväg, men den sitter kvar och jag får ett antal bilder som jag blir nöjd med. Det ser nästan onaturligt ut där den stora klumpen sitter i en buske med långa smala grenar. Den ser lite ut som Totoro i den japanska animerade filmen av Hayao Miyazak.

För fåglarna kom häckningen igång tidigare än normalt och för många arter var den över redan i mitten av juni. Men det saknas inte något att studera och fota ändå. Juni är de stora fjärilarnas tid. Makaonfjäril, hagtornsfjäril och apollofjäril fladdrarrunt till synes helt randomiserat men det finns förstås en plan vi inte förstår. Vackra är de. Makaonen är stor och ståtlig men apollo- och hagtornsfjärilarna kanske ändå är favoriterna med sina skira vita vingar, transparenta som vore de gjorda av glas.

En eller egentligen två platser som måste beskrivas är Stora och Lilla Karlsö. Det är absolut ett måste att besöka öarna, helst en gång per år. Öarna är speciella och Sveriges enda fågelberg. Karlsöarna ligger några distansminuter utanför Ekstakusten och nås med båt från Klintehamn. Stora Karlsö är mer tillgänglig och har restaurang och bekvämt boende. Lilla Karlsö kräver lite mer planering av besökaren åtminstone om man tänkt sig att övernatta. Men Lillön som den kallas har en del unika växtarter till exempel hjorttunga och karlsösallat. I år blev det ett kort besök på Stora Karlsö i början av juli. Det var fortfarande ganska gott om fåglar kvar på klipphyllorna men de flesta ungarna hade redan hoppat ner från klipporna till havet och det var fler tordmular än sillgrisslor kvar. Det är ju dessvärre mest negativa rapporter när det gäller förekomst av olika arter men sillgrisslorna går mot strömmen och antalet häckande par har ökat rejält. Förmodligen på grund av den stora tillgången till skarpsill under häckningsperioden. Det är ett härligt ställe att besöka och man kommer väldigt nära fågelkolonierna.”