Överfiske hotar tretåig mås, klimatförändringar slår hårt mot fjällugglor, papegojan kea mår inte bra av att matas av skräpmat och den tidigare utbredda populationen av gyllensparv kan snart vara helt utrotad. Internationella Naturvårdsunionen IUCN:s nya rödlista över hotade fåglar är här.
Det är sammanlagt 11 122 fågelarter som BirdLife International och IUCN gått igenom. Av dessa har 156 arter utrotats de senaste 600 åren och fem lever numera enbart i fångenskap. Hela 222 arter är akut hotade, varav 22 troligen är utrotade, åtminstone i vilt tillstånd. Ytterligare över 1200 arter är antingen “hotade” eller “sårbara. Sammanlagt anses ungefär 13 procent av världens fågelarter vara globalt hotade.
Den tretåiga måsen, som bland annat lever längs Sveriges och Norges västkust, har drabbats av att fiskstimmen förflyttat sig i takt med att havsvattnen blir varmare. Det leder till att allt färre ungar överlever när inte föräldrarna hittar tillräckligt med mat. Föräldrarna hotas även av jakt, utsläpp och att fångas i fiskeutrustning. Sammanlagt har arten minskat med ungefär 40 procent sedan 1970-talet.
Även kapsulan och antipodalbatrossen hotas till havs, inte minst på grund av överfisket.
På land ser det märkligt nog mörkt ut för gyllensparven. Märkligt eftersom den förr var enormt vanlig med flockar på upp till en miljard(!) individer. Nu närmar den sig utrotning eftersom den jagas för mat i stort sett okontrollerat, trots att jaktförbud infördes 1997. Sedan 2002 har antalet minskat med över 80 procent.
På Nya Zeeland hotas kean, som landet utsåg till årets fågel 2017. Turister matar nämligen de nyfikna och sociala fåglarna med skräpmat och eftersom dessutom 60 procent av deras bon plundras årligen av invasiva rovdjur så som mårddjur, ser det allt mörkare ut för kean.
LÄS ÄVEN: • Världens enda bergspapegoja allt närmre utrotning
För fjällugglan ser det också sämre ut. Nya studier visar att populationerna är mindre än man tidigare trott och att de minskar. Sedan 1970-talet har antalet minskat med 64 procent i Nordamerika. Populationen i Europa är inte lika väl kartlagd, men även här verkar det gå dåligt för fjällugglorna. Det är framför allt klimatförändringar som hotar ugglorna då det blir allt färre gnagare och därmed svårare att ge ungarna tillräckligt med mat.
Det finns också arter som det ser ljusare ut för, oftast på grund av att människan beslutat sig för att göra insatser. Det gäller exempelvis två av Nya Zeelands kivier och krushuvad pelikan, som gynnats av att det satts ut boplattformar och att störningarna minskat.
– Fåglar är välstuderade och är också en utmärkt indikator över hur miljön mår i ett större perspektiv. När en art närmar sig utrotning är det ett oroväckande larm om att det måste ageras nu. Framgångarna för kivier och pelikaner visar att insatser med tillräcklig finansiering verkligen lönar sig, säger Ian Burfield, global forskningskoordinator vid BirdLife International.
Källa: BirdLife