Två katter slog på egen hand under 2018 ut en koloni av den hotade fågeln australisk småtärna. Ett hårt slag för en art som bara har någonstans mellan 11 och 100 häckningsplatser kvar i världen.
Att tamkatter som rör sig fritt i naturen kan ta många gnagare, småfåglar, ödlor och annat är välbelagt. I Australien är problemet med förvildade och lösspringande tamkatter stort.
LÄS ÄVEN: • Förvildade tamkatter täcker nu 99,8% av Australien
Det beräknas finnas mellan 2,1 och 6,3 miljoner förvildade tamkatter och de täcker nu 99,8 procent av Australiens yta (15 gånger större än Sverige). De tar ungefär en miljon fåglar om dagen och enligt forskare har 1 av 9 däggdjur utrotats i Australien de senaste 200 åren och katterna beräknas stå för 28 av de 29 utrotningarna. För att inte fler arter ska dö ut pågår projekt som ska döda två miljoner före detta tamkatter inom fem år i landet. Även en metod med att fånga in, sterilisera och släppa ut dem igen testas.
LÄS ÄVEN: • Så många fåglar blir byten åt tamkatter och så minskas risken
Det finns även ett känt historiskt exempel på hur Tibbles, fyrvaktarens katt på Stephens Islands i Nya Zeeland, på egen hand utrotade arten lyalls klippsmyg eftersom den enbart fanns på den ön.
Nu rapporterar Australian Geographic om en liknande historia. Marinekologen Claire Greenwell studerade 2018 en population australiska småtärnor i sydvästra Australien. Tärnorna är internationellt rödlistade som “sårbara” och det beräknas bara finnas mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer kvar på någonstans mellan 11 och 100 områden. En av dessa häckningsplatser var i närheten av byn Mandurah.
I november 2018 observerades 111 bon i kolonin och de boende i Mandurah var engagerade i “sina” fåglar. När ungarna kläcktes började dock Claire Greenwell märka att friska ungar dog under nätterna. Först trodde hon att det var någon naturlig händelse, men snart upptäcktes kattspår i kolonin och tärnor utan huvuden och uppätna bröstkorgar hittades.
Med hjälp av kamerafällor upptäcktes en grå katt i tärnkolonin som snabbt kunde fångas in och återföras till sitt hem i närheten. Ett brev skickades ut till boende i närheten som uppmanade dem att hålla sina katter inomhus till efter tärnornas häckningssäsong.
Den gråa katten beräknas bara haft en viss negativ påverkan på kolonin, men snart upptäcktes en vit, halvvild katt i området. Under sex nätter sågs den smyga runt bland tärnorna innan den kunde fångas in. På dessa nätter hann den döda sex vuxna australiska småtärnor, 40 ungar och sabotera häckningen för varenda bo i kolonin.
En enda katt förstörde med andra ord upp till 9 procent av den australiska småtärnans häckningsplatser under 2018.
Händelsen fick Claire Greenwell att i sin studie skriva att metoden att fånga in, sterilisera och släppa ut katter inte fungerar för att lösa kattproblemet i Australien. Katterna hinner ställa till med för mycket stor skada innan de minskar i antal. Hon anser också att det är ett exempel på hur tamkatter kan ställa till med stor skada i naturen om de går lösa.
Ekologen John Woinarski, som skrivit en bok om katter i Australien säger till Australian Geographic att liknande incidenter händer på många andra håll i Australien och ska inte ses som en enskild eller udda händelse.
– Det finns biologisk mångfald även i naturen nära våra samhällen och vi måste skydda den och vara uppmärksamma på vilket värde den ger våra liv.
För dig som har katt finns det flera sätt att minska hur många fåglar och andra djur som katten tar (läs mer i denna artikel). Ett vanligt halsband med bjällra minskar fångstlyckan med 34 till 48 procent och det finns andra produkter som är ännu effektivare. Både Catbib och BirdsBeSafe anses minska jaktlyckan för katter med över 80 procent.
Andra tips är att inte släppa ut katten under de mest kritiska tiderna – i skymningen, gryningen eller efter kraftiga oväder. Då födosöker fåglarna och är som mest sårbara. Se även till att katten fått mat innan den går ut så att den inte jagar för att den känner sig hungrig.
Källor: Australian Geographic och “Cat Gets Its Tern: A Case Study of Predation on a Threatened Coastal Seabird“