Trots 22 naturorganisationers protester – nu avverkas i Ore skogsrike
Ore skogsrike är ett skogslandskap i norra Rättvik där flera skyddsvärda naturskogar har kartlagts. 22 Sveriges naturorganisationer har uttalat sig om att området måste skyddas. Nu avverkas det av Sveaskog.
– Det är ett av de sista och största landskapsområdena i Sverige där det fortfarande finns stora andelar gammal naturskog kvar”, skrev Världsnaturfonden när de utsåg Ore skogsrike till särskilt skyddsvärd naturpärla.
LÄS ÄVEN: • 22 miljöorganisationer kräver avverkningsstopp i Ore Skogsrike
Tidigare i år skrev 22 miljöorganisationer ett gemensamt upprop om att Ore skogsrike måste skyddas.
– Att slutavverka dessa biologiskt viktiga skogar och omvandla dem till trädodlingar skulle medföra irreversibla förluster av biologisk mångfald i Ore Skogsrike, står att läsa i brevet.
Men nu avverkas skogarna för fullt av Sveaskog.
En som varit inblandad i kampen för Ore skogsrike sedan starten är Margareta Wikström, ordförande för Naturskyddsföreningen i Rättvik och 2015 mottagare av Rättviks miljöpris, bland annat för sin kamp för att bevara naturen.
LÄS ÄVEN: • ”Om inte detta är nyckelbiotop – vad är då nyckelbiotop?”
Hon berättar att i det här området på ungefär 52 000 hektar är Sveaskog och Bergvik skog dominerande skogsägare. Andelen småskogsägare är ytterst liten. 2012 och 2013 var Naturskyddsföreningen ute i skogarna tillsammans med Sveaskog för att diskutera naturvårdsfrågor. De var då bland annat på Brännvinsberget. I somras upptäckte Naturskyddsföreningen att Brännvinsberget var kalavverkat och att norra Brännvinsberget var avverkningsanmält och snitslat för avverkning.
Det gjordes en ny inventering och skrevs en ny rapport, kallad “Ändå hugger man”, som skickades till Sveaskog, Skogsstyrelsen och länsstyrelsen. Även en FSC-anmälan gjordes. Ingenting hände. Under vintern och våren bevakades området av naturorganisationer.
Vad är det som händer i Ore skogsrike nu?
– Dom avverkar för fullt. Inte på norra Brännvinsberget än, men efter semestrarna börjar de nog knapra på den skogen också och en del andra som vi pekat ut. De är också inne och hugger friskt i sin egen ekopark. Vi har blandat in både riksdag och regering, men det är trögt. På tisdag kommer i alla fall en riksdagsledamot från vänstern hit och ska få en guidning i området. Han har ställt frågor i riksdagen till näringsministern, Sveaskog är ju ett statligt bolag.
LÄS ÄVEN: • Här låg en av WWF:s naturpärlor – en gammal urskog med rödlistade arter
Vad är det som gör att det blivit en sådan kamp mellan naturorganisationerna och skogsindustrin i just Ore skogsrike?
– Vi uppskattade i vår inventering att det fanns cirka 10 000 hektar kvar av skyddsvärda naturskogar i detta stora område. Det vill säga de 20 procent naturskog som skogsforskningen anser är ett minimum att skydda för att klara den biologiska mångfalden. Och som Sverige drivit i Nagoyaavtalet som stannade på 17 procent och som Sverige absolut inte klarar av att skydda hur man än räknar. När man tror som vi gjorde att Sveaskog undvikit de områden vi pekat ut i rapporten blir chocken desto större när man ser vad som hänt och händer i Ore skogsrike, säger Margareta Wikström.
Varför är området extra skyddsvärt?
– Eftersom vi har så ytterst lite kvar av kontinuerliga naturskogar så är nästan alla skyddsvärda. 26 rödlistade arter och 40 signalarter hittades på bland annat norra Brännvinsberget. Det gör att det borde vara absolut förbjudet att förstöra denna skogsmiljö. Här finns efter svenska förhållanden i vår del av landet ytterst få områden med så relativt hög andel naturskog kvar.
[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=HBzCsO3jxAQ”]
Du har länge kämpat för att området ska bevaras och 2015 fick du Rättviks miljöpris bland annat för din kamp för att bevara naturen. Hur känns det nu?
– Hemskt! Men skönt att så många andra organisationer stöttar oss! Vi hoppas ju att regeringen ska sänka sina avkastningskrav på Sveaskog att de inte behöver skövla dessa områden!
Edvard Unsgaard, ansvarig för press och samhällskontakter på Sveaskog, förklarar bolagets avverkning så här:
– Svaret är att vi avverkat skog i delar av det område som benämns Ore skogsrike. Dock är hela Ore ett väldigt stort område; totalt finns 56 000 hektar skog, varav Sveaskog äger 32 000 hektar. Vi har undantagit 55 procent av alla våra skogar över 80 år från aktivt skogsbruk. På andra delar, produktionsskog, bedriver vi skogsbruk. Skogsbruk är en avvägning mellan olika intressen; ekonomiska, sociala och ekologiska. Vi arbetar hela tiden för att skapa en balans mellan naturvård och produktion och jag tycker att vi lyckas väl med det i Ore.
Margareta Wikström håller inte med.
– När man hackar sönder en skog i smårutor och kallar de rutor som blir kvar för skyddad skog och hänsyn då är man ute och försöker skönmåla. Arterna som vi vill rädda klarar inte denna fragmentering av skogen. Vi vill ha större sammanhängande områden där man inte går in och avverkar. Även den sk generella hänsynen räknas in i vad Sveaskog skyddar. Varje träd upptar en viss yta som räknas in i det man skyddar! Man är duktig på att trixa med siffror så att det ser snyggt ut i statistiken, men ute i skogen är skadan i alla fall stor, berättar hon.
Sveaskogs naturvårdsbedömningar grundar sig inte på vilka arter som finns och vad dessa kräver för att överleva, menar Margareta Wikström.
– Man tittar bara på “strukturer” sin bedömning. Det kan till exempel innebära att en skog som gallrades på 80-talet inte anses skyddsvärd enligt Sveaskog, men att vi hittar en massa arter som trots gallringen överlevt i skogen. Det är ju först när det kalavverkas och markbereds som det verkligen blir illa för många arter.
Vad skulle du vilja säga till regeringen och Sveaskog?
– Sänk avkastningskraven! Se till att Nagoyaavtalet blir verklighet i skogen på landskapsnivå, inte bara småduttlande med små hänsynsytor även om de också behövs.
Natursidan har efterfrågat att få se Sveaskogs inventering av området, men bolaget har inte återkopplat angående detta.