Tjädern och skogsbruket – hur går det ihop?

Hur går det egentligen för tjädern i Sverige? SLU Artdatabanken bedömde i rödlistan 2020 att tjädern är “livskraftig” och att det inte finns några “tecken på betydande populationsförändring”. Stammen bedöms ha varit stabil i Sverige de senaste 15 åren, även om arten “på lite längre sikt minskat i Götaland och södra Svealand”.

I en rapport från Naturvårdsverket i september 2024 kan man läsa att tjädern “med några undantag, har en stabil eller ökande populationsutveckling i Sverige”. Det anses att tjädern även kan leka (en viktig del av reproduktionen) i ungskog, vilket rapportförfattarna menar “nyanserar bilden av skogsbrukets inverkan”.
– Kalhyggen och etableringen av vindkraftverk kan dock försämra tjäderns livsmiljöer genom habitatfragmentering och minskad tillgång till skyddande vegetation, skriver myndigheten vidare.

Mona HansErs, enhetschef på enheten för Viltanalys på Naturvårdsverket och ansvarig för rapporten:
– Sammanfattningsvis från rapporten kan man väl förenklat säga att skogsbruket påverkar, men det är ett komplext system. Både spelplatser och födosöksmiljöer verkar försvinna genom kalhyggesbruk men det verkar också som att nya lekplatser etableras i rätt unga skogar. Tjädern är beroende av mer än bara spelplatser och till exempel anser man i rapporten att man i inventeringarna behöver införa metoder som även tar hänsyn till hönor och kycklingar – det vill säga inte bara spelplatsinventeringar.

Hårt kritiserad rapport

Men rapporten har fått en hel del kritik. Bland annat från Birdlife Sverige som skriver att rapporten “inte uppfyller den uppdragsbeskrivning som Naturvårdsverket har framställt”. Föreningen tar också upp ett 20-tal synpunkter på brister. Bland annat kritiseras att rapporten ägnar stort fokus åt lekplatser i yngre skogar, “trots att det saknas vetenskapligt stöd för att dessa har någon avgörande betydelse”. De är också kritiska till hur rapportförfattarna förlitar sig på vetenskapligt underlag:
– Det förefaller lite märkligt att framhålla vetenskapligt granskade och publicerade underlag, samtidigt som man ger fritt spelrum för tankar och vetenskapligt ogrundade uttalanden från den egna gruppen, skriver Birdlife Sverige.

Även i den 220-sidiga rapporten “Skogsbrukets effekter på tjäderns lekplatser, hur landskapets fragmentering minskat populationen av tjäder – en långtidsstudie“, framträder en mer problematiserande bild av skogsbrukets påverkan. Tjäderexperten Göran Rönning har ägnat mer än 50 år åt att studera skogsbrukets effekter på tjäderns lekplatser. Sammanlagt 50 lekplatser i Svealand och södra Norrland har följts, både de som kalhuggits helt, de som fragmenterats i delar och de som fått förbli orörda.

Studie av 50 spelplatser ger dyster bild

Göran Rönning skriver, tvärtemot Naturvårdsverkets rapport, att när kända tjäderspelplatser avverkas och ersätts av ungskogar blir resultatet “skrämmande”. I rapporten citeras en lång rad källor med liknande upplevelser. Svante Joelsson om Tyresta, inventeringar innanför och utanför gränserna till Muddus nationalpark, Hälsinglands skogar, Nedre Dalälvsområdet – alla vittnar de om att det är stor skillnad i tjädertätheten mellan skyddade områden och de som kalavverkats nyligen eller i nutid.

Extra tydligt blir det vid Sveriges kanske mest välstuderade lekplats. Den har följts årligen i över 50 år. Från början i ett skogslandskap med naturskogar på 100-tals hektar. Då, i slutet av 70-talet, var det 16-20 tuppar som spelade på platsen. Men sedan började området runtomkring förändras med allt fler skogsbilvägar och en allt större omvandling från gammelskog till kalhyggen. Ju mer påverkan på skogen, desto färre tjädertuppar. Under 80-talet minskade de från 15 till 12, på 90-talet från 12 till 7 och sedan dess har de hållit sig runt fem tuppar. En spillra av fornstora dagar, men kvar i landskapet.

Färre tuppar på spelplatser i modernt skogsbruk?

Det som framför allt ändrats verkar vara just antalet spelande tuppar. Även yngre skogar kan ha tjäderspel, men då bara sköra bestånd; oftast 1-5 eller bara 1-3 tuppar. Lekplatser i gamla skogar kan ha upp till 10 eller 20 spelande tuppar. Frågan är om det gör något? Så länge det finns en tjäderhona och en tjäderhane och dessa parar sig så kanske det räcker? Dessa frågor tas också upp i rapporten och bemöts med argumenten att om det hade gynnat tjädrarna att ha mindre spel eller ensamspelande tuppar så hade evolutionen gått i den riktningen. Det hänvisas också till en finsk studie som visar att den genetiska kvaliteten hos tjädrarna behöver stora spel med många individer. Stora lekar attraherar både många honor och tuppar och bibehåller därmed en genetisk variation inom arten och risken för inavel minskas.

Det finns fler tecken på att tjädern börjat minska. De senaste 40 åren har tjäderbeståndet i Skåne exempelvis minskat med hela 80 procent och i rapporten “Övervakning av fåglars populationsutveckling” från Svensk Fågeltaxering sammanfattas inventeringarna av skogshöns under 2023 med de här orden:
– Generellt måttliga antal och utvecklingen de allra senaste åren för skogshönsen är tydligt negativ efter toppen 2018–2019. Ska vi gissa på att vi får vänta framåt 2027–2028 innan det blir en ny topp? Samtidigt måste vi nämna att trenderna i södra Sverige är negativa för skogshönsen. Statistiskt säkra minskningar finns för järpe och orre söder om 60 grader N. Mönstret för tjädern är inte riktigt lika negativt men pekar betänkligt nedåt under de allra senaste åren.

Kanske beror de olika slutsatserna om tjädern på att den fortfarande hänger sig kvar även i det nya skogslandskapet, men att situationen blir allt värre i takt med att de sista spillrorna gammelskogar blir kvar. Även Naturvårdsverkets rapport lyfter forskning som kommit fram till liknande resultat som Göran Rönning: “I ett skogslandskap med aktivt skogsbruk tenderar lekarna att vara mindre, med färre individer”.

Särskild hänsyn krävs – men görs det?

Göran Rönning tror dock inte att det kommer någon ny topp för tjädern igen eftersom de lämpliga habitaten avverkas i för hög takt.

– Vi har också detaljgranskat och inventerat tjäderspel i ungskogar i åldern 25-35 års ålder under flera år. Alla följer samma mönster. Det kan vid en första inblick se ut som om dessa ungskogar kan hålla en bra population av spelande tjädertuppar som tycks ha anpassat sig till den nya miljön. Det kan därvid dras förhastade slutsatser om vad man ser. Men våra kvalitetssäkrade inventeringsmetoder har visat att spelande tjädertuppar i dessa ungskogar är högst instabila och tillfälliga till sin karaktär. Vi har flera sådana konkreta bevis i vår rapport.

Ett sådant bevis är det så kallade Sotbospelet. Naturvårdsverket hävdar i sin rapport att här fanns 13 spelande tuppar år 2023. Göran Rönning menar att det istället nu är “helt utslaget” – inte en enda spelande tupp finns kvar. Han kallar det “falsk marknadsföring” och anser att Naturvårdsverkets rapport är alldeles för positivt inställt till jakt och skogsbruk.

Avgör skogsindustrin tjäderns öde?

Hur ser då tjäderns framtid ut i Sverige? För att tjädrar ska kunna klara sig kvar i det nya skogslandskapet i Sverige behövs visad hänsyn och anpassningar. Naturvårdsverket rekommenderar särskild hänsyn till sumpskogar eftersom dessa ofta rymmer många fjärilslarver, vilket är viktig föda för kycklingarna. Även att lämna buskvegetation anses viktigt, samt att lämna mycket tall, särskilt tallar med tjocka grenar. Det behöver också vara en varierad skogsmiljö med exempelvis inslag av tall i granbestånd eller tvärtom.

Göran Rönning påpekar att framtiden för tjädern “beror på vilken hänsyn skogsbruket visar och hur skogsbruket bedrivs”.

– Om hänsynen ökar och kalhyggesbruket minskar till förmån för exempelvis olika typer av hyggesfritt skogsbruk, längre omloppstider och liknande talar det mesta för att tjäderstammen har möjlighet att öka på lång sikt. I skrivande stund är dock färdriktningen ställd mot mer industriskogsbruk och kortare omloppstider, skriver Göran Rönning i sin rapport och fortsätter:

– Om kalhyggesbruket fortsätter som idag talar det mesta för att stammen långsiktigt kommer att minska ytterligare i takt med att utarmningen fortsätter. Lokalt och regionalt kommer tjäderstammen antagligen att lägga sig på betydligt lägre nivå än idag, och i vissa regioner helt enkelt att krascha. Hur allt detta kommer att påverka tjäderns genetik vet vi inte, men studier i bland annat Polen visar att små lokala populationer är utsatta. Bäst framtida möjligheter har tjädern i landskap med stora myrområden och reservat med gammelskog samt marker där det tas relevanta hänsyn till lekplatserna liksom att breda kantzoner intill vattendrag och myrar lämnas. Den frivilliga hänsynen kan här vara av stor betydelse om den sker på rätt sätt.

Tas det för lite ansvar?

Men han poängterar också att teori är en sak. Praktiken ofta en annan.
– Problemet är att det finns inga som helst indikationer på att skogsbruket skulle ta något ansvar över huvud taget till tjädern och dess miljöer längre.

Han menar att skogsbruket “spårat ur helt” och att det tas ännu mindre hänsyn nu.
– Virket ska fram till industrin, oavsett vilka intressen som står i vägen.

Göran Rönning nämner ett flertal aktuella exempel i Dalarna där kända tjäderspelplatser huggs ned. Han lyfter också att nu även den storskaliga industriella vindkraftsexploateringen i skogslandskapet utgör ett “allvarligt hot mot tjäderns sista lekplatser”.

När SLU Artdatabanken släpper nya rödlistan 2025 kommer det säkerligen ges ytterligare någon ledtråd om hur det kommer gå för tjädern i framtiden. Om Göran Rönnings rapport och farhågor stämmer kommer minskningen även förr eller senare ses i övriga inventeringar som görs, så som Svensk fågeltaxering.