Nordfladdermus (Eptesicus nilssonii). Foto: Jens Rydell
En ny studie visar att nordfladdermusen, som brukar anses vara Sveriges vanligaste fladdermus, kan ha minskat i antal med hela 60 procent på knappt 30 år. Det är en så kraftig nedgång att forskarna anser att arten behöver rödlistas.
Studien är publicerad i Royal Society open science och jämför räkningar av nordfladdermus från 1987-1990 längs en 2,7 mil lång sträcka med samma räkning nästan 30 år senare. Resultatet, som stämmer överens med en studie från Gotland, visar att nordfladdermusen minskat med 60 procent och värst är minskningen i områden med gatlampor. Där är nedgången 85 procent. En så kraftig minskning innebär att nordfladdermus behöver rödlistas, skriver forskarna.
En sak som skett längs med sträckan sedan slutet av 80-talet är att kvicksilverlamporna i gatubelysningen bytts ut. Dessa lampor lockade till sig fladdermössens byten.
– Att minskning sker rakt över men mest vid lampor betyder att det är lamporna som är orsaken till minskningen. När man bytte ut vita lampor mot gula försvann den födokälla som nordfladdermusen delvis levde av, berättar Jens Rydell, en av författarna till studien.
Beror minskningen på att kvicksilverlamporna gjorde det enkelt för dem att fånga byten och att det helt enkelt fanns många fladdermöss i slutet av 80-talet?
– Jag tror att nordfladdermusen hade en storhetstid under användningen av kvicksilverlamporna, men om den var tillfällig vet jag inte. Vi vet ju inte hur det var innan.
Är nordfladdermusen extra hårt drabbad eller är det här en trend för fler fladdermöss?
– Om detta även har drabbat andra arter eller ej är inte känt. Men det är fullt möjligt. Vi befarar att gråskimlig fladdermus kan ha gått samma väg, eftersom den lever på liknande sätt som nordfladdermusen och jagar vid gatlampor.
Går det bättre för fladdermusarter som lever längre bort från ljuskällor?
– Det beror på vilka arter vi talar om. Vissa arter försvinner helt vid belysta områden, medan andra rent av gynnas. I stort sett är dock ljusföroreningar negativt för fladdermöss och en orsak till att vissa arter försvinner.
Jens Rydell berättar också att de drar slutsatsen att minskningen för nordfladdermusen åtminstone gäller hela södra Sverige eftersom studien stämmer överens med observationer på Gotland och i Småland. Hur det ligger till i Norrland är oklart.
De många frågorna som återstår visar hur angeläget det är att följa fladdermössen och även de vanliga arterna i vanliga miljöer. Då ökar chansen att kunna se förändringar och lista ut vad de beror på.
Läs även:
• Experten om hur det går för Sveriges fladdermöss
• Guide till fladdermöss – hur de hörs och var de upplevs
• Så gynnar du fladdermöss i din trädgård
• Sveriges nya naturförening är till för fladdermöss
