Sveriges steklar behöver mer död ved
Intensivt skogsbruk är ett hot mot den biologiska mångfalden, men kunskapen har varit dålig om hur steklar påverkas. Nu har en ny studie bland annat tittat på hur man kan gynna parasiter på barkborrar.
Många insekter är beroende av död ved.
Död ved är en viktig livsmiljö för insektsordningen steklar där bland annat getingar, bin, rovsteklar, parasitsteklar och myror ingår. Ungefär 2 000 av Sveriges cirka 8 000 stekelarter lever i död ved. Men vi känner inte till så mycket om hur de lever. Vi vet att en del av dem lever som parasiter eller parasitoider. Båda lever av ett värddjur på något sätt, men till skillnad från parasiter orsakar en parasitoid antingen sin värds död eller att denna blir steril. Det innebär att steklar är väldigt viktiga för att hålla nere antalet av andra arter – exempelvis insekter som kan orsaka stora skador på växter, så som barkborrar och bladlöss.
Nu har forskare på SLU och Naturhistoriska riksmuseet undersökt om steklarna har andra krav på död ved än mer kända grupper som skalbaggar. Mats Jonsell, skogsentomolog på SLU, samlade in död ved från 40 hyggen i södra Sverige. Veden kom från asp, björk, ek och gran i två olika åldersklasser och tre olika diametrar. Insekterna kläcktes i växthus och han fick hjälp av kollegor från Naturhistoriska riksmuseet (Hege Vårdal, Mattias Forshage och Julia Stigenberg) med att identifiera arterna. Sammanlagt hittade de 4413 individer av steklar som tillhörde 165 olika arter.
Mycket är okänt
– Det finns enormt många arter av parasitsteklar och de är så dåligt kända att man måste ha kontakt med expertis över hela världen för att kunna ta reda på vilka arter man har hittat, säger Hege Vårdal museiintendent på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
De kom fram till att många steklar som är parasitoider är mer specialiserade än skalbaggar. De är i större behov av smal (1-4 cm), nyligen död ved, troligen eftersom de har barkborrar som värddjur. Många andra steklar, som inte är parasitoider, vill ha död ved som legat i 4-5 år. Detta eftersom många bygger bon i utgångshål från andra insekter vars larver gnagt sig igenom veden. Hit hör exempelvis vildbin, som även kan bo i insektshotell.
Till vänster: Parasitstekel i släktet Trichoplasta som också hittades i den aktuella studien. Foto: Arnstein Staverløkk Till höger: Mats Jonsell, entomolog på SLU. Foto: Joachim Strengbom
– I vår undersökning visade det sig att de inte vara så nogräknade med vilket trädslag eller vilken diameter veden hade. Det viktiga för dem är att det finns hål av lämplig diameter i veden och dessa skapas av många olika arter som utnyttjar många olika typer av ved, säger Mats Jonsell.
Mer död ved behövs
Forskarna kom också fram att att det skulle behöva skapas mer död ved än i dag i de svenska skogarna för att gynna steklarna. Framför allt för att hjälpa arter som är specialiserade på andra livsmiljöer än kvistar och grenar som ofta ligger kvar på kalhyggen. Forskarna anser att steklarna i död ved borde tillhöra de arter som vi tar hänsyn till i skogsbruket. Inte minst eftersom de håller nere antalet barkborrar.
En del arter av parasitsteklarna skulle dessutom kunna vara en indikatorer på tillståndet för biologisk mångfald om vi visste mer om dem än idag.
– Som det är nu finns det risk att de försvinner utan att vi märker det eftersom de är så okända, säger Mats Jonsell.
Läs även
• Långt fler rödlistade arter i skogar med naturhänsyn
• Gynna vedlevande skalbaggar på ett enkelt sätt
• Biexpertens svar på vanliga frågor om bihotell
• “Det råder brist på gammal skog med mycket död ved”
Källor: SLU och Journal of Insect Conservation
