Skuggpärlemorfjärilen är väldigt lik andra pärlemorfjärilar, men den inre halvan av bakvingen är gul med två diagonala ljusbruna linjer och den yttre halvan är violettröd. Dessa två delar separeras av en tunn men distinkt och vågig ljus linje. . Foto: Bo Söderström
Skuggpärlemorfjärilen har förvisso besökt Sverige tidigare, men i sommar är första gången som arten verkar ha förökat sig i landet.
Bo Söderström, författare till boken “Nordens fjärilar”, berättar att det var Mattias Pettersson som upptäckte en skuggpärlemorfjäril i utkanten av Tyresta Nationalpark i Södermanland den 30 juli 2022. Han la märke till att individen hade ett jack i bakvingarna, troligen till följd av att en fågel försökt fånga den.
Dagarna därpå fotograferade han dock en skuggpärlemorfjäril med oskadade vingar. Alltså var det två olika individer. Den närmsta veckan besökte en mängd fjärilsskådare området och la upp fotografier på Artportalen. När Bo Söderström detaljstuderade fotografierna kunde han hitta små men ändå tydliga skillnader i teckningarna på framvingarna och konstatera därmed att det var minst fem olika individer som flög inom samma begränsade område. Alla var hanar.
– Det är osannolikt att så många skuggpärlemorfjärilar har flugit över Östersjön under 2022 och hamnat på exakt samma ängsmark. Det troliga scenariot är alltså att en befruktad hona någon gång under sensommaren 2021 flög västerut från Estland och hamnade i Tyresta där den la ägg på violer. Till stöd för den hypotesen är att två olika honor av skuggpärlemorfjäril sågs i Stockholms skärgård (Nämdö och Runmarö) i månadsskiftet augusti/september 2021. Det är därför inte omöjligt att det finns flera lokala populationer i Stockholms skärgård denna sommar, men inga fler observationer har gjorts.
Skuggpärlemorfjäril har setts sporadiskt i Sverige sedan 1973, men alla dessa tidigare fynd är alltså fjärilar som flugit hit från andra länder? Det är först nu som de konstaterats reproducera sig?
– Skuggpärlemorfjäril är en mycket sällsynt felflygare från främst Baltikum. Under 2000-talet finns det förutom fynden under det senaste året endast observationer från Bullerö 2005 och Gävle 2012. På liknande sätt flyger skuggpärlemorfjäril över Finska viken till Finlands sydkust då och då och ger upphov till mer eller mindre tillfälliga populationer. I år har dock endast ett enda fynd gjorts i Finland. Skuggpärlemorfjäril har konstaterats reproducera sig en gång tidigare i Sverige, väster om Ågestasjön i Farsta 1973. Tyvärr försvann denna population spårlöst redan nästa år.
Kan man vänta sig att det är en art som kommer sprida sig i landet?
– Det är det som är frågan. Aspskimmerfjäril konstaterades reproducera sig i Sverige för första gången 2019 då en population upptäcktes på Värmdö. I år har många skilda fynd gjorts vidare västerut i Uppland och så långt bort som i Sala i Västmanland. Den är nog här för att stanna. På liknande sätt spreds aspskimmerfjäril i södra delen av Finland under början av 2000-talet. Skuggpärlemorfjärilen har inte haft lika lätt att skapa permanenta populationer i södra Finland. Därför tror jag inte vi kan förvänta oss att skuggpärlemorfjärilens expansion kommer gå lika snabbt som för aspskimmerfjärilen. Men jag tror absolut att antal fynd i Sverige kommer att öka under den närmsta tioårsperioden.
Den är lik andra pärlemorfjärilar för ett otränat öga – hur känner man bäst igen den?
– För att säkert bestämma den behöver man se den sittandes ner på en blomma och då syns tydligt den unika teckningen på bakvingens undersida. Inre halvan är gul med två diagonala ljusbruna linjer och den yttre halvan är violettröd. Dessa två delar separeras av en tunn men distinkt och vågig ljus linje. I flykten är den mer eller mindre omöjlig att skilja från andra stora pärlemorfjärilar som silverstreckad pärlemorfjäril, ängspärlemorfjäril och skogspärlemorfjäril. För ett tränat öga kan man dock urskilja att den är något ljusare orange ovan och att framvingarna inte har en lika tydiga spets. Arten kallades förr för trubbvingad pärlemorfjäril.
