Sverige har fått fler fågelarter på platser som tidigare varit artfattiga och det gäller framför allt i Norrland och fjällen. Det visar en ny studie vid Lunds universitet av bland annat Åke Lindström, forskare vid Biologiska institutionen. Men det innebär inte att landet blivit artrikare.
– Totalt sett har Sverige inte fått fler arter utan det handlar om att tidigare artfattiga platser har blivit rikare och att sydliga arter spridit sig norrut, säger Åke Lindström. Den lokala artrikedomen har ökat. Den som återbesöker en lokal idag på senvåren eller försommaren kan räkna med att se lite fler arter än för 10-15 år sedan. Det gäller hela Sverige, men framför allt Norrland.
Enligt Åke Lindström har våra vårar och försomrar blivit 0,5-1,5 grader varmare de senaste 10-20 åren och förändringen var därför väntad.
– Det förvånande är att fåglarna svarar så snabbt på klimatförändringarna. Det är också lite förvånande att våra övervakningssystem kan upptäcka förändringarna trots att de är ganska små.
Det är framför allt fåglar som trivs i många olika miljöer, så kallade biotopgeneralister, som ökar. Det gäller till exempel gök och gärdsmyg. Bland arterna som spridit sig norrut nämner Åke Lindström svarthätta, steglits, pilfink, nötväcka, blåmes och grönfink. Sämre går det för de fåglar som har specifika krav på naturmiljön som sånglärka och backsvala. Det finns också tendenser att vissa typiska Norrlandsarter som blåhake och videsparv minskar, men över lag håller arterna i norr ställningarna.
Resultatet av undersökningen pekar på att Sverige håller på att få en mer likartad fågelfauna med ungefär samma arter i allt större delar av landet.
Uppgifterna kommer från projektet Svensk Fågeltaxering som drivs vid Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Ett system av drygt 700 inventeringsrutter jämnt fördelade över landet återbesöks vart eller vartannat år av ungefär 250 frivilliga ornitologer som räknar alla fåglar de ser och hör.