Svenska kyrkan i Växjö kritiseras för avverkningsplaner i naturskog

I Småland protesterar naturföreningar mot Växjö stifts avverkningsanmälningar och bristande hänsyn till regelverk och hotade arter vid avverkningar.

Svenska kyrkan är en av landets största skogsägare. Den senaste tiden har de fått en hel del kritik för hur de sköter sitt skogsbruk. Kritikerna menar att de inte tar tillräcklig hänsyn och att de avverkar naturskogar på sin mark. I Svenska kyrkans egen informationsfilm om sitt skogsbruk konstateras att:
– Svenska kyrkan brukar alltså skogen lite hårdare än genomsnittet.

Men trots kritiken både internt och från miljöorganisationer avfärdar Svenska kyrkan förslagen på att införa ett mer hållbart skogsbruk.

Nu har Skogsgruppen och Oskarshamnsbygdens Fågelklubb undersökt två avverkningsanmälda skogsområden i Växjö stift vid Gökhultesjön i Mönsterås kommun. De fann gammal grov skog med hög biologisk mångfald och rikligt med död ved i alla sucsessionsstadier (grad av nedbrytning). Här fanns också spår efter spillkråka och tallticka på tallarna vilket visar att de är minst 150 år gamla. Skogsgruppen hittade också rikligt med signalarten blåmossa i de avverkningsanmälda delarna och även signalarten flagellkvastmossa som kräver död ved i olika stadier av nedbrytning.

De snitslar som markerar var avverkningen ska ske avslöjar att det inte kommer lämnas tillräcklig hänsyn vid vattendrag och våtmarker. För att bibehålla biologisk mångfald behövs det en trädridå på uppemot 30 meter mot vattendrag, men Skogsstyrelsen rekommenderar bara 5 eller 10 meter. Vid Gökhultesjön har det snitlats hela vägen fram till kanten av våtmarkerna och alldeles intill en skvattrammosse med höga naturvärden.

– Vi blir mycket förvånade när vi ser hur Stiftet planerat denna avverkning. Stiftets personal verkar inte veta vilka miljöregler som gäller eller vad Skogsstyrelsens målbilder rekommenderar, kommenterar Jan Brenander på Skogsgruppen i Oskarshamn.

Skogsgruppen har dokumenterat hur ekar kapats vid förröjningen och anser, förutom den bristande naturvårdshänsynen, att Växjö stift omvandlar en naturskog till en plantageskog – vilket inte är tillåtet enligt FSC.

Klas Gustavsson, enhetschef Egendomsförvaltningen, Svenska kyrkan i Växjö berättar att området varit i Växjö stifts ägo sedan 1980-talet och att det är “en ganska typisk kustfastighet” med hällmarker, impediment (områden där skogsbruk är svårt att genomföra) och planterad gran.

– Vi är FSC-certifierade och har inventerat området. Det har gjorts värderingar om det är produktionsskog eller naturskog och man kom fram till att beståndet innehåller vissa naturvärden och dessa är bortritade från avverkningarna. Det gäller bland annat en skvattrammosse med höga naturvärden, men det finns även andra delar som är undantagna.

Vad hittades det för skyddsvärda arter i området vid inventeringen?
– Vedtrappmossa finns på sina håll och det är också ganska gott om tjäder i området, bland annat centralt på fastigheten där vi försöker göra ett försiktiga uttag.

Hur mycket lämnar ni som kantzon intill våtmarker och vattendrag?
– Vi följer certifieringsreglerna. Vi ska inte röja undervegetation och träd ut mot skyddsvärda områden. Det skulle förändrar förhållandena helt. Det ska lämnas en viss gräns.

Jan Brenander är dock kritisk till Klas Gustavssons beskrivning och menar att Växjö stift varken lämnar tillräcklig hänsyn vid kantzoner eller verkar bry sig om att undanta områden med höga naturvärden från avverkningarna. Jan Brenander anser att Växjö stift “talar med kluven tunga”:
– Om de ska lämna hänsyn kan man undra varför alla tallar och björkar är märkta med röda prickar, för det är dom träden som skall avverkas. De träd med röd prick och ett sträck brukar bli högstubbar.

Jen Brenander berättar även att den bristande naturhänsynen från Växjö stifts sida inte är en isolerad händelse. För ett år sedan undersökte och dokumenterade Skogsgruppen i Oskarshamn två avverkningsanmälda områden vid Gökhult. Båda visade sig innehålla ett stort antal signalarter (bland annat blåmossa, blåsippa och vågig sidenmossa), samt de rödlistade arterna vedtrappmossa (nära hotad) och kläckhål av jättesvampmal (nära hotad). Skogsstyrelsen stoppade till slut stiftet från att avverka och det är nu avsatt som en relativt stor nyckelbiotop. Men utan naturföreningens insatser hade området troligen varit avverkat idag.