Svag uppgång för Finlands skogsrenar

Den i Finland återintroducerade underarten till renen har haft några år med minskande antal, men nu har trenden vänt. På två år har skogsrenarna blivit ungefär 500 fler. Nu lever cirka 2 500 av världens drygt 4 000 skogsrenar i vårt grannland.

Skogsrenarna i Finland lever i princip i två skilda och isolerade populationer, som tills vidare är isolerade från varandra: i Kajanaland och i Suomenselkä.

I Kajanaland invandrade skogsrenen på naturlig väg från ryska Karelen i början av 1970-talet. Stammen växte i slutet av förra seklet, men minskade kraftigt under 2000-talet. Enligt den senaste inventeringen av Naturresursinstitutet övervintrar drygt 800 skogsrenar i Kajanaland. Det är en betydande ökning från de 700-750 individer som funnits i området 2015-2019, men knappt hälften av antalet år 2001.

Även i Suomenselkä har utvecklingen vänt enligt Naturresursinstitutet. Efter flera år med oförändrad population har nu stammen växt till ungefär 2 000 djur, vilket kan jämföras med år 2018 då där bara fanns ungefär 1 500 individer. Populationen i Suomenselkä har återintroducerats.

Från utrotad till comeback – även i Sverige?
I Finland utrotades skogsrenen i början av 1900-talet på grund av alltför utbredd jakt. Detsamma skedde i Sverige på 1800-talet. Men i vårt grannland återintroducerades skogsrenen i mitten av 1900-talet och nu lever drygt hälften av världens 4 000 skogsrenar i Finland.

I Sverige vill bland annat Jägareförbundet återintroducera skogsren. Det vill även Stig-Olof Holm, skogsägare, biolog och universitetslärare i Umeå. Han menar att återinplantering av skogsvildren utanför tamrenskötselområdet kan minska vargkonflikten då man inför ett bytesdjur till vargen som fanns tidigare och som gör att fler älgar och rådjur “blir över” till jägarna.

Dessutom livnär sig skogsrenen framför allt på marklavar, vilket inte andra hjortdjur föredrar. Därför konkurrerar den inte med älg, dovhjort, kronhjort och rådjur om maten och fyller en ekologisk nisch som stått tom inom vargens utbredningsområde, enligt Stig-Olof Holm.

Källor: Metsäpeura och Naturresursinstitutet