Studie på 80 dammar: “Lagom är bäst”

Att skapa dammar och våtmarker nämns ofta som en bra insats för att gynna den biologiska mångfalden. Men hur ska de egentligen se ut för att locka maximalt med liv? Det har en forskargrupp under ledning av Frank Johansson vid Uppsala universitet försökt ta reda på.

De besökte 80 dammar i Stockholmsområdet för att inventera arter och registrera hur dammarna och omgivningen ser ut. Artmångfalden har mätts genom att göra sex svep med håvar på olika platser i dammarna och räkna förekomsten av trollsländor, skalbaggar, snäckor, skinnbaggar och nattsländor. Dessa grupper fungerar som indikatorer för den övergripande biologiska mångfalden. För att förstå vilka faktorer som påverkar artrikedomen har forskarna också mätt miljövariabler som dammens djup, näringsinnehåll och vegetation både i och runt dammen. Exempelvis om det intill dammen finns ängar, träd, buskage eller hårdlagda yta, som asfalt eller grusgångar och hur detta påverkar mångfalden.

Växter har stor betydelse

Målet var att försöka ta reda på vad som var en optimal damm för den biologiska mångfalden.

– Mängden vegetation i dammen är en viktig faktor. Ju mer vegetation, desto högre antal arter. Men det måste finnas öppet vatten, dammen får inte vara helt igenväxt. Vår rekommendation är att vattenväxterna täcker ungefär hälften av dammen, berättar Frank Johansson.

Exakt vilka växter som gjorde mest skillnad undersöktes inte, men Frank tror att det gäller en blandning av växter som flyter på ytan, som växer under ytan och som växer intill dammen. En mångfald även av växter med andra ord. Däremot kan växten kaveldun, med de karaktäristiska “cigarrerna” i toppen av växten, bli ett problem på många håll eftersom den har en tendens att ta över och få dammar att växa igen.

Vegetation runt dammen är också viktigt, men även här får det inte ta över för mycket.

– Det ska inte vara helt kalt runt dammen. Gärna lite vegetation, så länge den inte skuggar för mycket. Det kan i sådana fall ha en negativ effekt.

Djup och storlek

En annan faktor är dammens djup. Det viktigaste är att ha grunda områden, som snabbt blir uppvärmda på våren och är livsmiljöer åt många smådjur och växter. Men det får även gärna vara någon plats med upp till två meters djup. Då minskar risken för total igenväxning så att det bibehålls en viss vattenspegel.

Storleken på dammen har också betydelse. I studien undersöktes allt från små dammar på ca 10 kvadratmeter till relativt till stora dammar på exempelvis 50×50 eller 100×100 meter, men det framkom att den biologiska mångfalden inte fortsätter att öka ju större dammen är. Efter ett tag planar artantalet ut och det hittades inte så många fler arter i dammar på ca en hektar jämfört med de som är ca hundra kvadratmeter.

Hur är det med mindre dammar som man får plats med i en trädgård – undersökte ni sådana också?
– Ja mindre dammar kan också bidra om de utformas på rätt sätt. Försök ha vattenspegel och växter runtom. Är de bara 1×1 meter kan det bli problem med igenväxning och de har inte lika hög biologisk mångfald, men artantalet ökar ganska snabbt med storleken. Även en damm som är 5-10 kvadratmeter kan ha en hög biologisk mångfald.

Vattenlevande djur är bra på att hitta nya dammar

Frank Johansson tar också upp att de upptäckte att artsammansättningen var väldigt lika i dammarna som de undersökte i Stockholm. Det var i snitt en kilometers avstånd mellan dem och de tolkar resultaten som att de vattenlevande djuren kan förflytta sig det avståndet och kolonisera nya dammar när de dyker upp.

– En annan sak vi upptäckte är att dammarna snabbt koloniseras av organismer. Redan efter tre år har en ny damm en väletablerad biologisk mångfald. Så även nyanlagda dammar blir snabbt viktiga habitat.

En tråkigare upptäckt var hur vanligt det var att folk släpper ut fiskar i dammarna. De hittade både stora karpfiskar och spigg i många dammar och de äter upp mycket av de stora insektsarterna. Ibland kan fiskar bidra till att förhindra algblomning genom att äta djurplankton, som annars skulle hålla algtillväxten under kontroll genom att beta på algerna.

Lagom av allt

Slutligen påpekar Frank att en damm kan behöva skötsel så att den inte växer igen, samtidigt som den inte får skötas alltför intensivt.

– Om man sköter dem lite så där svenskt – lagom – då är det högst mångfald. Man får inte städa för mycket och om man inte städar alls växer de igen.

Så man kan sammanfatta det med att det ska vara lagom mycket växtlighet, lagom skötsel, lagom näring och lagom storlek på dammen?
– Ja, det ska vara lite svenskt på så sätt. En kollega i Umeå kallar det “bondförnuftsforskning”. Men någon måste ju visa det också. Det kanske inte är så självklart för folk på stan hur mycket växtlighet man ska ha och vilket djup det ska vara i en damm och sådana saker, avslutar Frank Johansson.

Dammtips i korthet

• Välj en relativt solig plats utan skuggande träd och buskar
• Gräv gärna ett relativt djupt hål i mitten av dammen (runt 2 meter om du kan), men områden som är grunda är ännu viktigare
• Plantera flera olika inhemska växtarter runt och i dammen.
• Se till att växtligheten inte täcker mer än 50 procent av dammen – då är det dags att rensa.
• Ha inga fiskar i dammen – de äter upp mycket av allt annat liv.
• Om du kan göra en stor damm är det bäst, men även en som är några kvadratmeter kan få hög biologisk mångfald.
• Trädgårdsdammar kan enligt flera studier vara ett starkt bidrag till den lokala artmångfalden och kan dessutom vara viktiga för att minska risken att förlora biologisk mångfald i framtiden.