Studie om samexistens med rovdjur i Indien

På 20 år har antalet tigrar i Indien ökat med 30 procent – till 3 700. Detta trots att landet under samma tid också fått ökad befolkning och allt mer exploatering av tigrarnas livsmiljöer.

I en ny studie som publicerats i Science går forskare igenom hur detta kan komma sig. De fann svaren dels i en djupt rotad vördnad för tigrar i Indien och en syn på att människor och rovdjur självklart kan samexistera. Men också i hur Indien valt att arbeta med tigrarnas livsmiljöer i modern tid.

Både strikta skydd och områden av samexistens

En del av dessa områden är strikt skyddade reservat. I andra områden delar tigrar och människor på utrymmet.

– Fördelen med att kombinera dessa två metoder är att reservaten fungerar som en källa till tigrar för omgivande områden. Och om samexistensen inte längre fungerar utgör reservaten ett reservalternativ – vilket säkerställer att tigrarna inte riskerar att utrotas, förklarar Ninad Mungi, biträdande professor vid Aarhus universitet och medförfattare till studien.

Tigrarna ökar snabbast i antal i områden där det är nära till tigerreservat, där det finns lämpliga livsmiljöer och gott om bytesdjur, befolkningstätheten är relativt låg (för att vara Indien) och det ekonomiska välståndet är relativt gott.

Även toleransen för tigrar varierar. I områden som är relativt välmående där det arrangeras ekoturism och det statliga kompensationssystemet genererar inkomster är toleransen för tigrar mycket högre. Bönder som håller sin boskap i ladugårdar och inhägnader drabbas sällan av tigrar och om det skulle ske får jordbrukaren ekonomisk ersättning från regeringen. I riktigt fattiga områden och där det råder väpnade konflikter finns det färre tigrar.

Omvärlden har mycket att lära

I Sverige har det inte en enda människa angripits av en vild varg i modern tid. I Indien dödas ungefär 100 människor årligen av tigrar. Familjen får då ekonomisk ersättning från staten och tigern fångas in och flyttat till ett reservat eller en djurpark.

Ninad Mungi tycker att omvärlden kan lära sig en hel del av Indiens modell. Det gäller inte minst i Europa och synen på vargar.

– I både Indien och Europa är de skyddade områdena små – bara 200-300 km² – och bara en liten del av dem är helt förbjudna för människor. Debatten i Europa och Nordamerika har handlat om huruvida man enbart ska fokusera på skyddade områden som är reserverade för vilda djur. Det är viktigt att ha sådana okränkbara områden, där stora rovdjur är isolerade från all mänsklig kontroll. Men man kan uppnå betydande vinster genom att anstränga sig lite extra och främja en kultur av samexistens bortom de skyddade områdena. Indien erbjuder ett alternativ genom att integrera delade landskap. Det finns naturligtvis kulturella utmaningar, men kultur kan förändras över tid. Indiens erfarenhet visar att stora rovdjur kan överleva i en modern värld – om vi är beredda att tänka kreativt och hitta en balans mellan skydd och samexistens.

Källor: Aarhus university och Science