Skogsbolag lanserar biologisk mångfald-satsning – möts av kritik

I samband med biologiska mångfaldens dag sker inte bara många aktiviteter runt om i landet. En del företag passar också på att lyfta frågan. Skogsbolaget Stora Enso lanserar 30 olika aktiviteter samt konkreta mål för ökad biologisk mångfald som ska uppfyllas till år 2030. Det ser bra ut på pappret, men skogsbiolog Sebastian Kirppu är inte så imponerad. Han menar att satsningen verkar anpassad för att bolaget ska kunna fortsätta med kalhyggesskogsbruk.

‒ Vi vet att mänskligheten behöver ta krafttag för biologisk mångfald, och vi vet att vi är en del av lösningen. De över 30 aktiviteterna i vårt biodiversitetsprogram, i kombination med det arbete vi redan gör, kommer att leda till ökade naturvärden och stärkt biologisk mångfald i hela vårt markinnehav, säger Ida Bränngård, skötselchef på Stora Enso Skog.

Bolaget skriver i ett pressmeddelande att “arbetet med att gynna biologisk mångfald har varit en naturlig del av Stora Ensos skogsbruk sedan 1990-talet”, men att ambitionerna höjs avsevärt med det nya biodiversitetsprogrammet som också har mätbara mål.

Målen innefattar bland annat att:
• Öka mängden död ved med 40 procent till 2030.
• Dubblera mängden lövträd i de yngre skogarna och plantera 700 000 björkar årligen.
• Identifiera och restaurera fyra större vattenlandskap, och bygga bort vandringshinder i alla värdefulla vattendrag på markinnehavet.
• Fokusera på att skydda paraplyarterna vitryggig hackspett, sandödla, rökdansfluga och raggbock, vilket i sig gynnar hundratals andra rödlistade arter.
• Öka naturvårdsbränningen med i genomsnitt 20% över en femårsperiod.

‒ Biologisk mångfald i skogen handlar i stora delar om att få ett skogslandskap med variation. Olika strukturer, olikåldrighet och olika skogstyper är viktiga parametrar för biologisk mångfald. Stora Ensos åtgärdsprogram syftar till att skapa en mosaik i landskapet, öka variationen och främja naturvärden i hela markinnehavet, säger Ida Bränngård.

Tiden är bästa naturvårdaren
Skogsbiologen Sebastian Kirppu har läst biodiversitetsprogrammet och han menar att den utelämnar den viktigaste åtgärden – skydd av skogens ekosystem.

– Man skriver fint om vad de ska göra med sin skötsel och att landskapet mår bra av olikåldrighet och så vidare. Landskapet är olikåldrigt men då uppdelat i bestånd i olika ålder och som domineras av unga plantager av gran eller tall samt ungt löv på gamla kalhyggen. Men den olikåldrighet som naturskogen har på trädindividnivå, den förgör man genom att fortsätta att avverka de sista naturskogarna. Allt detta går igenom hos majoriteten av alla skogsbruksaktörer i Sverige. Endast några få skogsföretag, som pysslar med naturnära kalhyggesfria metoder, tänker annorlunda och mer ekologiskt hållbart.

Sebastian Kirppu menar istället att den bästa naturvårdaren är tiden. Det är med tiden som blixten slår ner, barkborrar angriper träd, stormar blåser omkull dem och för svampar att bilda mycel. Tiden skapar naturliga störningarna och det mest naturliga är att träd som föryngrats i skogen får leva kvar på den platsen hela sitt liv, dö på den platsen och till och med förmultna på platsen där fröet grodde. Får skogen bara vara så löser naturen mångfalden så som den gjort i årtusenden och årmiljoner.

– Det mest onaturliga är med andra ord det motsatta – nämligen kalhygget och bortfraktande av träden från skogen. Det är obegripligt att denna kunskap inte verkar finnas hos den svenska skogsnäringen som själva påstår att de kan skog och de allra flesta har utbildat sig i många år. Å andra sidan säger väl det en del om den skogliga utbildningen i vårt land, fortsätter Sebastian Kirppu.

Han menar att vi inte behöver skydda 100 procent av skogen men åtminstone 30 procent av den produktiva skogen och att använda ett ekologiskt hållbart skogsbruk på resterande 70 procent.

– Det kalhyggesskogsbruk som pågår nu och pågått sen 1950-talet är faktiskt en misshandel av allas vårt gemensamma skogsekosystem. Allas vårt gemensamma betyder människors, svampars, mossors, lavars, insekters, fåglars, däggdjurs, insekters och andra levande organismer som lever i våra skogar.

Att hjälpa paraplyarter är ett välbeprövat knep för att på köpet även ge stöd åt många känsliga arter – vad säger du om Stora Ensos satsning på det?
– Vitryggsprojektet har i mer än 20 år tjatat på att bolagen ska göra nåt för denna akut hotade art. Vad har gjorts? En spott i havet. Det som räddat vitryggen undan utrotning är utplanteringen som Projekt Vitrygg har pysslat med och de år det förekommit en invasion av vitryggar österifrån. Men vitryggens livsmiljöer har ju fortsatt att utarmas av svenska skogsbruket. Visserligen har Stora Enso haft 100 så kallade vitryggsområden utplacerade i en korridor från Dalsland till Nedre Dalälven men det har ju inte varit optimalbiotoper för vitrygg utan mestadels handlat om ungskogar och kalhyggen eller skogar som sägs ska skötas för vitryggens skull och som därmed ska bli lövskogar i framtiden. Samtidigt avverkas gamla lövrika skogar av både StoraEnso och andra skogsbolag i landet.

Raggbocken tycker inte Sebastian Kirppu är en speciellt lämplig paraplyart för naturskogens ekosystem eftersom den klarar sig om man bara lämnar god hänsyn på kalhyggen. Detsamma gäller sandödlan som allra helst vill ha naken sand och det behöver inte vara gammal tallnaturskog där den lever utan just öppna sandblottor med en god tillgång på fältskikt av olika slag. Rökdansflugan vill ha brandfält men kan troligen också klara sig på brända kalhyggen.

– Det är synd att Stora Enso satsar på fyra arter varav tre troligen kan överleva med åtgärder som kan samexistera med kalhyggesskogsbruket, raggbock, sandödla och rökdansfluga. Bolaget borde istället satsat på arter som inte kan samexistera med kalhyggesbruket såsom lavskrika, tretåig hackspett, långskägg, smalfotad taggsvamp, smultronkantarell, urskogsticka, citronporing och många många fler. Det är dessa som utgör den stora andelen av den hotade biologiska mångfalden i den svenska skogen och detta bara på grund av det kalhyggesskogsbruk som bedrivits i de sista 60-70 åren i industriell skala.

Stora Enso: Äldre skog kan avverkas
På Stora Ensos hemsida skriver de: “Finns det redan en hög andel äldre skog i området kan en äldre skog utan höga naturvärden avverkas utan att vi äventyrar den biologiska mångfalden”. Denna formulering vänder sig Sebastian Kirppu mot. Han menar att det är just den äldre skogen, naturskogen, gammelskogen som är bristvaran i det svenska skogslandskapet.

– Det är ju därför vi har en biologisk mångfaldskris i vårt land. Nu är det dags för skogsnäringen att betala tillbaka, men då räcker inte den påstådda satsningen Stora Enso säger sig vilja göra!

Sebastian Kirppu avslutar med tre egna tips på en verklig satsning på biologisk mångfald, som alla skogsbolagen i landet borde göra om vi ska råda bot på biologisk mångfaldskrisen och klimathotet:

• Avsätt 30% av produktiv skogsmark som skydd av skogsekosystemen (det är vad EU och FN, samt forskare påtalar bör göras till år 2030).
• Sluta med kalhyggesskogsbruk och övergå till naturnära skogsbruksmetoder vilka skulle gynna fler skogslevande arter och skapa större kollager i skogsmarken.
• Anställ skogsbiologiskt kunniga personer som inte behöver ta hänsyn till bolagets ekonomiska krav utan kan se till att de ekologiska förutsättningarna för bolagets skogsinnehav får förtur.