Asiatisk elefant (ungar. Foto: Hans Stieglitz – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, Länk
Det finns en risk att systemet för att bedöma hotade arter misslyckas med bedömningen av stora djur som förökar sig långsamt. Enligt en ny studie kan populationer av dessa djur kollapsa långt tidigare än vad som tidigare varit känt.
Studien, som publicerades i Frontiers in Ecology and Evolution, menar att det krävs andra sätt att mäta hur stabila vissa djurpopulationer är, än att enbart räkna antalet individer. Ett bestånd av så kallad “megafauna”, några av de största djuren, kan sluta vara livskraftig långt innan det utrotas.
LÄS MER: • FNs stora rapport om biologisk mångfald visar ödesdiger bild
Det gäller exempelvis asiatiska elefanter, noshörningar, giraffer och östliga bergsgorillor. De förstnämnda får bara en unge vart sjätte år. Med tanke på den nuvarande utvecklingen för asiatiska elefanter måste fler ungar och honor överleva. Och det som behövs är större livsmiljöer. Även små försämringar i deras utbredningsområden kan skapa effekter som gör att färre elefanter föds och en ökad dödlighet hos arten. Men eftersom djuren lever länge syns inte effekterna förrän efter lång tid, ibland först när det är svårt och dyrt att göra insatser för att rädda dem.
LÄS ÄVEN: • Stora däggdjur viktiga för att motverka klimatförändringar
– Det behövs förebyggande förvaltning långt innan siffrorna blir kritiskt låga, då kan insatser göra större nytta och populationen är mindre känslig för utrotning, säger Shermin de Silva, grundare av elefantbevarandeprojektet Trunks & Leaves.
Källor: Frontiers in Science och “Demographic Tipping Points as Early Indicators of Vulnerability for Slow-Breeding Megafaunal Populations“
