Igelkott. Foto: Gustav Markholm
Tack vare en stor insats av allmänheten har Sveriges igelkottar kartlagts. Över 17 800 rapporter har skickats in till Naturskyddsföreningen som sedan lämnat över det till SLU för analys.
Igelkott. Foto: Gustav Markholm
– I jämförelse med tidigare inrapporterade och publicerade data kan man se att igelkotten har ökat i utbredning och förmodligen även i antal i norra Sverige. Man kan även konstatera att den har starka fästen i områdena kring många större städer. ArtDatabankens nuvarande bedömning är att igelkottsstammen är så stor att den inte kan betraktas som nationellt hotad enligt något av rödlistans kriterier, skriver Martin Tjernberg, zoolog på ArtDatabanken med inriktning mot däggdjur, fåglar, grod- och kräldjur.
Istället har igelkottens utbredningsområden ändrats något. Den är numera mer urban och har starka fästen i många städer och ökar längs norrlandskusten, samtidigt som den minskar i odlingslandskapet på flera håll.
Martin Tjernberg menar dock i sin utredning att det finns frågetecken angående populationsutvecklingen.
– I Bohuslän, där mycket få rapporter har inkommit, finns tydliga tecken på minskning av igelkott. Likaså har inkommit uppgifter om minskande stam på Gotland. Är situationen likartad på andra håll i södra delarna av landet skulle igelkotten kunna bli bedömd som ”Nära hotad”. Särskilt i jordbrukslandskapet finns all anledning att fortsätta studera igelkottens förekomst,
eftersom många andra arter minskar där. I norra Sverige kan artens spridning bero på ett varmare klimat och även av den anledningen är det viktigt att följa igelkottens fortsatta utveckling.
Källa: Naturskyddsföreningen
