Vanlig groda fotad i Ormkärrsdammen i östra Älvsjöskogen. Foto: Jonathan Stenvall
Det började år 2007 som ett projekt för att skydda större vattensalamander och stadens andra groddjur. I dagsläget har det byggts ett 30-tal groddammar i Stockholmstrakten och fler lär det bli i framtiden.
– Dammarna har väckt intresse och engagemang från allmänheten. Privatpersoner har hört av sig när de uppfattat att dammar har varit på väg att torka igen och det har även hänt vid flera tillfällen att folk fyllt på med vatten från sina trädgårdsslangar, berättar Oliver Karlöf på Stockholms stad om projektet med att anlägga groddammar i staden.
Groddammbygget på Skönstaholmsfältet sker nära cykel- och gångvägar för att vara lättillgängliga. Foto: Erik Hansson
Det märks också när jag följer med Oliver Karlöf och projektledaren för Grodkollen, Vide Ohlin, till Skönstaholmsfältet i södra Stockholm. Här anläggs tre nya dammar till projektet och många av personerna som rör sig i området stannar för att se vad som pågår. Innan det sattes upp skyltar oroade de sig för att grävmaskinerna förberedde för ännu mer husbyggen i en stad som växer så att det knakar. När informationsskyltarna om groddammarna kommit upp stannar de för att läsa om projektet och de flesta verkar positiva.
Skönstaholmsfältet ser kanske inte så speciellt ut där det ligger inklämt mellan bostadsområden och den hårt trafikerade vägen mot Nynäshamn, men här finns utmärkta förutsättningar för att bygga nya groddammar. Den lilla dungen med fuktlövskog på fältet har översvämmats årligen men ett dike som löper längst med och sedan tvärs över fältet gjorde att vattnet försvann allt för snabbt för att grodor skulle klara att föröka sig där. De tre dammarna som nu anlagts har placerats längst med diket och detta har också dämts upp så att så mycket vatten som möjligt ska bli kvar i dammarna. När dammarna är grävda får naturen ha sin gång. Många insekter, kräftdjur och andra organismer koloniserar snabbt en ny damm. Redan i vår kommer vegetationen att få fäste och med lite tur kommer även groddjuren börja hitta dit. Enligt förbipasserande ses grodor ibland på stigen intill fältet så chanserna är goda att de snart gör sig hemmastadda i dammarna.
En annan av de tre dammarna i området inspekteras av Oliver Karlöf och Vide Ohlin. Foto: Erik Hansson
När väl dammen etablerat sig behövs inte heller så mycket åtgärder för att hålla dem i bra skick. Det kan ibland behöva städas eller rensas bort vissa växter för att förhindra igenväxning, men det hoppas man att en intresserad allmänhet ska kunna hjälpa till med genom så kallad fadderverksamhet.
Just det här området vid Skönstaholmsfältet är också viktigt eftersom det finns en tanke om en naturlig spridningsväg för större vattensalamander och andra groddjur längs små våtmarker i södra Stockholm. Större vattensalamander finns vid världsarvet Skogskyrkogården några kilometer norrut. För att förhindra att den helt försvinner från södra Stockholm behövs att den i framtiden ska ha chans att sprida sig till dessa nya områden.
– Jag kan tänka mig en kombination av att förbättra spridningsvägar, men också att vi använder oss av inplantering i vissa fall, berättar Vide Ohlin.
Tack vare den större vattensalamandern och andra groddjur har det nu anlagts ett 30-tal groddammar runt om i Stockholm. Här syns ett ungt djur från den nyetablerade populationen vid Kyrksjölötens naturreservat. Foto: Anki Hammar
Förutom groddjuren lockar en liten våtmark till sig andra arter som är lätta för allmänheten att ta till sig, så som trollsländor, skräddare och vattenvirvlar. Dessutom gynnas även fåglar och däggdjur av fler insekter och en plats att dricka. I kanten av en av de nya dammarna har redan spår av älg setts.
– Småvatten är en bristvara i dagens landskap och många olika organismer gynnas av dessa åtgärder, trollsländor är en av dem, säger Helena Lager från Trollsländeföreningen.
Hon berättar att arter i Mellansverige som kan gynnas av småvatten är bland andra sjöflickslända, mörk lyrflickslända, flera arter mosaiksländor (blågrön, höst-, brun), fyrfläckad trollslända, guldtrollslända, tegelröd ängstrollslända och blodröd ängstrollslända. Trollsländelarverna lever i vatten och utvecklas under allt från tre månader till fem år, beroende på art och hur varmt det är i vattnet.
– Flicksländorna och ängstrollsländorna har en kort larvutveckling vilket kan göra att det redan året efter kan bli fullt med trollsländor kring dammarna. Trollsländorna är dock glupska rovdjur även som larver, så det kan hända att ett och annat grodyngel blir trollsländelarvmat, säger Helena Lager
Arbetet med groddammar började år 2007 då initiativ togs på Idrottsförvaltningen och medel tilldelades från LONA samt den så kallade “Miljömiljarden”. Pengarna skulle gå till att få ut stockholmarna i naturen. Samtidigt behövde större vattensalamander skyddas och återintroduceras i området. Det gick att få finansiering till en lyckad åtgärd vid Judarnskogens naturreservat och en liknande insats i år vid Kyrksjölötens naturreservat norr om Stockholm. I och med dessa insatser är den större vattensalamandern på frammarsch i Stockholms stad för första gången på många år.
Åkergrodan i sin blåa lekdräkt – när hittar arten till de nya dammarna? Foto: Jonathan Stenvall
Groddammarna visade sig vara en lyckad lösning för att med ganska små medel skapa stor biologisk mångfald och dessutom intressera allmänheten. Nu finns det ett 30-tal dammar i Stockholmstrakten och i fjol startades Grodkollen.se för att sprida information och få folk intresserade av åtgärderna och traktens groddjur.
– Groddammarna blev ett effektivt sätt att få naturen till stockholmarna istället. Vi började med några få dammar och märkte att det fanns ett stort intresse, säger Oliver Karlöf.
Till skillnad från många andra insatser i naturen är det här inte först och främst till för att rädda hotade arter. I Stockholmstrakten finns bara groddjuren vanlig groda, vanlig padda, åkergroda, samt mindre och större vattensalamander. Alla dessa arter räknas enligt rödlistan som “livskraftiga”. Det handlar istället om att uppmuntra allmänheten att upptäcka närnaturen. Därför försöker man också göra publikfriande åtgärder som invigningar, ge guidade turer till skolor, sätta upp tydliga informationsskyltar och skapa lättåtkomliga dammar. Allmänheten uppmuntras också att rapportera alla grodor de ser via ArtDatabankens och Naturskyddsföreningens app ”Grodguiden” eller direkt på Artportalen.se.
Vanlig groda. Foto: Jonathan Stenvall
I dagsläget finns enligt Oliver Karlöf planer på att fortsätta projektet i sin nuvarande form i åtminstone 1,5 år till.
– Sedan får vi se vad som händer. Förhoppningsvis kan vi få pengar från andra håll, men vi skulle gärna vilja se att dammarna bibehålls. Kanske kan man lösa det med faddergrupper som ser till att de inte skräpas ned och liknande.
Om projektet lyckas fullt ut kommer inte bara stockholmarna ut i naturen mer, de engagerar sig också i sin närmiljö så pass mycket att den bibehålls. Till glädje både för groddjur och människor.
Vanlig groda vid Kaknäs ängar. Foto: Vide Ohlin
Projekt Grodkollen är ett samarbete mellan Stockholms Stads Idrottsförvaltning, Miljöförvaltningen, aktionsgruppen ”Rädda Långsjöns grodor” samt Stockholms Herpetologiska Förening och drivs även med medel från LONA. Läs mer på Grodkollen.se
