Statistik från Sveriges fågelstationer 2014

Vi har kontaktat svenska fågelstationer från Sandskär utanför Haparanda i norr till Falsterbo i söder för att höra hur fågelåret 2014 varit. Allmän information om ringmärkning hittas i den här artikeln.

Generellt utifrån fågelstationernas uttalanden kan sägas att 2014 varit ett väldigt bra fågelår. Många ringmärkningsrekord har slagits på flera håll i landet och exceptionellt bra har det gått för kungsfåglarna som bland annat fångades i tredubbelt antal jämfört med medelvärdet på Ottenby fågelstation. Även gransångarna rapporteras från flera håll ha ett bra år och

Tyvärr har också flera av de mindre fågelstationerna haft personalbrist i år. Kanske kan ni inspireras av att jobba ideellt som ringmärkare av våra dagböcker från Ottenby och Nidingen?

Magnus Hellström, Ottenby fågelstation på Öland

– Våren låg nära genomsnittet för många arter, och bland arter som förekom talrikare än vanligt hittar vi rödstjärt och gransångare. Och tvärtom noterades låga summor för bland annat blåhake, nordliga lövsångare och ortolansparv. Vi kan aldrig jämföra summor från enskilda år, men för de tre senare arterna har trenden varit oroande tydligt minskande under en lång tid, medan gransångaren generellt haft en positiv populationsutveckling under de senare decennierna, i alla fall i landets södra delar. Hösten har varit ovanligt fågelrik vid Ottenby (liksom på många andra fågelstationer i landet), och det verkar i första hand vara kungsfågeln som haft en god häckningssäsong. Här på Ölands södra udde har över 8000 fångats, vilket är mer än tre gånger högre än medelvärdet. Ovanligt talrik har också trädkrypare varit, och hösten har också bjudit på större rörelser av stjärtmesar. Bland de arter som under hösten fångats i lägre numerär än vanligt kan nämnas rödvingetrast som visat en negativ trend under en längre tid. Orsaker till de nämnda förändringarna är svåra att fastställa från vår horisont, men tyngdpunkten på utbredningen för flera av de arter som minskar hos oss (liksom i Svensk Fågeltaxering) ligger i de norrländska skogarna, och det är möjligt att storskaliga strukturer i brukning och markanvändning ligger bakom de förändringar vi idag ser.

Thomas Holmberg, Ånnsjöns fågelstation i Jämtland:
– I årets ringmärkningsverksamhet märks främst en tydlig ökning av lövsångare – en art som backat under flera år. Nästan hälften av årets märkta fåglar utgörs av lövsångare. Även gransångare har gått framåt, men i absoluta tal är den ännu fåtalig. Minskat mest har bergfinken gjort, men den är känd för att uppvisa stora variationer mellan olika år beroende på födotillgången. Total sett är årets ringmärkningssiffror låga – bara 474 fåglar märkets – främst beroende att vi haft stor brist på ringmärkare. Mestadels brukar siffrorna ligga runt 1500-2000 ringmärkta fåglar under juli och augusti. Vi hoppas kunna utöka fångstinsatsen nästa säsong.

Niklas Andersson, Stora Fjäderägg utanför Umeå:

– Eftersom ringmärkningen på Stora Fjäderägg inte är standardiserad, alltså att den inte ser exakt likadan ut år efter år, så ska man ta ringmärkningsstatistiken med en nypa salt. Men ändå har det visat sig att trenderna i stort tydligt följer de trender som finns hos till exempel Falsterbo och Ottenby som har standardiserad märkning.

Säsongen bjöd bland annat på en majvecka med tydligt sydostligt inflöde, då 9 mindre flugsnappare, 2 lundsångare, 2 svarta rödstjärtar, kärrsångare och busksångare ringmärktes. Augusti och september var inga märkvärdiga månader antalsmässigt, men bjöd på en fin blandning av arter och bland annat 10 tajgasångare stack ut i fångsten. Oktober bjöd på höga dagssummor, mycket tack vare kungsfåglarna och under sista veckan även gråsiskorna som blev årets två vanligaste arter i näten. Stationen stängde 19 oktober.

Låga antal fångades av främst följande arter (medel 2005-2014 inom parentes): tretåig hackspett 0 (4), sidensvans 4 (26), blåmes 34 (195), tallbit 2 (10), domherre 17 (43), videsparv 6 (17). Det var överlag få arter som presterade dåligt i år och inga bottenrekord sattes under året för någon regelbundet fångad art.

Höga antal fångades av främst följande arter (medel 2005-2014 inom parentes): ängspiplärka 48 (11), sädesärla 31 (15), rödstjärt 171 (64), stenskvätta 23 (6), koltrast 21 (9), taltrast 98 (40), ärtsångare 88 (42), törnsångare 23 (11), trädgårdssångare 107 (45), svarthätta 56 (33), gransångare 79 (41), mindre flugsnappare 11 (2), grå flugsnappare 116 (57), bofink 82 (49), bergfink 629 (344), sävsparv 116 (62)

De tre vanligaste arterna (jämfört med medel 2005-2014): lövsångare 1256 (1083), kungsfågel 3201 (2388), gråsiska 1711 (1988).

Lennart Karlsson, Falsterbo fågelstation i Skåne:

– Den slutgiltiga säsongssumman för höstens standardiserade ringmärkning vid Fyren blev 25 381 fåglar av 71 arter (+1 hybrid). Det är den näst högsta säsongssumman någonsin, slagen endast av den otroliga hösten 2012 (32 600). Dessa extremt höga säsongssummor orsakas i allmänhet av ett nästintill sjukt massuppträdande av vissa arter. Hösten 2012 var det blåmes och i år var det kungsfågel. Mer än 11 000 märkta är en otroligt hög summa och givetvis den högsta någonsin.

Det var dock många andra arter som också var ovanligt talrika (i förhållande till sina medelvärden), så som gärdsmyg 1 631 (näst högsta säsongssumman), rödhake 4 148 (högsta), svarthätta 210 (4:e högsta), gransångare 973 (högsta), brandkronad kungsfågel 18 (högsta), stjärtmes 345 (högsta) och trädkrypare 208 (högsta). Alla är kortflyttare utom svarthättan som är både kort- och långflyttare.

Ovanligt fåtaliga (i förhållande till sina medelvärden) var bland annat trädpiplärka 65 (9:e lägsta), lövsångare 425 (3:e lägsta), svartvit flugsnappare 36 (3:e lägsta) och grönsiska 33 (näst lägsta). Grönsiskan är lite av en invasionsart och fluktuerar starkt i antal från år till år. De övriga tre är långflyttare med fortsatt låga siffror. Notera att det märktes mer än dubbelt så många gransångare som lövsångare!

En bidragande orsak till resultaten är hög överlevnad hos kortflyttare på grund av en mild vinter. En annan är tidig häckningsstart med bra födotillgång eftersom sommaren började tidigt. Kungsfågeln kan föröka sig kraftigt under bra förhållanden och ha ett tvåsiffrigt antal ungar åtminstone i första kullen. Sen blev det för andra året i rad god frösättning hos diverse träd vilket måhända förklarar det låga antalet grönsiskor och det måttliga antalet mesar.

Sannolikt kom det också många fåglar österifrån som normalt skulle flyttat på andra sidan Östersjön. Långa ostvindsperioder under hösten och ett par kontroller av fåglar med ryska eller baltiska ringar tyder på detta. Det gör också det stora antalet stjärtmesar. Vid ringmärkningsstationer i de baltiska staterna och Polen är stjärtmesen nämligen en av de talrikaste arterna.

Sällsynta arter som ringmärktes var ringtrast 3, kungsfågelsångare 2, taigasångare 1, videsångare 1 (andra fyndet någonsin) och en hybrid kungsfågel x brandkronad.

Vårens standardiserade ringmärkning avslutades enligt schema 10 juni och slutade på 3 615 fåglar av 56 arter, knappt 200 under långtidsmedelvärdet (1980-2009). Det är 18:e plats i serien som nu omfattar 35 år men femte plats bland de 15 åren under 2000-talet. Talrikaste arter, rent nominellt, blev rödhake och lövsångare, som bägge nådde fyrsiffriga antal (1 045 resp 1 000).

Talrikare än normalt i förhållande till respektive medelvärden (bland dem som ringmärks i åtminstone tvåsiffrigt antal varje vår) finner vi bl.a. rödstjärt, kärrsångare, härmsångare, törnsångare, svarthätta, gransångare, grå flugsnappare och hämpling. Åt andra hållet, dvs. betydligt under respektive medelvärden hittar vi bl.a. koltrast, kungsfågel, svartvit flugsnappare, talgoxe och bofink.

Anledningarna till vårens resultat är som så ofta relaterade till vårens vädermässiga framfart (eller bakslag).

Gunilla Hjorth, Landsorts fågelstation i Södermanland
– Sammantaget har detta varit ett fantastiskt år för Landsorts fågelstation! Faktum är att vi aldrig under vår historia märkt så många fåglar som i år; den 19 november var totalsiffran uppe i 11 691 fåglar. Detta resultat slår det tidigare rekordet från 2008 med hästlängder, då 10 097 fåglar ringmärktes. Förhoppningsvis blir det ytterligare något hundratal fåglar innan vi tar ner näten vid nästa månadsskifte. Våra resultat visar tydligt värdet av att det finns en fågelstation i länet och vikten av att kunna ha ringmärkningspersonal som ligger ute på heltid, speciellt på hösten. Vi har haft ovärderlig hjälp av ett par brittiska ringmärkare från Isle of Man som arbetat sedan i juli, och våra egna medlemmar har också kunnat ägna mycket tid åt märkningen under hösten.

Det här året har nog varit lugnare än vanligt både när det gäller gråsiska och grönsiska. Vi fångade betydligt färre av dessa arter under 2014 än under 2013, men så var ju förra året också ett “invasionsår” för gråsiska. Vi hade även hoppats på att årets förlängda höstsäsong skulle ge fler trastar och finkar. Men detta har endast delvis infriats, eftersom det bara varit en liten flyttrörelse av rödvingetrast och björktrast över ön i höst, jämfört med tidigare år. Milt väder under hösten har möjligen också försenat det sydliga utflödet av bofink och bergfink.

Det mest glädjande med årets toppnoteringar är att de räknats in för betydligt fler arter än vi vågat hoppas på, samt att de med råge kompenserar de mindre nedgångar som nämns ovan. Totalt har 16 årsrekord slagits 2014, bland annat för ladusvala (2014: 59, tidigare rekord: 18), rödhake (1828, 1575), härmsångare (61, 27), kungsfågel (3640, 3140) och pilfink (117, 61).

Siffrorna har tagits fram och sammanställts av vår gästande ringmärkare Chris Sharpe.

Raul Vicente, Landsorts fågelstation i Södermanland
– Tendenserna för 2014 kan man notera på de flesta fågelstationer. Att det har varit ett bra år för många insektsätare är tydligt, då höga fångstsiffror noterades tidigt på många fågelstationer, vilket tyder på en lyckad häckning och en rätt tidig sådan.

Att hösten har varit varm, med varma sydvindar har medfört att en del fåglar har dröjt sig kvar och till och med “kommit” hit. Därav flertal fenologiskt intressanta fynd. Och kanske är det varma vädret anledningen till sena toppar i ringmärkningsstatistiken, jag tänker bland annat på rödhake. Bland fenologiskt intressanta fynd kan läggas till den sena lövsångare som fångades den 19 november.

Inger Brännström, Haparanda Sandskärs fågelstation
– Vi startade en vecka senare än vanligt på grund av personalbrist, den 18 juli och slutade den 10 oktober. I år märkte vi cirka 3400 fåglar, 1000 färre än förra året. Flera ringmärkningsdagar gick tyvärr förlorade på grund av regn och blåst.

Årets toppar jämfört med förra året var grönbenor (247), göktyta (22), gulärla (99) och talgoxe (371). Som vanligt märktes flest lövsångare, cirka 1000, samma som förra året. Men förra årets rekord av större hackspett (329) upprepades inte, snarare tvärtom, vi märkte bara 3! Även grå- och grönsiska lyste med sin frånvaro. Totalt 9 stycken, inte heller stjärtmesarna var många, 32 st. Vår absoluta höjdpunkt var så klart rostsparven som vi märkte under vår inventeringshelg i juni.

Andreas Livbom, meteorolog och även han från Haparanda Sandskärs fågelstation
– Rent allmänt har troligen häckningssäsongen varit till förmån för många fåglar i och med att sommaren varit tidig och varm. Bakslaget med kyla och regn i andra halvan av juni skulle dock kunna påverka utfallet negativt för fåglar som häckar på utsatta platser (myrar, fjällhedar etc.). Blåsigt och regnigt väder delar av september stör fångstmöjligheterna för arter vars sträcktopp ligger denna månad.

Kungsfågeln verkar ha haft en väldigt bra höst generellt i Skandinavien och gynnas av milda vintrar. Den dippade en del efter några kallare vintrar 2009/10 samt åren efter. Nordlig lövsångare har haft en generellt nedåtgående trend i hela norra Skandinavien på sistone men den trenden märkte vi inte av på Sandskär. Sävsångaren visade spår av på återhämtning 2013  efter några dåliga år fram till 2012, men utfallet 2014 var bara hälften så många fåglar som 2013. Sävsparv visar en tydlig uppåtgående trend, 312 fåglar i år mot 197 förra året. Talgoxe och stjärtmes är arter som är invasiva vissa höstar, till exempel detta år, gällande talgoxe. Ursprunget är nästan alltid östligt (Finland och Ryssland). God rönnbärstillgång i norra Skandinavien och Finland men ganska dåliga märksiffror av trast, sidensvans och tallbit antyder att inte särskilt många fåglar hann nå Sandskär innan stationen stängde för säsongen. Vi märkte till exempel inte en enda sidensvans. Fåglarna hade helt enkelt gott om mat i häckningsområdet och behövde inte skynda på sin sydflyttning. Dåligt med siskor tidigt på hösten indikerar dålig frösättning på björk och al i skandinaviska fjällkedjan. Siskorna är också invasiva. Vart de kommer ifrån är dock inte självklart. I synnerhet senare på hösten nås vi troligen av andra populationer av gråsiska som kommer från söder, öster eller kanske nordväst (Grönland och Island?).

Summa summarum kan också sägas att hade vi fortsatt säsongen ett tag till hade vi kanske ökat siffrorna för siskor och sidensvans men eftersom vi håller till ute på en ö i yttersta skärgården och transporteras till och från med båt är väderläget osäkert och helt avgörande för vår vistelse. Att hålla igång verksamheten längre in i oktober kan innebära att vi inte tar oss hem.

Läs mer:
• Svenska fågelstationer hotas av marknadsanpassade hyror.
• Alla våra artiklar om ringmärkning.
• Intervju med svenska fågelringmärkare i Kina.