Städer förstör havsbotten som skydd mot klimatförändringar

Flera kommuner i Skåne och Danmark har börjat förbereda sig inför en framtid med erosion och högre havsnivåer. En metod som använts på flera håll är att suga upp sand från havets botten och lägga ut den på stränderna. Denna så kallade “strandfodring” kan dock bidra till att döda havsbottnar och slå ut fiskebestånd.

Sanddynor. Foto: Niclas Ahlberg

Ystad har till exempel sugit upp 160 000 kubikmeter sand och spridit ut den längs sina krympande stränder. Metoden används även i Danmark och där får den hård kritik från Magnus Eckeskog på miljöorganisationen Oceana i Köpenhamn.

– Det är som en öken därunder. Man förvandlar helt enkelt havets barnkammare till ett grustag, så det är väldigt tragiskt. Där man tidigare fick stora fångster av plattfisk får man nu i stort sett ingenting, säger Magnus Eckeskog.

Även länsstyrelsen i Skåne är kritisk och menar att ekosystemen kan rubbas när strömförhållanden ändras och är frågande till hur länge sanden räcker till den här metoden. Enligt länsstyrelsen borde städerna istället retirera inåt land.

– Jag förstår absolut länsstyrelsens syn på det här. Det är bara otroligt svårt att som kommunpolitiker säga ”vet ni vad, vi får låta det här stället falla i havet succesivt”. Rent politiskt finns det väldigt lite tankar på strategisk reträtt i dagsläget, säger Mona Ohlsson Skoog, som är miljöstrateg på Ystad kommun, till P4 Malmöhus.

Mona Ohlsson Skoog hör efter artikelns publicering av sig till Natursidan.se med ett förtydligande.

– För att förtydliga så talar Magnus Eckeskog om den täktverksamhet som Danmark genomför på Disken i Öresund. Till skillnad mot Danmarks uttag i Öresund, som mycket riktigt har gjorts inom fiskeområde där bottnen avsänkts flera meter, så gör Ystad sitt uttag på Sandhammar Bank på 15-20 m djup 20 km utanför Sandhammaren. Den tillgängliga volymen sand här uppgår till ca 1 miljard(!) m3 (alltså 1.000.000.000 m3) och med en uppskattad tillförsel på ca 150.000 m3/år. Av detta tar Ystad ca 30.000 m3/år, dvs alltså 0.03 promille(!) av den tillgängliga volymen och 1 femtedel av tillförseln. Så även med Ystads utttag så växer sandbanken kontinuerligt. Dessutom har marinbiologiska undersökningar visat att det begränsade marina liv som finns på Sandhammar bank återhämtar sig snabbt (ca två år) efter sanduttag. Den miljölagstiftning som finns i Sverige skulle aldrig tillåta den typen av verksamhet som pågår i Öresund.

Mona Ohlsson Skoog lovar att återkomma med referenser till sina siffror.

Du skriver att det marina livet återhämtar sig efter två år, men så vitt jag förstod så genomförs täktverksamheten vart tredje år. Störs inte det marina livet igen då?

– Det är ett begränsat område inom den tillståndsgivna täkten som används för sandsugningen. Under de två första strandfodringstillfällena har vi använt samma område för att ta reda på hur det påverkar det liv som finns på täkten. Detta kan verka krasst, men det är i samråd med såväl Länsstyrelsen som marinbiologer eftersom det finns ett intresse av att ta reda på hur känsligt det marina livet på täkten är. När vi får resultaten från årets marinbiologiska kontroller, så kan vi ta bättre ställning till om täktverksamheten ska fortgå inom det lilla begränsade området där vi har plockat upp sand sedan tidigare, eller om det är bättre att utföra sandsugningen inom andra områden på täkten. Om vi byter mellan olika platser får det marina livet därmed längre tid att återhämta sig på.

Källa: Sveriges Radio