Solenergi omvandlar effektivt saltvatten till dricksvatten i ny uppfinning
Det är forskare vid University of Waterloo som konstruerat en anordning som producerar dricksvatten från saltvatten med inspiration från träden.
Omkring 2,2 miljarder människor har enligt FN:s World Water Development Report 2024, inte tillgång till rent vatten. Att lösa hur fler människor ska kunna få tag på sötvatten är därför en stor och akut fråga på många håll i världen. En metod som skulle kunna lösa problemet är att omvandla saltvatten till sötvatten. Hittills har dessa system varit energi- och underhållskrävande. Men genom att inspireras av hur träd transporterar vatten från rötterna till bladen har forskare vid universitetet i Waterloo lyckats avsalta vatten utan behov av större underhåll. Deras resultat har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature.
– Vår inspiration kommer från att observera hur naturen upprätthåller sig själv och hur vatten avdunstar och kondenserar i miljön. Det system vi har konstruerat får vatten att avdunsta, transporterar det till ytan och kondenserar det i en sluten cykel, vilket effektivt förhindrar ackumulering av salt som minskar enhetens effektivitet, säger Dr. Michael Tam, professor vid Waterloos institution för kemiteknik.
Effektiv och användbar på avlägsna platser
Enheten är bärbar vilket gör att den kan transporteras till avlägsna regioner, dessutom är den soldriven och omvandlar ungefär 93,9 procent av solen till energi, vilket påstås vara fem gånger bättre än dagens avsaltningssystem.
På en kvadratmeter kan enheten producera 18-22 liter färskvatten, vilket Världshälsoorganisationen rekommenderar att varje person behöver dagligen för grundläggande dricksvatten och hygien. I Sverige gör vi av med 140 liter vatten per person och dag, men det är vår konsumtion som orsakar störst påfrestning på dricksvattnet. 100 gram nötkött kräver till exempel 1 540 liter vatten och tillverkningen av ett par jeans belastar systemet med 6 200 liter vatten.
Härnäst ska forskarna testa en prototyp till havs för att se hur tekniken fungerar i större skala.
Källor: University of Waterloo och Nature