Solcellsparker kombineras med blomsterängar för pollinatörer
Solpaneler på en äng (arkivbild). Foto: Stux, Pixabay
Allt fler solcellsparker i USA kombineras nu med blomsterängar. Målet är att vända den oroväckande nedgången för bin, fjärilar och andra pollinatörer.
Vid en solpanelanläggning i Oregon har det planterats inhemska ängsväxter på ett 16 hektar stort område. Det är en växande trend i USA de senaste åren enligt Scientific America. Förhoppningen är att insatserna ska kunna vända trenden för landets bin. Hälften av USA:s inhemska bin har minskat kraftigt i antal sedan 2005 och 25 procent av dem hotas av utrotning. Samma utveckling har också drabbat andra arter i landet.
LÄS ÄVEN: • Äng bättre än gräsmatta för klimat och biologisk mångfald
Anledningarna är flera, men klimatförändringarna, allt mindre livsmiljöer och användningen av bekämpningsmedel pekas ut som de största hoten.
Medan pollinatörernas marker krymper ökat antalet solcellsanläggningar. Till år 2050 beräknas USA ha skapat 24 000 kvadratkilometer mark för solpaneler enligt National Renewable Energy Laboratory (NREL). Det innebär också nya möjligheter för att återskapa livsmiljöer för pollinatörer.
Det pågår nu studier om hur marken kring solpanelerna bäst kan utnyttjas för att gynna pollinatörer. Det är till exempel viktigt att rätt arter sås och inte bara de som ser fina ut, men ängarna kan även ge fördelar för solcellerna. Växter intill panelerna gör nämligen att de inte blir lika upphettade som om de står i ett område med grus. Därmed förbättras effektiviteten i ett längre perspektiv.
LÄS ÄVEN: • Ny rapport om pollinatörer i Sverige – många är hotade
Att öka pollinerarna i området gör också många markägare mer positiva till att upplåta ytor åt solpaneler. Studier har visat att det kan ge bättre skördar av grödor som frukter och nötter, vilket innebär en klar fördel för jordbrukare.
– Att skapa livsmiljöer för pollinatörer i solparker är inte lösningen på de minskande bestånden av pollinatörer, men det kan hjälpa vissa hotade arter, säger ekologen Ihor Hlohowskyj till Scientific America.
Källa: Scientific America
