Naturfilmen “Härfågelns återkomst” kom för några år sedan och gjorde ett starkt intryck på många som såg den. Dokumentärfilmen handlade om österrikaren Manfred Eckenfellner som gjorde enorma insatser för naturen i allmänhet och härfåglar i synnerhet. Fotografen och författaren Anita Campbell har besökt honom.
Den 286 mil långa Donaufloden slingrar sig mot Svarta havet. Längs vägen bor 83 miljoner människor i 20 länder. Det är ett viktigt vattendrag för människor och natur, men sedan 70-talet har den biologiska mångfalden minskat längs floden. En som sett förändringen och velat göra något åt det är Manfred Eckenfellner.
Snickaren från vindistrikten
Han är uppväxt en timmes bilresa från Wien i flertusenåriga gamla vinodlingsmarker på Donaudalens sydliga sluttning. Redan som barn tjusades han av och engagerade sig i den prunkande naturen omkring honom.
Manfred blev så småningom en mycket skicklig finsnickare med en stor kundkrets till dess att bandsågen en dag förstörde hans vänsterhand och gjorde honom för all framtid oförmögen att finsnickra. Under sjukskrivningen fick Manfred upp ögonen för det som höll på att drabba hans kära natur i Wagram.
– Fågelsången hade tystnat, insekterna decimerats; artrikedomen vad gällde både fauna och flora hade minskat markant. Hans kära härfåglar syntes knappast till och upptäckten att det bara fanns ett häckande par kvar på ett område som var 20 x 30 kilometer stort gjorde Manfred helt förskräckt. Han skulle göra något åt saken. Så han satte igång, berättar naturfotografen och författaren Anita Campbell, som skriver om Manfred i sin bok “Fåglarnas hemligheter”.
Arbetet inleddes
Med en sargad vänsterhand grovsnickrade Manfred ihop mer än 6 000 fågelholkar. Hela området förseddes med holkarna och vissa försågs med kameror så att han kunde följa och registrera känsliga häckningar på en monitor på “kontoret”. Han började importera larver från Bratislava, förbättrade hela polineringskedjan, skapade god tillgång till vatten, handmatade fåglar vid behov och byggde gömslen. Allting dokumenterades och fotograferades och en dagsrutin upprättades som startade varje morgon kl 4:30 med att Manfred inspekterade området och fågelholkarna från sin el-vespa.
– Så här höll det på i 15 år tills jag en dag damp ner i Feuersbrunn i Wagram med min kamera för att med egna ögon få se, låta mig inspireras och dokumentera vad Manfred åstadkommit, berättar Anita Campbell.
Hon hade av en slump sett filmen “Härfågelns återkomst”, som hon beskriver som en “fullkomligt underbar film som skildrar Manfreds gärning”. Nu ville hon skriva reportage om besöket och kanske hålla föredrag om resan.
15 års naturvårdsarbete
När Manfred startade sitt arbete fanns det bara ett häckande par härfåglar kvar. Men på 15 år hade ett häckande härfågelpar blivit 125. En rad andra fågel- och djurarter, insekter, växter återhämtat sig i området.
Anita berättar att hon blev väl mottagen och trots att hon bara kunde extremt knagglig skoltyska och Manfred bara “extremt rudimentär skolengelska”, blev de goda vänner.
– Manfred visade mig runt på området. Han pekade in i olika trädkronor för att visa mig ugglor i området, visade mig de skygga blåkråkorna som han kämpat med för att en dag kunna återinföra i området. Det finns också pedagogiska tavlor för skolbarn att betrakta och lära av. Man kan till exempel betrakta en myrkoloni genom ett stort tavelglas. På andra sidan är det full aktivitet på bin i en vaxkaka.
Anita frågade Manfred om bina och myrorna. Han berättade då att när ett bi drabbas av någon parasit flyger det till myrorna. Biet irriterar myrorna tills dom sprutar myrsyra på biet i försvar. Myrsyran hjälper sedan bina att hålla eventuella parasiter i schack.
Manfreds arbete och den uppmärksamhet som “Härfågelns återkomst” åstadkommit har förändrat hans liv. Filmen har översatts till närmare 30 språk och Manfred tog när det var som mest emot över 30 000 besökare årligen från hela världen. Han har också vunnit priser för sina insatser och samarbetar med forskare.
Härfågelns återkomst 2 stoppades
En uppföljare till ”Härfågelns återkomst” var på gång när Anita var på besök. Tanken var att Manfred skulle följa härfåglarnas flytt till Afrika på hösten i en liten minihelikopter, men Manfreds fru lyckades stoppa det “smått livsfarliga projektet”.
– Manfreds generösa och chosefria sätt gjorde starkt intryck på mig, berättar Anita. Hans sätt att behandla djur förde tankarna till Konrad Lorenz och Dr. Dolittle. Uppenbarligen hade han kontakt med djur på ett helt annat plan än vad man normalt kan se. Att han dessutom var fullkomligt ointresserad av pengar gjorde honom än mer älskvärd.
Flera morgnar och kvällar monterade han upp gömslen på strategiska platser där Anita fick sitta och fotografera.
– Sedan kom han och hämtade mig och gömslet, alltid lika intresserad av att få höra vad jag sett och fotat. “Betala för något?” frågade jag flera gånger. “Aldrig i livet”, svarade Manfred.
– Manfreds exempel är en klar inspiration för allt miljöarbete och visar hur en enda individ kan göra skillnad med en obändig envishet, goda kunskaper och djup insikt kombinerat med otroligt mycket kärlek. Det är ett recept många nu försöker följa, avslutar Anita.
“Hårfågelns återkomst” med tysk berättarröst: