Snabb återhämtning av hav efter trålfiskestopp

När bottentrålning tilläts i haven runt ön Arran i Skottland på 80-talet kollapsade ekosystemen. För drygt tio år sedan infördes ett förbud. Sedan dess har återhämtningen gått snabbt.

Bottentrålning innebär att en stor trål, ungefär som en tratt, släpas längs havsbotten och skrapar med sig allt i sin väg. Metoden medför mycket bifångst av fiskar och arter som är ointressanta för fisket, men som skadas eller dör när de hamnar i näten. Enligt en rapport från Naturskyddsföreningen 2016 är det den vanligaste fiskemetoden i Sverige.

När bottentrålning utanför Arran tilläts 1984 började ekosystemen snabbt förstöras när havsbotten bokstavligen skrapades ren på liv. Lokalbefolkningen lyckades dock, efter 13 års protester skapa tillräckligt med uppmärksamhet för problemet och nådde till slut den skotska regeringen. De fick 2008 igenom en skyddszon på 2,67 kvadratkilometer där fiske är förbjudet. Beslutet fick snabb effekt på den biologiska mångfalden enligt en ny studie. Sjögräset har återhämtat sig, antalet musslor har fyrdubblats sedan 2013, torskarna har återhämtat sig och humrar i området producerar sex gånger fler ägg än utanför skyddszonen.

Men effekterna sträckte sig utanför det här området. Detaljerad forskning om vad som hände i havet runt Arran när fiskeförbudet infördes har skapat ett tydligt fall och bevis för vilken positiv påverkan det kan få. Fiskestoppet runt Arran har därför fungerat som inspiration för att öka antalet skyddsområden i Storbritanniens hav för att ge ekosystem chansen att återhämta sig. Det har bland annat lett till att det skapats 30 nya marina skyddsområden enbart i Skottland och lobbyister som velat se försvagad lagstiftning har fått se sig besegrade.

– Arrans bevarandeframgång har erkänts internationellt och har inspirerat till ökat engagemang hos lokala samhällen runt om i Storbritannien och på andra håll, för att ta sina kustområdens öden i egna händer. Framgångsrik marin naturvård börjar på hemmaplan, skriver forskarna bakom studien.

Storbritannien har 350 marina skyddsområden, men eftersom de tillåter fiske eller har dåliga kontroller anser många som studerat dem att de inte förbättrar ekosystemen. De kallas “pappersreservat” eftersom skyddet egentligen mest gäller på pappret. Det ser bra ut i statistiken, men inte i praktiken.

Enligt en FN-rapport från 2018 finns det bara tillräckliga kontroller i vart femte av världens skyddade område.

Läs även:
• FN: Målet om skyddad natur på väg att nås, men bristfälliga kontroller
• Förödande bottentrålning vanligaste fiskemetoden i svenska vatten
• Kattegatt hotas av bottentrålning – trots protester från lång rad tunga instanser
• Förstörda ekosystem gynnar maneter

Källor: The Guardian och Frontiers in Marine Science