Skogsforskare får utlopp för skogssorg i musiken: “En annan skog är möjlig”

Johan Uddling Fredin är uppväxt på landet. Där väcktes hans naturintresse av ständiga lekar i skogen när han var liten. Ofta gick leken ut på att han “levde” i skogen. Sedan dess har skogen haft en särskild plats för honom och idag är Johan biolog och forskar om tropisk skog vid Göteborgs universitet.

Men han spelar också i bandet Kataokas och de har nyligen släppt låten “Skogen” (låttext och länk nedan) som handlar både om leken i barndomens skog och om de svenska skogarnas nuvarande tillstånd. Idén till låten väcktes när han insåg hur lite det finns kvar av den vilda skogen i Sverige.

– Vi bor i Göteborg och utflyktsmålen till skogen blir oftast desamma då det inte finns så mycket spännande att välja på. När vi letat efter stuga/torp på landet tillsammans med en annan familj föll det oftast på att skogen var för tråkig, eller på att det var troligt att den relativt snart skulle kalavverkas. För det är så vi gör i Sverige, nästan överallt, berättar Johan Uddling Fredin och fortsätter:

– Jag är ledsen över skogens tillstånd, och arg. Den är så utarmad och variationsfattig. Den skulle kunna vara så mycket vildare och rikare. Jag tycker det är bedrövligt att vi utarmar vår natur som vi gör, i huvudsak för att sälja pappersmassa till utlandet. En annan skog är möjlig!

Hur ser du på musikens möjligheter att påverka ett samhälle?
– En stor fråga, kanske för stor för mig att svara på. I vissa tider och kontexter tror jag den kan vara stor. Musik är känslor, och om en sång kan förmedla känslor för naturen så tror jag det kan vara betydelsefullt. Vad beträffar skogen så tror jag att möjligheterna att påverka är till största delen outnyttjade. Vi har gott om sånger om blommor, ängar och kustband som vi älskar. Det tror jag spelar roll för skyddet och bevarandet av dessa. För skogen finns det färre sånger. Jag tycker att den svenska skogen förtjänar en sång, även en ledsen och arg sång som den jag skrivit.

Låten “Skogen” av Kataokas:

Jag växte upp på landet 
I utkanten av byn
Jag hade en koja i en ek
Och fast det var en liten skog
Så fanns där ändå allt
Jag behövde i min lek

Nu är jag mycket större 
Och min barndomsskog har krympt
Så vad kan helt omsluta mig idag
När allting är plantering
Hela jävla Svea skog
Då längtar jag till det som var

Den var vild den var vår
Den var flera tusen år
Den var själen i vårt land
Och nu står jag här och ser
Dom sista skogarna sågas ner
Och jag ser blodet i min hand

Min längtan är en risig skog
Där träden ruttnar ner
Där berguven hoar från sitt bo
Där tallen stått sen Gustav Vasa
Och där du och jag
Kan va små, få lugn och ro

Den var vild den var vår
Den var flera tusen år
Den var själen i vårt land
Och nu står jag här och ser
Dom sista skogarna sågas ner
Och blodet klibbar i min hand

• Låten på Spotify