Senaste om den svartvingade gladan i Grolanda
Svartvingad glada är stor som en lärkfalk och häckar närmst i sydvästra Europa. Foto: Christer Blank
Uppdaterat 2: Strax efter två onsdagen den 21 augusti var den svartvingade gladan tillbaka i området.
Uppdaterat: På morgonen den 20 augusti tog den svartvingade gladan höjd och flög åt sydväst.
Ursprunglig artikel: Christer Blank är uppvuxen i den lilla byn Grolanda söder om Falköping. Han har alltid varit intresserad av att “se sig omkring”, men det var först 2009 som han provade på fågelskådning på allvar. Då hängde han med ett par vänner till Rällså utanför Kopparberg för att titta på blåkråka och rödhuvad törnskata. “Två helt ok arter att starta upp med”, som han själv uttrycker det. Sedan dess har han ägnat allt mer tid åt att skåda och fota fåglar och i dagsläget samlat ihop till 240 Sverigekryss.
Söndagen den 18 augusti 2013 var han ute och fågelskådade med sin far i närheten av Grolanda. De letade efter en flock starar som innehöll en ljus individ som de inte sett tillräckligt bra.
– Vi åkte då förbi ett ställe där det brukar sitta tornfalk i ett träd, berättar Christer Blank. Nu satt det en fågel där, och eftersom jag näst intill alltid har med kameran så stannade vi till för att jag skulle fota. Men det var ju inte en tornfalk denna gång.
Den svartvingade gladan äter mindre däggdjur, insekter och fåglar och födosöker ofta genom att ryttla. Foto: Christer Blank
Den här gången var det en svartvingad glada, en art som bara synts till i Sverige två gånger tidigare – i Småland 2012 och i Halland 2004.
Eftersom Christer även såg fågeln som uppehöll sig vid Dumme mosse under fyra dagar i fjol var han “99 procent” säker på artbestämningen direkt. När väl larmet gick kom det snabbt skådare till platsen och det fortsatte att strömma till folk under hela kvällen.
Eftersom gladan valde att övernatta i området dök det även upp skådare i gryningen som fick se rariteten redan innan klockan sex på morgonen. Vid femtiden på eftermiddagen var fågeln fortfarande kvar i området.
Christer Blank är naturligtvis själv mycket nöjd med att ha upptäckt en sådan raritet i sin uppväxtby, men han är ödmjuk inför sin fortsatta karriär som raritetsupptäckare.
– Jag har inte upptäckt några rariteter innan och detta kan väl bli lite halvlurigt att toppa.
