Vargar i hägn. Foto: Marie Mattsson
SLU har gjort en ny studie om hur man kan minska antalet jakthundar som dödas av varg. Men hur kommer det sig att man i Tyskland inte har några problem med vargdödade jakthundar trots att vargarna där lever i betydligt mer tätbefolkade områden?
I Tyskland lever någonstans mellan 150 och 200 vargar i områden som är betydligt mer tätbefolkade än vad som är fallen med vargreviren i Sverige. Trots det har troligen bara en enda jakthund dödats av varg där jämfört med 30-40 om året här i Sverige. Dessutom rivs betydligt färre får i Tyskland.
Anledningarna är flera, men jaktsystemet är annorlunda i Tyskland. Jägarna är där ansvariga för att hålla efter djuren i sitt område. Om det uppstår skador på grödor eller träd måste jägarna betala markägarna eftersom det räknas som att de inte lyckats med sitt uppdrag. På så sätt kan jägarna välja att se vargen som en kollega som hjälper dem reglera viltbeståndet.
Fårvaktande maremma-hund. Foto: Andy Fitzsimon via Wikimedia
Men den åsikten delar långt ifrån alla tyska jägare, enligt ett reportage i Klotet i P1. Många anser att vargarna försvårar jakten genom att ta åtråvärda kronhjortar och genom att göra vildsvin och rådjur mer lättskrämda. Dessutom finns även i Tyskland en frustration över att inte regeringen är tydliga i den känsliga vargfrågan. Precis som i Sverige förekommer också tjuvjakt på vargen, trots att den är fridlyst.
I den mest vargtäta delstaten i Tyskland dör det 250 gånger så många får av andra orsaker än att de blir tagna av varg. Här finns också 100 fårvaktande hundar, vilket är tre gånger så många som det finns i hela Sverige. Hundarna blir som fullvuxna större än vargar och är tränade att skydda får (eller exempelvis höns) “till varje pris”, enligt reportaget.
Men det är inte så enkelt som att applicera de tyska lösningarna på Sverige, enligt Jens Frank på Viltskadecenter vid SLU.
– Jägarna i Sverige hamnar oftast i kläm mellan skogsbolagen och vargarna eftersom skogsbolagen gärna vill sänka älgtäthet för att slippa skador på skogen. En sänkt älgtäthet och vargar gör att det blir mindre över till jägarna eftersom vargarna inte kommer sänka sitt uttag av älgarna.
I Sverige är det dessutom betydligt färre vilt att jaga jämfört med i Tyskland.
Huvudorsaken till att så få hundar skadas i Tyskland är, enligt Jens Frank, att man jagar på ett annat sätt. Det är mycket drevjakt där många jägare och hundar jagar på en mindre yta. Det skrämmer bort vargarna så att det inte uppstår några konfrontationer med jakthundar. Jens Frank menar dock att det inte är realistiskt att jägare i Sverige ska börja jaga som i Tyskland eftersom det är för glest med folk här. Han tror inte heller på att stängsla in alla får och att börja använda sig av fårvaktande hundar. Det skulle kosta miljardbelopp. Då är det bättre med riktade insatser där det behövs.
Jens Frank har dock undersökt vilka åtgärder som är effektivast för att hindra att jakthundar i Sverige skadas eller dödas av vargar. I vargreviren är det trots allt ungefär lika stor risk för en jakthund att bli påkörd i trafiken som att rivas av varg. Genom att intervjua 55 jägare som fått sina hundar angripna av vargar de senaste fem åren och jämföra dem med andra i liknande områden som inte blivit attackerade har tre effektiva lösningar framkommit.
Enligt studien är det absolut effektivaste skyddet att först försöka kontrollera så att det inte finns vargar i det område som jakten är planerad till. Antingen genom att leta efter spår i snön eller genom att tillsammans med grannar och jägare anordna rapportkedjor som hör av sig till varandra om de sett spår efter varg. Det går även att rapportera via Skandobs.se.
Om en hund, trots osäkerhet kring vargnärvaro, släpps lös kan det hjälpa med en taggig skyddsväst för hunden eller att man släpper flera hundar samtidigt.
Källor: Klotet i P1 och Vetenskapsradion
