Så hjälper växter städer mot översvämningar

Sverige har drabbats av en rad kraftiga översvämningar i år och forskning vid SMHI har visat att risken för skyfall ökar i ett förändrat klimat. Vi kan förvänta oss kraftigare nederbörd i framtiden. Ett sätt att avlasta dagvattennätet är att använda växter, regnbäddar och gröna tak.

– Den pågående förtätningen i städerna ökar som regel problematiken ytterligare. Andelen hårdgjorda ytor ökar och tillgänglig mark för omhändertagande av dagvatten minskar. Klimatförändringen innebär också ökade risker för skyfallsöversvämningar, skriver forskare vid SMHI i rapporten “Klimatanpassa nordiska städer med grön infrastruktur“.

Allt fler och kraftigare skyfall i en allt varmare värld samtidigt som våra städer blir allt mer asfalterade och tätare är en kombination som gjord för att skapa översvämningar. Men det görs insatser för att minska risken.

Tobias Emilsson är biolog och forskar inom landskapsarkitektur på SLU. Han har jobbat med så kallade gröna tak och regnbäddar i många år. Gröna tak är tak med växtlighet som kan suga upp regnvatten och regnbäddar är platser med växter och underlag som är gjorda för att kunna hantera vattenansamlingar och som kan avlasta dagvattennätet.

Har du märkt av ett ökat intresse för dessa frågor de senaste åren?
– Ja det tycker jag. Jag började jobba med gröna tak 2001. Då var det väldigt nytt och det var inte så många som jobbade med det. 2010 trodde jag intresset för frågan nått en topp, men det har skett en explosion de senaste åren. Det är fler företag som säljer lösningar, fler system som installeras och fler kommuner som jobbar med det. Det är en utveckling som sker parallellt med allt tätare städer, förklarar Tobias Emilsson.

Det är i täta städer som behovet är som störst?
– Ja. Problemet nu är att man bygger väldigt täta städer där det är svårt att hantera extrema väderhändelser. I en stad med mycket grönområden uppstår problem med översvämningar mer sällan, men när man hårdgör ytor och bygger tätt behövs gröna tak och regnbäddar för att minska risken vid översvämningar.

Men det är inte helt enkelt att ta fram dessa lösningar. Tobias Emilsson berättar att det oftast krävs en kombination av olika åtgärder. Det kan vara regnbäddar, gröna tak, dagvattenplanering eller fler träd.

Men ni har märkt att regnbäddar och gröna tak fungerar?
– Absolut. Det kan lagra stora volymer regnvatten och om det är ett bra substrat med träd så bidrar också vattnet till positiv utveckling för träden. Det gör att regn som faller tas tillvara. Träden utvecklas bra samtidigt som katastrofer undviks.

Regnbäddarna byggs ofta så att växterna ska klara både långvarig torka och plötsliga stora regnmängder. Det gör att de är bra anpassade för de allt vanligare och intensivare skyfallen och perioder av torka som ett förändrat klimat förväntas ge. Om de dessutom innehåller träd bidrar de också till att sänka temperaturen i städer.

Går det att säga mer konkret vad dessa lösningar bidrar med?
– Det är klurigt att hitta exakt vilka effekter de har. Vi har kollat på försäkringsdata från det kraftiga regnet som drabbade Malmö 2014 och kunde då konstatera att det var färre försäkringsärenden med översvämningar i områden med gröna tak och regnbäddar. Men tittar man på vad som hände i Tyskland i somras så är det andra lösningar som krävs. Då behövs övergripande planering för att låta vatten svämma över på rätt ställen där man minimerar skador.

För skyfall behövs stora lösningar

Anna Pettersson Skog är expert på dagvatten och jobbar som uppdragsledare på Sweco. Hon berättar att det är en vanlig missuppfattning att regnbäddar och gröna tak ska hjälpa mot skyfall, det vill säga nederbörd på minst 50 mm per timme eller 1 mm på en minut.

– Skyfallshantering handlar om att ha säkra avrinningsvägar så att det inte skadar till exempel källare och hus. Då behöver man jobba med höjdsättning, förklarar hon.

Höjdsättning handlar om att vattnet ska rinna på ett genomtänkt sätt när det kommer så stora mängder nederbörd att varken regnbäddar eller dagvattennätet kan ta upp vattnet. När alla porer i marken är fyllda av vatten rinner det bara vidare på ytan.

– Då måste vattnet luta på ett sådant sätt att det inte rinner ner i till exempel tunnelbanesystemet eller källare, berättar Anna Pettersson Skog.

Kanaler och torrdammar kan vara exempel på lösningar. En park kan göras om till en torrdamm genom att ha en nedsänkning som vattnet leds till. I en sådan urskålad torrdamm kan vatten stå och sakta tömmas efter ett skyfall, men det kan behövas stora ytor för att hantera skyfall. Och det är viktigt att man inte skapar instängda områden när man förtätar eller bygger nytt.

Låt grönområden vara

Enklare lösningar än höjdsättning, regnbäddar och gröna tak är att bibehålla befintliga grönområden i städer. De gör en enorm skillnad när det gäller hur mycket vatten som absorberas eller rinner vidare. Medan en betong- eller asfaltsyta släpper förbi 80 procent av allt regn som faller under ett år och en grusväg 40 procent, är samma siffra för parker ungefär 10 procent. På årsbasis absorberar parker alltså 90 procent av det vatten som de tar emot. I skogar och ängar är siffran ännu högre – mellan 99 och 100 procent.

Även trädgårdar bidrar starkt till att hantera regnmängder. Inte minst de som har rik växtlighet.

– En trädgård påminner mycket om avrinningen i ett naturområde och det är det bästa man kan ha. Det är väldigt stor skillnad mot hårdgjorda ytor, säger Tobias Emilsson.

Så man kan säga att trädgårdar med mycket växtlighet istället för hårdgjorda ytor som asfalt minskar risken för översvämningar i kvarteret?
– Precis, det ger minskad risk för översvämning. Det bästa är att samla upp regnvatten från taken i till exempel en regntunna eller att bygga en regnbädd i trädgården istället för att det rinner ner i dagvattenbrunnarna. Då gör man en riktigt bra insats.

Så gör du en regnbädd i trädgården

En regnbädd behöver inte vara speciellt komplicerad och det kan bli en fin del av trädgården. Välj ut en plats som redan är relativt låg och gräv en ytterligare fördjupning i marken. Ordna sedan med “kanaler” från stuprören. Antingen hårdlagda med sten eller varför inte göra en slingrande bäck på väg mot sänkan med fina växter längs vägen?

Under den nedsänkta regnbädden får det gärna vara ett dräneringslager på cirka 50 cm med grus så att vattnet kan rinna ner i marken. Ovanpå det kan du lägga ett stort lager med jord att odla i. Lämpliga växter för regnbädden är sådana som kan klara att stå i vatten några dygn, men framför allt som kan hantera torrperioder. När du dimensionerar regnbädden kan du räkna med att 1 mm regn på 1 kvadratmeter takyta ger cirka 1 liter vatten.

Enligt “Grönatakhandboken“, som både Tobias Emilsson och Anna Pettersson Skog varit med och skrivit, är det lämpligt att inspireras av torrängar eller ruderata miljöer med växter som backnejlika, backglim, röllika, gulmåra, strandglim, nävor och kärringtand. Många torktåliga växter anpassar sig till torka genom att öka sin vattenupptagningsvolym via stora och effektiva rotsystem.

Tänk på att inte anlägga regnbädden för nära huset så att inte det kommer vatten mot husgrunden.

Källor: Ängelholms kommun, Naturvårdsverket, SLU, SMHI, “Gröna tak-handboken“ och P4 Kristianstad