Rev med ostron täckte förr stora delar av Europas kust
Numera finns bara spillror kvar av ostronreven som täckte Europas kuster på 1800-talet. Störst var koncentrationen i Nordsjön. När ostronreven förlorades försvann också en lång rad positiva effekter som de medförde.
Europeiskt ostron.
För drygt 100 år sedan fanns det ostronrev från Norge till Medelhavet. De täckte en yta motsvarande 17 000 kvadratkilometer, enligt en ny internationell studie som gått igenom historiska dokument som tidningar, böcker, reseskildringar, landningsrapporter, sjökort, tidiga vetenskapliga undersökningar och intervjuer med fiskare.
– Den största koncentrationen av ostronrev som vi hittade var i Nordsjön, berättar Ruth Thurstan, från University of Exeter.
– Det var enorma områden som var täckta av ostron och där det kryllade av annat marint liv, säger Philine zu Ermgassen, hedersforskare vid University of Edinburgh.
Ostron bildar rev som utgör egna ekosystem fulla av liv. Nästan 200 fisk- och kräftdjursarter levde i reven, som även gjorde strandlinjer stabilare med mindre erosion, förbättrade näringscykeln och vattenfiltreringen. Ett enda vuxet ostron kan filtrera 200 liter vatten om dagen.
“Borta ur vårt kollektiva minne”
Dessa rev har sedan dess i stort sett förstörts och i dag finns bara ostronrev på ett fåtal platser.
– Mänskliga aktiviteter har påverkat havet i århundraden. Detta gör det svårt att upptäcka hur våra marina ekosystem såg ut tidigare, vilket i sin tur försvårar bevarande och återhämtning. Få människor i Storbritannien idag har sett ett platt ostron, som är vår inhemska art. Ostron finns fortfarande i dessa vatten, men de är utspridda och reven som de byggde upp är borta. Vi brukar tänka på havsbotten som en platt, lerig yta, men förr i tiden var många platser ett tredimensionellt landskap med komplexa levande rev – som nu är helt borta ur vårt kollektiva minne, säger Ruth Thurstan.
Långsam uppbyggnad – snabb förstörelse
– Ostronrev utvecklas långsamt, med lager av nya ostron som byggs upp på de döda skalen från sina föregångare, men deras förstörelse genom överfiske var relativt snabb. Detta har orsakat en grundläggande omstrukturering och ‘utplattning’ av våra havsbottnar – genom att avlägsna blomstrande ekosystem och lämna efter sig en vidsträckt yta av mjukt sediment, säger Philine zu Ermgassen.
I dagsläget pågår det restaureringsprojekt på flera håll i Europa, men de har otillräckligt stöd från regeringar och andra beslutsfattare över hela kontinenten, enligt forskarna.
Källor: Nature Sustainability och University of Exeter
