Afrikansk elefant i Tanzania. Foto: Niclas Ahlberg
Vi har tidigare visat Niclas Ahlbergs bildreportage från en björnfrossa i Finland, tjäderspel i Dalarna och Gotska Sandön. Nu har han varit i Tanzania och upplevt lejon, leoparder, exotiska fåglar och en “Madagaskar slam”.
• Se fler av Niclas Ahlbergs bilder på hans webbplats Niclasahlberg.se.
Tanzania
“Republiken Tanzania bildades 1964 då Tanganyika och Zanzibar förenades. Zanzibar har visst självstyre. Denna repubik var vårt resmål nu på höstlovet. Som ni ser på kartan nedan gränsar landet mot många andra nationer. Vi landade i Kilimanjaro efter en lång resa via Amsterdam. Efter en timmes transfer kom vi fram till hotellet och somnade sött. I gryningen vaknade jag av afrikanska palmseglare som flög runt på anläggningen. Första kryzzet avklarat. Efter frukost fördelades hotellets gäster på olika jeepar och vi träffade för första gången vår chaufför/guide Abel. Första dagen visade sig vara en ren resdag. Vi åkte samma timme tillbaka för att sen åka förbi flygplatsen norrut. Resan till nästa hotell var dryga fem timmar. Vi spanade och njöt av alla nya intryck. Mopeder med levande grisar som last, kvinnor med bananstockar på huvudet. Vansinniga trafiksituationer etc. Det blev även ett antal fågelarter som hängdes in. Det var dock svårt att med säkerhet bestämma många eftersom man inte kan se med kikare i en skumpig bil och de allra flesta arter var helt nya för mig.
Tarangiri elefanternas park
I gryningen smet jag upp och spanade av hotellträdgården som faktiskt hade en hel del arter att bjuda på. Common fiscal, brunglador, diverse duvor, några arter sunbirds, en matande afrikansk härfågel, flockar med speckled mousebirds och många fler.
En Afrikansk härfågel matade ungar i ett hål i muren till poolen. Hen poserade villigt i gryningsljuset.
Efter frukost bar det alldeles för sent iväg till Tarangiri. Resan dit var en och en halv timme. Allt fotoljus var borta vid ankomst. Alla som fotar natur vet att första timmen och sista timmen på dygnet är då man oftast tar sina bästa bilder. Nåja, här skulle skådas djur, fåglar och natur så jag var inte besviken utan full av förväntan. Medan vi väntar på att Abel ska betala inträde ser vi en White-bellied Go-away bird och en schakal som jagar en hare. Vi ser även några Vervet monkeys (Chlorocebus pygerythrus), näshornsfåglar och ett flertal andra arter. Det sjuder av liv. Vi hoppar in i jeepen och trycker upp taket. Det gör att man kan stå helt och hållet och utan problem få ut kameran och ha gott om svängrum. Man är lite högt så ofta skickade jag ut kameran genom fönstret för att komma så lågt som möjligt.
Mor och barn av vervet monkey spanar av fotografen. De tillhör släktet gröna markattor och är vanliga runtom i hela Östafrika.
Första djuret i parken är en flock impalor. Strax därefter kommer en flock zebror för att dricka i ett vattenhål tillsammans med en stor flock gnuer, elandantiloper och en grupp elefanter. Vi åker vidare och dagen fylls av diverse olika antiloper och gaseller. Det tar dock ända till lunch innan vi ser första rovdjuret.
En elefanthona fäller ut öronen för att visa att hon är beredd att försvara sin unge.
Från rastplatsen ser vi en lejonhona som går runt jeeparna nere i dalen. Det visar sig senare att hon tillsammans med en väninna strax efter fällde en zebra som vi fick se dem kalasa på vid floden. Där var det även en hel del vadare. De flesta ”svenska” vadare i vinterdräkt men också en del nya arter som hammerkop, smedvipa, maraboustorkar och annat. Vi ser även den ohyggligt söta dikdikantilopen.
En dikdikantilop är den minsta arten antilop. De syns oftast i buskterräng där de kalasar på skott av olika slag.
Det är en kavalkad med arter åt alla håll. Gycklarörn, skrikhavsörn, gamar, olika glansstarar. Listan kan göras lång. På eftermiddagen rör vi oss hemåt. En av mina döttrar känner av den långa resan och har fått för mycket sol. Men vi är alla fulla och mätta av intryck. Hem till hotellet för ett dopp och buffémiddag à la charter på Highview hotel.
Besök hos masajerna
Dålig start på morgonen. Smilla, min yngsta dotter, är uppe med mig i gryningen för att kolla på soluppgången men får ett migränanfall och måste gå och lägga sig igen. Hon lyckas tack och lov somna och vi kommer iväg efter några timmar. Nu är vi på väg till Serengeti. Efter en ganska kort bit kommer vi till porten till Ngoro ngoro-reservatet. I hela Ngoro ngoro får masajer leva och verka under vissa förutsättningar. Vägen går i en vacker regnskog upp på kraterkanten. Vi stannar och kollar ned i kratern från en utkiksplats som ligger 600 meter upp från botten. Det är en mäktig syn. En augurvråk cirklar rakt nedanför mig men är borta som så ofta när jag fått på det stora objektivet.
Vi lämnar högplatån och tar oss ned till en dammig torr öken som efter regnperioden förvandlas till en grön oas.
Vi kommer strax upp på en högplatå där kossor går tillsammans med zebror och betar. En märklig men vanlig syn. Vi åker ned från platån och kommer in i en dammig öken som så småningom övergår i savann. I den här miljön lever många masajer.
Den lilla masajpojken tittar nyfiket på oss Svenskar där vi sitter i hans hydda och lyssnar på hur livet som Masaj ter sig.
Masajerna framförde en traditionell dans där de turas om att hoppa högt.
Vi gör ett besök i en by och blir visade runt av byhövdingens son Paul. Han berättar om hur de bygger hyddorna och tar oss in i en av dem. Han berättar att de har polygami. Hövdingen har 14 fruar och för att undvika svartsjuka så byter han hydda varannan natt. Paul har 43 halvbröder och visste inte hur många systrar han hade. De har ett dagis i byn där barnen lär sig läsa och skriva om de vill. De som inte vill är ute med de vuxna med djuren. Efter att vi till slut kom ut ur den inpyrda, becksvarta hyddan ”erbjöds” vi att köpa armband och dylikt.
Pliktskyldigt köpte vi ett par armband för 10 gånger mer än vad man kunde köpa det på andra ställen. Vi såg det dock som en guideavgift.
Mot Serengeti
När vi lämnat masajbyn ser vi en del djur och ganska mycket fågel. Jag biter mig i läppen eftersom jag skulle kunnat stanna hela tiden för att fota olika arter. Ängshökar jagar längs vägsidorna. Till slut ropar jag ändå, -stopp! En östlig sånghök sitter fint på en sten alldeles vid vägkanten och poserar villigt för mig. En fantastiskt vacker fågel i mitt tycke.
Vi rullar vidare och efter en stund ber jag Abel stanna. Jag ser ett djur som smyger i värmedallret långt ute och när jeepen är stilla så ser jag mitt livs första gepard. Den går målmedvetet med raska steg. Efter en stund är vi äntligen framme vid porten till Serengeti. Där tar vi en paus och går upp på en klippa med en fantastisk utsikt över en vidsträckt savann. Man ser horisont i alla riktningar. En mäktig upplevelse. Platsen myllrar av liv. Klippan är full med ödlor. En som väcker uppmärksamhet är en Agama mwanzae. Den ser ut som spiderman med sina rosablå färger.
Agama mwanzae, eller spidermanödla som jag valt att kalla den är c:a 40 cm lång och som ni ser lyser den upp tillvaron med sin blotta uppenbarelse.
Babblers, barbets, biätare, glansstarar, vävare, maraboustorkar, gamar och mycket mer födosöker runt klippan. Vi måste dock vidare och åker igenom porten till Serengeti. Förväntningarna är stora. 100 meter från porten betar några elefanter. Vi åker på i ganska rask fart då vi har en god bit att köra. Abel vill komma fram innan det blir mörkt. Vi stannar när vi ser två lejonhannar som rör sig i det höga gräset. De är verkligen mäktiga djur. Vi passerar olika ”öar” av klippor där man förväntar sig ett poserande lejon eller en leopard men platserna är tomma. I solnedgången vill jag ha ett djur i motljus och till slut dyker en giraff upp och jag får snabba mig på att knäppa några bilder. Efter en god stund ytterligare ser vi äntligen campen.
En giraff får ställa upp som siluett mot den nedgående solen i Serengeti.
Vi blir välkomnade av personalen som visar oss till våra tält. Vi får de två yttersta som visar sig vara alldeles nya. Tälten innehåller badrum och två stora sängar med moskitnät. Betydligt lyxigare än jag trott. Vid restaurangtältet brinner en härlig lägereld och vi sätter oss runt den och blir serverad en Serengetiöl. Det kan inte kännas mer rätt. Jag har tagit fram min ficklampa och lyser ut mellan tälten. Ofta träffar ljusstrålen ögon som reflekterar tillbaka ljuset. Hyenor smyger runt i mörkret och på avstånd hör vi lejon som ropar. Vi går trötta och lägger oss. Vi somnar som stockar men jag vaknar mitt i natten av ljud precis utanför tältet. Hyenor går och småskrattar. Man känner sig konstigt nog säker innanför tältduken och jag somnar om.
Rätt tid på rätt plats
Vi har bestämt avfärd till klockan sex. Personalen har sagt att vi inte får gå ur tälten innan det ljusnar så vi gör oss i ordning och strax före sex puttar vi på tältduken så inte något djur ligger och sover mot tältet. Försiktigt drar jag upp blixtlåset och tittar ut. Inga bestar i sikte så jag går ut och njuter av gryningen. Strax efter kommer Abel och vi åker iväg.
Två Topiantiloper småmyser lite i den svala gryningen. Bästa tiden på dagen även i Afrika.
Vi rullar iväg sakta med taket uppe och passerar flockar med thompson- och grantgaseller. Vi ser på avstånd en stor flock bufflar och två luftballonger. Märklig och oförväntad syn.
Att åka luftballong är ett annat sätt att njuta av Serengetis vildmark. Jag föredrar dock att vara närmare djuren och möta dem i ögonhöjd.
I närheten av bufflarna står en jeep parkerad. Vi närmar oss sakta och chauffören pekar framför jeepen. Vi ser då en lejonhanne som står och iakttar bufflarna. Samtidigt ser vi tre andra lejonhannar närma sig från sidan.
En av de fem lejonhannarna iakttar stilla buffelflocken och smider planer för att i bästa fall stilla sin frukosthunger.
Ytterligare en dyker upp ur gräset framför oss. Fem lejonhannar smyger och smågrymtar åt varandra som för att ge direktiv för en mordisk plan. Vi följer dem länge med de blir till slut ivägkörda av savannens verkliga kung. Buffeln!
Buffeln är utan tvekan Savannens verkliga kung även om den ibland blir mat tvekar den inte att jaga iväg lejon. Hade lejonen varit mer erfarna eller honor hade kanske resultatet blivit ett annat.
Det myllrar av liv. Det är fåglar överallt. Jag tvingas välja bort allt smått som lärkor, piplärkor, finkar och annat som hoppar runt i gräset. Jag måste ofta påminna mig själv att det är en familjeresa. Om inte jag gör det så hjälper familjen till…
Fem unga lejonhannar får jaga vidare på annat håll. Buffel till frukost blev det i alla fall inte den här morgonen.
Vi åker vidare till en rastplats där vi utnyttjar toan och spanar från kullen. Vilan bir kort då en gepard är i rörelse bland thompsongasellerna. Den gör inget jaktförsök utan marscherar i jämn fart i en bestämd riktning. Vi lämnar kullen och beräknar var den ser ut att genskjuta vägen. Det går alldeles utmärkt och geparden kommer förbi på beröringsavstånd. Den är så vacker med sina streck från ögonen som gör att den ser sorgsen ut. Det är ingen tvekan om att den är byggd för fart. Geparden har en extra böjlig ryggrad som fungerar som katapult och ger extra fart. Den kommer upp i hastigheter på över 110km/h.
Världens snabbaste däggdjur spatserar förbi oss utan att ägna oss någon större uppmärksamhet. Graciösare djur får man leta efter.
Efter en trevlig morgon skriker det i allas magar utom min och vi åker tillbaks till campen för att äta frukost. Då möter vi de andra sällskapen på väg ut. De missar den härliga gryningen men är förmodligen glada ändå. Vi tar en ganska lång paus och jag passar på att gå runt i närmiljön och fota fåglar. Det är grässångare överallt, glansstarar, flugsnappare. En d’arnauds barbet gnisslar en lustig aria. En vacker udda art. Tiden går och vi äter lunch och packar ihop för en tur igen. Den speciella sången låter såhär.
En d’arnauds barbet som jag upptäckte på den mycket speciella sången som ni kan höra här intill.
Vi passerar en flodkrök där det är fullt med flodhästar och Matilda, min äldsta dotter, blir överlycklig över att ha uppfyllt hennes mål. En ”Madagskar slam”. För de som inte förstår innebär det att man ringar in Lejon (Alex), Zebra (Marty), Flodhäst (Gloria) och Giraff (Melman).
En flodhäst är gepardens raka motsats när det gäller grace. Dess rätta element är vattnet och den syns oftast i floder och vattendrag och inte så ofta på land då den är mer exponerad för rovdjur.
På samma ställe dricker en stor flock med gulstrupiga flyghöns. Där finns också många olika vadare. Brushanar, gluttsnäppor, styltlöpare, trebandad pipare med mera. Många i lägret hade leoparder på morgonen och vi chansar på att de är kvar i området. Mycket riktigt är en hona med sin unge kvar runt trädet där de tidigare setts. Nu är de dock nere på marken. Det är redan flera jeepar på plats. Det börjar regna. Det syns tydligt att leoparder precis som andra katter inte är så förtjusta i vatten.
Leoparderna ser inte ut att vara helnöjda med regnskuren som kommer. De tar skydd nere i en bäckfåra och försvinner under vegetationen.
De söker skydd i undervegetationen efter att ha släppt till några bilder. Vi fortsätter att åka runt i regnet och hittar en lejonflock som slagit en flodhäst. Ett skrovmål som räcker en god stund för en stor lejonflock. Vi rör oss hemåt nöjda med dagen för att äta middag och släcka törsten med en Serengeti.
Ännu en gryning i paradiset
Det är morgon igen och det är åter dags för en gryningssafari. Som vanligt försöker jag hitta djur i motljus den korta tid man har på sig när solen i expressfart tar sig över horisonten. En hyena på avstånd, en flat-top akacia och några topiantiloper får agera modell. Tyvärr drar molnen ihop sig och det ser ut att bli regn.
Soluppgång i Serengeti. En av de tyvärr få gångerna som vi får ett fint ljus på morgonen. Vi njöt!
Vi upptäcker tre lejon som är på jakt. Några ovetande vårtsvin går och betar bara ett tjugotal meter framför ett av lejonen. Lejonen smälter fantastiskt väl in i det höga gula gräset. Ett ljud eller en oförsiktig rörelse avslöjar katterna och grisarna sätter iväg och är tillfälligt trygga. Trygghet är dock något som ytterst få djur kan unna sig då de flesta djuren på savannen står på någon annans matsedel. Turen går vidare och vi njuter av livet som finns på savannen.
En sekreterarfågel ger ett feminint intryck med sina plymer, långa ögonfransar. Den har också som ett par svarta shorts på sig som inte syns på denna bilden. En primadonna.
En sekreterarfågel hoppar runt på marken och får tag i en liten orm som den smaskar i sig. En lustig fågel med sina långa ögonfransar, svarta shorts och märkliga frisyr. Den ger ett feminint uttryck. Smilla ropar till att det sitter en rovfågel på en gren. Mycket riktigt sitter en vacker örn som efter konsultation med “Birds of East Africa” bestäms till en juvenil stridsörn. Vi rör oss tillbaka för att packa ihop och äta en sen frukost.
En juvenil stridsörn spanar efter något ätbart i akaciedungarna.
Det är med vemod vi lämnar campen där vi spenderat två nätter. Om jag gör om denna resa kommer jag definitivt lägga mer tid i Serengeti. Att bokstavligen bo mitt bland djuren är ett stort mervärde. Det är helt enkelt på det sättet som det ska vara. På det sätt som man alltid drömt om att det skulle vara.
Honan tar ett skutt upp till hanen för att sätta fart på honom.
Som illustrativt exempel så hittar vi då vi lämnat campen ett leopardpar i ett träd bara 1 km från lägret. En hona och en hane ligger och vilar frukost. Honan försöker dock sätta fart på hanen och hoppar graciöst mellan akacieträdets grenar.
Leopardhannen ligger lojt på en gren och spanar på oss.
Hanen låter sig dock inte imponeras utan ligger drygt kvar och iakttar oss från en gren. Vi åker lite raskare än tidigare då vi måste hinna hela vägen tillbaka till Ngoro Ngoro där vi ska spendera nästa natt. Vi åker till ett informationscenter som ligger vid en klippa som är täckt med regnskogsliknande biotop. Det myllrar av liv runt klippan. Flera olika arter vävare och däggdjur.
Hyraxen är ett märkligt djur som påminner om ett stort marsvin men är inte en gnagare. Den kallas även klippgrävling.
Förutom mungos finns där också ett märkligt djur som påminner om ett stort marsvin men tillhör en egen ordning som heter Hyraxar. De kallas ibland klippgrävlingar. Det är även ett antal arter vävare där samt ett par purple grenadier (violastrild) som badar i en liten vattensamling mitt i trappan. En dubbel espresso och en liten kilimanjaro (burköl) senare är vi på väg igen.
Ett par violastrild tar ett uppfriskande bad i en liten vattensamling i trappan
Mot Ngorngoro
Det börjar bli varmt och värmedallret är påtagligt. Vi ser några jeepar lite längre bort och det visar sig vara en gepardfamilj som smyger på en flock thompsongaseller. Jakten misslyckas tyvärr men vi fick ändå se dem accelerera från 0-100 på några sekunder. Savannens Tesla. Nu blir det mer transport än safari men vi tvingas stanna då en lejonhanne visar med bestämdhet att savannen inklusive bilvägen tillhör honom, inte bilarna. Efter några timmar är vi uppe på Ngorongoros högland igen. Skönt med lite svalka. När vi passerat nedfarten till kratern åker vi 90 grader åt ”fel” håll i en timme till Wildcampen där vi ska bo två nätter. Det visar sig vara ett supermysigt ställe där vi bor i tält på pålar med helkaklade badrum. Vi äter en god middag och somnar nöjda i våra kingsizebäddar.
Ett tält låter kanske inte så lyxigt, men det var supermysiga tält med helkaklat badrum och sköna sängar. Dessutom var det svalt på dryga 2000 m.
Jag vaknar i gryningen och lyssnar på en busknattskärra, några hyenor ropar en bit bort och det knakar utanför tältet. Jag smyger ut på verandan och ser tre giraffer som betar av akaciorna. Tyvärr är de skygga och drar sig undan när jag hämtar kameran.
Utsikt från tältets veranda.
Efter en pannkaksfrukost åker vi den dryga timmen till kratern. Det är en mäktig syn när vi är står på kanten av kratern och blickar ned. Det går en väg ned och en annan upp ur kratern så man slipper mötas på den branta serpentinvägen. När vi kommit ner i kratern ser vi en del gnuer, grant- och thompsongaseller. En kobra passerar över vägen till min äldre dotters förfäran. Den smiter in under en sten innan jag får den på bild. Vi åker vidare och kommer fram till en står flock bufflar. Ett stort antal gamar cirklar över flocken och efter en stund ser vi ett nästan uppätet kadaver med några gamar på marken. Det är framförallt örongam, gåsgam och vitryggiga gamar man ser i Tanzania. Vi åker runt och tittar på djuren men det sprakar aldrig till riktigt. Det är färre djur och ett ganska trist grått ljus i kratern. Vi passerar ett gäng zebror där en av dem är riktigt uppspelt och hoppar runt. Vi bestämmer oss för att det är Marty.
Marty är spattig och hoppar runt i Ngorongoro kratern.
Vi blev lite bortskämda i Serengeti. Jag uppskattar dock den annorlunda biotopen och njuter av stunden ändå. Hoppet stod till att få se en noshörning men de cirka 20 stycken som ska finnas här håller sig undan. Vi ser en del fåglar vid en ”hippo pool”, bland annat vit pelikan, helig ibis, en flock med kortstjärtade vidafinkar, en malakitkungsfiskare, dammsnäppa och en svarthäger med sin speciella fisketeknik. Den fäller ut vingarna som ett paraply som skuggar vattnet och lurar fiskarna att ta skydd i skuggan. Där simmar också en flock änder med det tveksamma namnet hottentot teal (sumpand). Jag hade kunnat sitta kvar där en god stund och skådat men familjen knorrar så vi rör på oss.
En vit pelikan lyfter och lämnar “the hippo-pool”.
Vi tar ett varv till med hoppet att få se en noshörning men ger upp och börjar den branta klättringen ur bilen. Sanna är märkbart brydd över de branta stupen som kantar den smala vägen. Ett möte med en elefant eller liknande skulle bli onödigt spännande.
Två gnuer betar gräset i kratern. De saltrika ångorna ses stiga i bakgrunden och sprider en spöklik stämning i kratern.
Det går dock bra och vi är snart uppe på höglandet igen. Det är nästan lite Skottlandkänsla över landskapet och masajbyarna med sina runda hus gör att man i fantasin förflyttar sig till ”The shire” och förväntar sig se Frodo och Co springa runt i landskapet.
Masajbyarna med sina runda hyddor för tankarna till Tolkiens värld och “the shire”
Lake Manyara – de mindre flamingornas hemvist
Efter hoppackning lämnar vi Ngorongoro Wildcamp och beger oss mot Lake Manyara. Det är dock en dryg biltur dit. Det tar dryga två timmar innan vi kommer fram till grinden för Ngorngoro reserve. Där sitter en bergbiätare snyggt så jag skyndar ut med kameran. Den är inte jätteskygg så det blir några hyfsade bilder på denna vackra fågel.
Vid utfarten från Ngorongoro sitter en bergbiätare och lyser i sin prakt.
Det skulle vara häftigt att få strosa runt i regnskogen men det finns inte tid till det. Vi åker den sista halvtimmen till Lake Manyara och ger oss in i parken. Det blir dock en snabbtur. Vi gasar runt hela parken på en och en halv timme. Höjdpunkterna är några elefanter som äter i skogen, blue monkey, savannörn, en klipspringer, några nya fågelarter. Mitt i lake Manyara står stora flockar av mindre flamingos men då vattnet är väldigt lågt såhär års ser man dem bara som ett rosa töcken. Vi hamnar mitt i ett race där babianungar galopperar på sina mödrar. Åtminstone får jag den associationen.
Tanzanianska mästerskapet i barbackaridning för babianer. Oklart om detta är vinnaren.
Full fart nu mot Kilimanjaros flygplats. Det tar ytterligare fyra timmar innan vi är framme och tar adjö av vår guide Abel för att hoppa på planet till Zanzibar. Tjejerna ser väldigt mycket fram emot denna del av resan medan jag gärna hade stannat kvar i vildmarken. Men det är ju faktiskt en familjeresa….
Zanzibar – snygg fasad men skräpig bakgård
Efter en stunds väntan på flygplatsen på Zanzibar blir vi hämtade och körda till hotellet. Det tar cirka en timme och är en riktig vansinnesfärd på mörka vägar med cyklister utan lampor, getter och höns som springer över vägen, familjer som åker på lastbilar med barn som dinglar med benen utanför flaket utan att hålla i sig. Det övergår alla mina svenska kontrollfreaksgänser och jag blundar till slut för att inte kollapsa. Resan går bra vilket den väl oftast gör också. Vi kommer fram till ett riktigt lyxhotell och går och äter middag utan att duscha. Vi känner oss lite udda i våra safarikläder. Där stolpar solbrända damer omkring på höga klackar men vi bestämmer oss för att det är mest fel på dem och äter oss mätta. Jag tar en promenad på morgonen för att se vad Zanzibar har att erbjuda. Det är snudd på att man får jogga för att inte alla säljare ska hoppa på en. Det är ett klart minus att man inte får vara ifred. Men jag upptäcker strax att det inte är så mycket att fota. Förutom kråkor och någon häger är det tomt på fågel. Inte en mås så långt ögat når. Jag hittar däremot en kajtuthyrare och bestämmer mig för att återkomma på eftermiddagen om det börjar blåsa. Det gör det så det blir en kul eftermiddag med skaplig vind och varmt vatten. Det är man inte van vid som nordbo.
Jag tar senare kameran och promenerar in i skogen men det är tomt på liv förutom brunråttor som trivs alldeles utmärkt bland soporna som är slängda överallt. Man kan tyvärr konstatera att paradisön inte riktigt håller för en noggrann granskning.
Brunråtta var det enda djur jag såg på den lilla atollen.
Summeringen är att Afrika är en underbar kontinent. Tanzania ett fantastiskt land med mycket att erbjuda. Lärdomen är att man till nästa gång snickrar ihop ett eget program för att få så mycket tid som möjligt där man vill spendera den. Serengeti ropar redan efter mig men det finns ju så många andra länder i Afrika också som måste besökas. Jag hoppas verkligen att det finns åtminstone några liv till att leva så man hinner med allt.”
