Ren på Flatruet. Foto: Erik Hansson
I områden med betande renar reflekteras en större del av solenergin tillbaka från jorden ut i rymden. Renarna hjälper på så sätt till att bromsa den globala uppvärmningen, enligt ett europeiskt forskarteam, som publicerat sina resultat i tidskriften Environmental Research Letters.
I områden på tundran med hög täthet av betande renar minskar förekomsten av buskar och ris. På dessa platser ökar den mängd solenergi som reflekteras av jorden tillbaka i rymden (så kallad “albedo”). Solenergi som därmed inte värmer upp vår planet ytterligare.
– Vår teori var att ett högt renbetestryck ökar albedo på sommaren genom att buskarnas höjd, utbredning och bladyteindex (LAI) minskar. Renarnas effekt på albedo och energibalans är tillräckligt stor för att vara kunna vara viktig på en regional nivå och visar att förvaltning av växtätare är ett möjligt redskap för att bekämpa framtida global uppvärmning. Den största delen av den arktiska tundran betas av tamren eller vildren, så detta är en viktig upptäckt, säger Mariska te Beest, gästforskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet och studiens huvudförfattare.
Forskarna utförde studien i Norge och mätte solens strålning, vegetationen och betestryck på olika platser under en hel sommar. Deras resultat tyder på att kraftigt betade platser absorberar mindre strålning.
– Våra resultat visar att renar har en potentiell kylande effekt på klimatet genom att ändra albedo på sommarhalvåret. Även om skillnaderna kan tyckas små, är de tillräckligt stora för att få konsekvenser för den regionala energibalansen, säger säger Mariska te Beest.
Forskarna menar att effekten av ökad reflektion av solenergi framför allt visas i områden med hög täthet av renar eftersom det behövs en “dramatisk förändring av vegetationen” för att renarnas påverkan ska bli tydlig. Ytterligare forskning krävs för att avgöra vilken effekt renpopulationen har på hela den arktiska tundran.
Även om de största effekterna för den globala uppvärmningen märks vid kraftigt bete så visar annan forskning, av Otso Suominen och Johan Olofsson, att det är vid “måttligt” bete som den biologiska mångfalden gynnas bäst av renar i fjällen.
Källor: Umeå Universitet, Environmental Research Letters och “Impacts of semi-domesticated reindeer on structure of tundra and forest communities in Fennoscandia: a review”
Natursidan.se har beviljats stöd av Forskningsrådet Formas genom Erik Hanssons, Johan Linds och Marie Mattssons projekt ”Forskning om natur för alla”. Det här är en artikel inom detta projekt. Läs alla våra artiklar i serien via den här länken.
