Den skogslevande bisonoxen (Bison bison athabascae). Foto: Sosanna, CC BY-SA 4.0
Efter återintroduktionen har underarten till bisonoxar sakta etablerat sig i Alaska. De har visat sig fylla en viktig nisch i ekosystemet och 2022 blev ett riktigt bra år för populationen.
Släktingen till Europas visent, underarten Bison bison athabascae eller ”wood bison” (skogsbison) som den heter i USA, dog ut i Alaska för ungefär 100 år sedan. På 1990-talet påbörjades arbetet med att återintroducera dem och först 2015 var det så dags att släppa ut 130 bisonoxar, varav flera var dräktiga. De fick först vara i ett stort inhägnat område där de acklimatiserade sig under några veckor innan de släpptes ut i det vilda. Sedan de släpptes ut i naturen har populationen haft både bra och dåliga år, precis som det brukar vara i det vilda. Några vintrar smälte snön varefter det blev minusgrader så att det bildades ett istäcke över bisonoxarnas föda. Ett allt vanligare fenomen i Arktis på senare år som drabbar många betande djur. Andra år var mer framgångsrika.
De 130 bisonoxarna hade minskat till 94 individer 2020, men därefter skedde en ökning med 13 procent till år 2021. 2022 ökade populationen med ytterligare 19 procent. Dessutom släpptes det ut ytterligare 28 bisonoxar som fötts upp i fångenskap. Sammanlagt fanns det 2022 som minst 150 skogsbisonoxar i Alaska.
Deras betande gynnar en lång rad arter, deras avföring gödslar marken och ger näring till växtligheten. Dessutom är bisonoxarna byten åt rovdjur och deras kadaver åt mängder av djur. Forskare har sett tydligt att många andra arter ökar i antal där det finns bisonoxar.
Bison bison athabascae är en större underart än den bisonoxe som framför allt lever på prärien (Bison bison bison). Skogsbison kan väga flera hundra kilo mer än stäppbison och är döpt efter en ursprungsbefolkning i området där underarten nu återvänt till.
Föredrag om vilka fördelar som återintroduktionen har för ekosystemen i Alaska:
Källa: Alaskan Wildlife
