Rekordår för ängshökar, men framtiden är oviss

Den starkt hotade ängshöken har haft ännu ett rekordår, mycket tack vare insatser från ideella naturvänner. Nu finns ett upparbetat, fungerande system för hur de kan skyddas, men framtiden för projektet är ovisst.

Projektet med att hjälpa ängshöken på Öland har pågått sedan 2013. Då fick rovfågeln ut 14-15 flygfärdiga ungar per år ungefär. Sedan dess har det gått allt bättre. 2020 hittades 47 ungar och i år har det setts hela 64 flygfärdiga ängshöksungar på Öland, enligt de senaste uppgifterna från Gösta Friberg, som är projektets motor och spindel i nätet.

– Det har varit en exemplarisk sommar. Troligtvis väldigt mycket mat och många ungar från i förrfjol som kommit tillbaka för att häcka, sa Gösta Friberg till SVT Småland.

Framgången beror på projektet Rädda ängshöken som Gösta Friberg driver tillsammans med ett 40-tal volontärer, länsstyrelsen i Kalmar län och jordbrukare på ön. Tillsammans lägger de ner många timmar på att hjälpa ängshökarna med häckningarna efter att en märklig förändring i fåglarnas vanor upptäcktes.

Bytte plötsligt häckningsmiljöer

Förr häckade ängshökarna på Öland framför allt på alvaret i miljöer med den småväxta busken tok, så kallade tokmarker. Även våtmarker med agväxter (agmyrar) fungerade. På 70-talet häckade uppemot 40 par i dessa miljöer. Men under slutet av 90-talet och fram till idag övergav ängshökarna sina tidigare häckningsmiljöer. Det senaste året hittades inte ett enda par i tokmarker och endast en handfull i två agmyrar. Nästan alla par på Öland häckar nu i jordbruksmark, berättar Gösta Friberg.

Varför ängshökarna lämnat agmyrarna har många olika förklaringar, som tas upp i rapporten “Ängshöken på Öland – fram till 2018”. Enligt Jordbruksverket är dock ett av de största hoten mot arten att tokmarker röjs för att skapa betesmark. Gösta Friberg håller med.

– På södra Öland har ängshöken tidigare häckat nästan uteslutande i tokbuskmarker. Man kan befara att den bortröjning av sammanhängande tokbestånd som skett sedan slutet av 1990-talet, då miljöersättningar infördes för öppen betesmark, är ett huvudskäl till flykten från alvaret.

Söker sig till olämpliga häckningsplatser

När ängshökarna flyttade över till åkrar uppstod nya hot.

– Det var till exempel svårt för bönder att vid skörden upptäcka de illa valda häckningsplatserna. Alla ägg gick förlorade och flera honor hann inte undan knivarna, säger Gösta Friberg.

För att hjälpa ängshökarna håller frivilliga ängshöksspanare sedan flera år tillbaka koll på häckningarna och numera stängslas bon in med elstängsel. På så sätt skyddas de från rovdjur som mård, räv och grävling och dessutom får jordbrukare koll på var boet är. Men det är ett allt större arbete som frivilliga lägger på att bevaka, inventera och stängsla åt ängshökarna.

– Fler och fler bönder börjar tycka att det är roligt att ha ett ängshökspar på sin mark, men det är långt kvar tills merparten av paren skulle hinna upptäckas i tid av bönderna själva. Kanske kan vi på lång sikt, med deras hjälp, kunna besparas en del av det tidskrävande inventeringsarbetet, säger Gösta Friberg.

I dagsläget får bonden ersättning för delar av merarbetet och skördebortfallet (cirka 800 – 2 000 kronor per plats), men det finns inte längre några pengar avsatta till ersättning. Gösta Friberg berättar att framtiden är oviss och att projektet gärna tar emot donationer.

Tills det bildats en förening för ängshökarna, gäller Svalgårdens konton för gåvor:
Swish: 123 542 1276
Bankgiro: 203-8073

Tidigare i år tilldelades Gösta Friberg BirdLife Sveriges förtjänstplakett för sitt arbete med ängshökarna.

Källor: Rapporten “Ängshöken på Öland, P4 Kalmar, BirdLife Sverige och Ölandsbladet