Recension av Heimo Mikkolas bok ”Owls of the World – A Photographic Guide”. Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
Jag är inte någon riktig samlare. Faktiskt inte ens på Sverigekryss av fågelarter, men när jag läser “Owls of the World” är det något som väcks inom mig. Jag sitter och stirrar på världens alla 268 ugglearter och drömmer mig bort till andra kontinenter. Till 3000 meters höjd i Anderna, Mexikos öknar och småöar i Indonesien där några av dessa svårsedda varelser finns.
Att se världens alla ugglor under sin livstid är troligen väldigt få förunnat och skulle nog kräva ett heltidsjobb, men det finns knappt några häftigare varelser på den här planeten.
Det är inte konstigt att ugglor är så vitt spridda i litteraturen, modevärlden och filmer. De är mystiska och mytomspunna vilket är helt logiskt med tanke på deras ofta kusliga läten och nattliga vanor. De är också väldigt grafiska och många är oerhört snygga. Ta en art som glasögonuggla till exempel. En välbetald designer hade inte kunnat formge den snyggare. Eller en white-faced owl som kan förändra sin uppsyn totalt beroende på hotet (film på uggla i fångenskap). Edgar Allen Poe hade inte kunnat komma på den.
“Owls of the World” kom för första gången för några år sedan, men släpptes i slutet av 2013 i den här nya upplagan. Den är fylld av spännande historier och fakta för den som letar. Ta bismarcktornugglan till exempel. En medelstor uggla med lätt gyllene ton som det bara finns ett enda känt foto av. Hur häftigt vore det inte att lyckas ta ett till? Eller vår egen bjässe berguven (världens största uggla), som inte har något emot att bo inne i våra städer. Helsingfors har till exempel sju par.
Författaren och fotografen Heimo Mikkola från Finland är en av världens mest erkända uggleexperter. Han har vigt 40 år av sitt liv och resor till 128 länder åt sitt stora intresse och det märks. “Owls of the World” är ett praktverk med mängder av bilder, gott om fakta om varje uggla och över 60 sidors inledning om ugglor i allmänhet. Här får läsaren till exempel lära sig att det finns ugglor som blivit över 50 år i fångenskap och nästan 30 år i det vilda. Eller hur det kan komma sig att ugglor flyger så tyst och att tornugglan är den uggla som har lättast vingar med bara 0,21 gram per kvadratcentimeter.
Det enda jag egentligen saknar med “Owls of the World” är jämförande bilder för att skilja ugglor i fält. Det är till exempel inte så lätt att se skillnad på en förbiflygande jorduggla och en hornuggla och på den punkten ger boken inte mycket hjälp. Kartor med tecknade eller fotade ugglor i flykt vore en perfekt förbättring till en eventuell uppdatering.
“Owls of the World” är ingen fälthandbok och därför är det lätt att förlåta denna lilla brist. Det är en suverän genomgång av världens alla fascinerande ugglor och passar fågelskådaren och naturälskaren lika bra som skräckförfattaren och designern. Ugglor är fantastiska.
Transparens: Vi fick boken av Bloomsbury.