Recension av boken “Tjädern och urskogen i Tyresta nationalpark” av Svante Joelsson och Bengt Oldhammer. Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
Tyresta nationalpark är en av Stockholms verkliga pärlor. Det är lite svårt att tänka sig om man står på T-Centralen i trängseln och myllret av människor att det två mil bort (fågelvägen) ligger en nationalpark som rymmer en fantastiskt fin urskog av en sort som blir allt mer sällsynt i landet. På en halvtimme kan man ta sig från Sveriges mest stressade plats till en stillhet och historisk orördhet som annars är svårfunnen i vårt land.
“Tjädern och urskogen i Tyresta nationalpark” tar förvisso upp en del aspekter om hela nationalparken, men fokus ligger på tjädern och dess livsmiljö på hällmarkerna i den gamla tallskogen. Ingen vet mer om ämnet än Svante Joelsson.
Han har under 50 års fältstudier och insamling av data skaffat en unik inblick i tjäderns beteende och hur det går för populationen i Tyresta. Han känner till var spelplatserna finns, hur många tuppar som besökt dem varje år, hur den stora branden 1999 påverkade beståndet, vilka tallar som är fåglarna helst betar från och var de balar i jord för att döda parasiter i fjäderdräkten. Det han inte vet om Tyrestas tjädrar är inte värt att veta. Det enda som egentligen inte framgår i boken är var i Tyrestas nationalpark och naturreservat som spelplatserna finns. Det avslöjar inte Svante Joelsson, varken i boken eller privat.
Boken tar avstamp i Tyresta, men säger samtidigt mycket om tjädern och dess livsvillkor i allmänhet. Läsaren får lära sig hur man känner igen tjäderspillning, vilka spelplatser de föredrar, hur rovdjuren i området påverkar beståndet och berättelser om alla unika tjäderupplevelser Svante Joelsson varit med om sedan han såg sitt första tjäderspel 1965.
Vi får också veta mer om spelgalna tuppar och varför vissa hönor söker sig till folk. Det skedde bland annat strax norr om Tyresta i södra Stockholm 2015, vilket vi skrev om här och även intervjuade Svante Joelsson om.
LÄS MER: • Bildreportage från händelserikt tjäderspel.
I boken intervjuas kort även andra tjäderkännare. Det blir tydligt att åsikterna om den mytomspunna fågeln är många och att det inte är så lätt att generalisera om vad det är som ligger bakom förändringar i beståndet. Här är Svante Joelsson föredömligt försiktig i sina uttalanden om Tyresta-beståndet. En slutsats som dras i boken är dock att tjädrarnas största problem är skogsbruket. Framtidens skogar spås innehålla fler kalhyggen, mer granskogar och sänkt slutavverkningsålder och det gynnar inte tjädern. Bland annat eftersom blåbär och knoppar av blåbärsris är den viktigaste födan under sommarhalvåret. Blåbär trivs i tallskogar, men inte alls lika bra i de allt vanligare granskogarna. I takt med att skogarna blir mer ensidiga minskar förutsättningarna för tjädrarna.
Boken innehåller gott om citat från Svante Joelsson och det är ett upplägg som fungerar riktigt bra. Det är trots allt han som är huvudpersonen i boken förutom tjädrarna och Tyresta nationalpark. Det är Svantes kunskap, upptäckter, rika erfarenhet och fascinerande upplevelser som gjort boken möjlig och som också är det bästa med “Tjädern och urskogen i Tyresta nationalpark”.
LÄS MER: • Guide till Tyresta nationalpark.
Även bildmaterialet i boken är Svante Joelssons och även om det varierar lite mer i kvalitet än berättelserna så finns det gott om bilder som illustrerar och förtydligar det som står i texten. Dessutom finns det rikligt med bilder från häftiga tjäderspel som måste varit fantastiska upplevelser.
Det är med en viss vördnad jag till slut slår ihop boken. Det här är Svante Joelssons livsverk. Hans passion för tjädrar och Tyresta skildrat i text och bild. Resultatet är oerhört intressant och inspirerande. Inte bara för allt man får lära sig om tjädrar utan också för att påminnas om Tyresta nationalpark – Stockholmstraktens alltför ofta bortglömda pärla.
• Transparens: Vi fick ett exemplar av boken av Votum förlag.