Recension av boken ”The Warbler Guide” av Tom Stephenson och Scott Whittle.
Fågelböcker har i stort sett varit sig lika under väldigt lång tid. Beskrivningar av fåglarnas utseende, vad som särskiljer dem från andra arter och kanske lite om deras levnadssätt samsas med en målad bild av fågeln i en fördelaktig position där så mycket som möjligt av fågeln visas.
Upplägget är troligen så seglivat eftersom det fungerar och eftersom det är platseffektivt när man ska få plats att skriva om flera hundra eller närmare tusen arter utan att boken ska bli för otymplig.
I “The Warbler Guide” har Tom Stephenson och Scott Whittle anstängt sig för att prova nya grepp i genren. Det är naturligtvis lättare att göra en djupdykning i de 56 arter av nordamerikanska skogssångare som ryms i boken än exempelvis Europas alla arter, men för de som vill fördjupa sina kunskaper om enskilda familjer och släkten är det en utmärkt utformning.
Bara en sådan liten detalj som att visa alla arter underifrån är lysande. Sångare syns trots allt ganska ofta hoppandes runt i trädkronor och då är det inte så lätt att jämföra det man ser i fält med fågelböckernas tillrättalagda profilbilder.
Det finns också ett intressant sätt att visa lätena. Förutom försök att beskriva dem i text finns så kallade sonogram som visar lätet på en frekvenskurva där man ganska enkelt kan förstå hur lätet varierar i tonhöjd.
Ett annat smart grepp är att de 56 arterna presenteras av över 1000 färgbilder från alla möjliga vinklar: flygande, sittande, närbilder, halvt skymda och i alla tänkbara dräkter. Honor, ungfåglar och vinterdräkter presenteras noga och viktiga detaljer zoomas in. Ett helt uppslag jämför arternas näbbar och ansiktsteckningar och stjärtfjädrarna får samma behandling.
Något som det däremot är ont om är beskrivningar av skogssångarnas leverne. Här är allt fokus på artbestämning, var de finns och hur de rör sig. Efter en genomläsning eller två av “The Warbler Guide” kommer du bli en fena på att avgöra vilken sorts skogssångare du ser eller hör när du är i USA, men du kommer inte veta något om den.
Över huvud taget innehåller “The Warbler Guide” inte mycket text. Det är barskrapat på utsvävningar och oftast beskrivs bara vad man ska tänka på när man tittar på Scott Whittles bilder. Det är effektivt utan att kännas snålt. Det som behöver förklaras är med, resten lämnas därhän.
För en svensk normalengagerad fågelskådare är “The Warbler Guide” bara intressant inför en USA-resa där sökandet efter landets många vackra sångare ingår. Här finns egentligen inga arter som återfinns i vårt land. Men författarnas upplägg är så pass fascinerande att jag hoppas att de fortsätter med en liknande genomgång av världens alla släkten.
Det här pedagogiska upplägget förtjänar att spridas och fågelskådare förtjänar den här hjälpen.
Transparens: Vi fick boken av Princeton.