"Svenska fågelboken" av Lars Imby finns ute nu. Vår recension kommer snart.
Recension av boken ”Svenska fågelboken” av Lars Imby.
“Svenska fågelboken” av Lars Imby finns ute nu.
Lars Imby har gjort ett imponerande verk. Förutom att skriva texterna till alla bokens fåglar har han också själv ritat de flesta teckningar och tagit de flesta av bokens bilder. Och även om det finns bättre tecknare och fågelfotografer så gör kombinationen hans verk till ett gediget arbete.
Det är lite märkligt av Norstedts att byta namn på boken när det egentligen bara är en uppdaterad upplaga av Lars Imbys “Nya svenska fågelboken” från 2001, men det har tillkommit en del bilder, fakta och arter i boken för att bättre beskriva det svenska fågelklimatet 2013. Det ska dock påpekas att förra utgåvan fortfarande är ett bra alternativ.
Som Lars Imby själv nämnde i min intervju med honom, så är “Svenska fågelboken” framför allt för nybörjare. Det är lätt att förledas att tro att det är lika bra att köpa den tjockare och betydligt innehållsrikare “Fågelguiden” direkt när intresset för fåglar väckts, men det är betydligt bättre att börja med en fågelbok som är anpassad till din kunskap.
När du som nybörjare ser en fågel i fält och vill försöka lista ut vad det är kan det underlätta om det i din fågelbok framför allt finns de mest logiska alternativen. För otränade ögon kan det kännas helt oöverskådligt att artbestämma en sångare eller vadare med alla de olika arter som visas i “Fågelguiden”. I “Svenska fågelboken” visas bara de vanligaste fåglarna i Sverige. Det är lättare att få grepp över och även om det kan innebära att nybörjare misstar en kaukasisk lundsångare för en lövsångare (och därmed missar ära och berömmelse), så är det viktigt att inte bli överväldigad i början. Fågelskådning kan vara tillräckligt komplicerat ändå.
Lars Imby fotograferar gäss i Hjälstaviken. Foto: Kjell Bergqvist
“Svenska fågelboken” innehåller fler fotografier än många andra fågelböcker, men andelen bilder är trots det ganska låg. Intrycket är att det är mycket text per fågel och jag är inte så säker på att unga skådare som nyss tagit till sig intresset uppskattar det. Dessutom är fotografier knepiga eftersom de sällan visar lika mycket av fåglarna som teckningar kan göra. Det hade inte skadat med fler klargörande teckningar till fotografierna. De foton som är med är dock utvalda med omsorg och visar fågelns karaktärer väl.
Texten är dock “Svenska fågelbokens” styrka. Inte minst den intressanta inledningen som visar lite av den kunskap Lars Imby besitter. Han har också ett varierat och väl beskrivande språk och väljer ut det viktigaste om varje art. Bland arter som är snarlika beskrivs skillnaderna extra detaljerat, för fåglar som oftare hörs än ses ges extra utrymme åt lätena och ofta beskrivs även hur fågeln flyger.
Till varje art listas förutom en beskrivning, som inte sällan innehåller beteenden, också häckning, flyttning, läte, föda och utbredning. Det är vad som behövs för att få en bra start på fågelskådningen. Åtminstone till du börjar bli så pass säker att du är redo att se skillnaden mellan en lövsångare och en kaukasisk lundsångare.
Betyg: 3 av 5
Transparens: Vi fick boken av Norstedts bokförlag.
