Recension av boken ”Snöleopard” av Jonatan Borling och Jan Fleischmann. Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
Omslaget till boken “Snöleopard”.
Det är något visst med den vackra och sällsynta snöleoparden som lever på otillgängliga platser dit få människor har något intresse av att uppleva. De kommer aldrig bli en stor turistmagnet som tigrar eftersom djur som lever i dessa bergsområden är svåra att ens få syn på. Kashmir-myskhjorten som lever i samma områden som snöleoparden sågs till exempel nyligen för första på 66 år.
Men bokens författare Jonatan Borling och Jan Fleischmann har inte bara bestämt sig för att skriva en bok om det skygga djuret. De har även lagt ner många veckor och månader på att själva försöka få syn på snöleoparder och att leva i deras miljöer. Resultatet är en intressant skildring av människorna som bor granne med kattdjuret och de är naturligtvis en viktig faktor när man pratar om snöleoparderna hot och möjligheter.
Vi får till exempel lära oss att den ökade efterfrågan på kashmirull har gjort att många fler människor i Centralasien håller sig med kashmirgetter och dessa konkurrerar inte bara ut snöleopardens vanliga byten så som blåfår, getterna skyddas också av människor som inte drar sig för att skjuta snöleoparder som attackerar deras inkomstkälla.
Stora delar av boken består av resereportage i norra Indiens och nordvästra Pakistans bergsdalar. Resorna och letandet efter snöleoparder beskrivs ibland detaljerat med en överdriven redogörelse för allt som händer under dagarna. Dessa texter hade mått bra av att tänkas över lite mer dramaturgiskt och jag tycker personligen de ges för mycket utrymme i boken. Det ger en mångsidig bild av snöleopardens situation, men vänta dig inga händelserika berättelser.
Insprängt i reseberättelserna kommer intervjuer med människor som på olika sätt har kopplingar till snöleoparder – allt från forskare till guider. Örjan Johanssons viktiga forskning tas till exempel upp. Av någon anledning presenteras även andra kattdjur på bilder och med faktatexter.
Tyvärr är fotografierna i boken på sina håll en besvikelse. Bilderna på lokalbefolkningen och miljöerna i bergen är utmärkta och fungerar bra som dokumentation av platserna. Det är också fullt förståeligt att inte få till bra bilder på snöleoparder i det vilda, men många av bokens bilder är tagna på Nordens Arks snöleoparder och som vi sett med Tom Svenssons bilder i boken “Med näbbar och klor” går det att kräva betydligt högre kvalitet på bilderna på djur i hägn än vad som finns i boken “Snöleopard”.
Boken hade mått bra av ytterligare redaktörsjobb och hade behövt finslipas i många aspekter, men som en omfattande skildring av de fascinerande snöleoparderna är den klart läsvärd.
Läs mer:
• Våra artiklar om snöleoparder.
Betyg: 3 av 5
Transparens: Vi fick ett recensionsexemplar av boken från Votum förlag.
