Recension av boken “Raptors of the World” av James Ferguson-Lees och David Christie. Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
Att läsa en bok om 338 rovfågelarter är, egentligen oavsett kvaliteten, intressant. Det ger en spännande inblick i evolutionen och väcker många tankar och frågor.
Hur kommer det sig till exempel att “vår” fiskgjuse finns över nästan hela världen? Det spelar ingen roll om du befinner dig i Alaska, Australien, Japan, Sydafrika eller Växjö – det är samma art överallt. De måste vara synnerligen välanpassade till att överleva.
Glador däremot har delat upp världen i olika delar beroende på art. Röda glador i Europa, brunglador i Europa, Indien, Afrika och Australien och så en lite underart på Kap Verde-öarna. Alla glador ser ungefär likadana ut och tycks ha begåvats med ungefär samma egenskaper, men de har spritts till olika delar av världen. För att inte tala om större rovfågelsfamiljer.
“Raptors of the World” består av kortfattade genomgångar av 338 rovfåglar. Längd, vingbredd, utbredningsområde och väldigt koncisa fältkännetecken. Fokus är helt och hållet på fältigenkänning och med det i åtanke gör boken ett bra jobb. De arter som jag känner till beskrivs på ett bra sätt och jag förutsätter att det även gäller de hundratals rovfåglar som jag aldrig sett.
Mer generell information har istället hamnat i den nästan 50 sidor långa inledningen. Här berättas om ruggning, häckning, topografi, rovfåglars flyttvanor och tips på vad man ska tänka på när man identifierar rovfåglar. Om du klarar av engelskan, som naturligtvis innehåller en hel del facktermer, så finns det mycket intressant att lära sig både för nybörjare och proffs.
Bilderna i boken är målade av Kim Franklin, David Mead, Philip Burton och Alan Harris. Kvaliteten är därmed något skiftande och jag är inte så förtjust i den mer stiliserade stilen som till exempel David Mead använder. Den passar utmärkt i andra sammanhang, men inte i fältbestämningshandböcker. Överlag är kvaliteten dock väldigt hög. “Nästan Dan Zetterström-klass” skulle jag vilja påstå.
Lite generellt kan man säga att fågelböcker aldrig är bättre än hur effektivt de använder varje sida. En bok om 338 rovfåglar hade kunnat vara flera tusen sidor tjock, men James Ferguson-Lees och David Christie har hållit ner det till enbart 320 och det är imponerande med tanke på att det inte är mycket jag saknar egentligen. 5 sidor till hade kunnat användas till att peka på fler skillnader mellan arter i samma område och lika många sidor till med bilder på flygande rovfåglar hade inte skadat.
Det är dock sidantalet som är bokens största problem. Jag tror inte så många tar med sig en bok om hela världens rovfåglar när de ska ut i fält. Det är snarare en bok som man läser hemma i lugn och ro. Därför ser jag ingen anledning till att varje art behandlats så kortfattat. I en bok utan krav på att vara smidig att bära med sig finns det ingen anledning att snåla med innehållet. Med det sagt är “Raptors of the World” en sideffektiv och intressant genomgång av en av jordens mest fascinerande fågelordningar.
Det bör sägas att “Raptors of the World” inte tar upp ugglor. De räknas som en egen ordning och behandlas förtjänstfullt i till exempel “Owls of the World” av Heimo Mikkola.
Betyg: 3 av 5
Transparens: Vi fick boken av Bloomsbury.