Recension av boken “Orkidéer i Europa” av Bo Mossberg och Henrik Ærenlund Pedersen.
Orkidéer är verkligen fascinerande växter som ligger många varmt om hjärtat. Exotiska varianter tycks extremt vanliga i svenska hem (tänk dock på att alla svenska vilda orkidéer är fridlysta och inte får plockas – dessutom är de svårodlade) och deras utseende är onekligen tilltalande. Speciella arter som guckusko kan bli rena turistmagneterna med all rätt. Att det skrivs en bok om familjen orkidéer är därför inte speciellt konstigt.
Bo Mossberg är Sveriges mest kända illustratör av växter. Han ligger bland annat bakom praktverken “Den nya nordiska floran” (2003), föregångaren “Den nordiska floran” (1992) och “Svensk fältflora” (2006). I “Orkidéer i Europa” samarbetar han med orkidéforskaren Henrik Ærenlund Pedersen som arbetat med växtfamiljen i 24 år och flängt runt i både Europa och andra delar av världen för att lära sig så mycket som möjligt om dem.
Deras nya gemensamma verk “Orkidéer i Europa” är en rejäl och rikt illustrerad soffbordsbok. Här finns en introduktion till växtfamiljen orkidéer med deras fascinerande system för pollinering, som oftast går ut på att lura olika insekter att leta efter nektar. Vi får lära oss var orkidéer trivs, deras beroende av svamp och vilka hot de står inför. Allt illustreras utförligt av Bo Mossberg, som lyfter fram detaljer, variationer, omgivningar och annat som är värt att veta om 200 arter och underarter i 33 släkten.
Vid en snabb anblick är boken väldigt pedagogisk, inte minst de inledande kapitlen. Texten är dock inte alltid så enkel att ta till sig. Ibland är det lite väl torrt och akademiskt i beskrivningarna med långa meningar, tyngda av begrepp för de redan invigda. Vissa stycken behöver jag läsa två-tre gånger innan poletten trillar ner. Illustrationerna gör dock ett enormt jobb för att lyfta texterna och “Orkidéer i Europa” fungerar alldeles utmärkt som en grundkurs i orkidéer och jag har haft stor behållning av att läsa den. Mycket tack vare Bo Mossberg och att boken är så generöst illustrerad.
På baksidan presenteras “Orkidéer i Europa” som en “praktisk fälthandbok”, men det är lite väl optimistiskt för en bok i A4-format med hård pärm. Den är snarare utformad som en soffbordsbok och har ordentligt med plats för varje orkidé. Sidorna med enbart målningar och artfakta är nästan för luftiga för min smak och den text som finns med är onödigt kortfattad. Det finns så mycket intressant att skriva om varje art att det känns som slöseri att inte använda några fler meningar per sida för att framhäva arterna mer. Det hade kunnat göras mer läsvänligt på många sätt.
Vill du artbestämma orkidéer du ser i Sverige är exempelvis “Den nordiska floran” bättre lämpad, men om du vill veta mer om den spännande växtfamiljen än hur man skiljer dem åt så är “Orkidéer i Europa” ett fint komplement till ditt soffbord.
Betyg: 3 av 5
Transparens: Vi fick ett recensionsexemplar av boken av förlaget.